"Inte svårt att bo kallt, om det är varmt i hjärtat"

Just nu läser jag journalisten Irka Cederbergs bok Född fördömd. Det är en skildring av romernas tusenåriga historia - och verklighet i Europa. Det är en viktig läsning och en verklig påminnelse om romernas situation. Emellanåt får jag lite ont i hjärtat. Och jag ställer samma fråga som Cederberg: Hur länge ska förföljelserna av Europas största minoritetsfolk få fortgå?

Inte för att det är okej att kladda i biblioteksböcker, men på ett ställe har någon med blyerts skrivit: "Varför lär vi oss inte om romsk kultur i skolan?"

Allt är såklart inte nattsvart utan Cederberg låter oss också följa med på en resa i den romska kulturen och språket.

Det är när jag kommer till avsnittet om tiden som ligger oss allra närmast som den svåraste läsningen tar vid. Det är ett Europa präglat av marginalisering och utbredd diskriminering av romerna. Hatbrott efter hatbrott, våldsamma attacker, nedbrända läger, medveten politisk nonchalans, krassa levnadsförhållanden och tvångssteriliseringar. Det är ett Europa på 2000-talet och ett EU som har misslyckats.

En brutal händelse behöver inte vara skriven särskilt tårdrypande för att tårarna ska komma. Det är när jag läser om en romsk familj som har flytt Kosovo två gånger under 1990-talet som tårarna också kommer. När familjen flydde första gången var året 1992 och de hamnade i Sverige. De bodde i Jokkmokk i arton månader innan svenska myndigheter bestämde att de skulle skickas tillbaka. När Cederberg intervjuar pappan i familjen säger han att "det är inte svårt att bo kallt, om det är varmt i hjärtat". Det är bara så himla fint sagt.

/Victoria

PS: På webbplatsen minoritet.se kan du läsa mer om Sveriges fem nationella minoriteter, vilka förutom romer är samer, judar, sverigefinnar och tornedalingar.

E-bokens genombrott?

Just nu har vi tjugo reservationer på Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse som pappersbok. Det är många som vill läsa om vår fotbollsstjärnas uppväxt, karriär och kanske framför allt de smaskiga detaljerna bakom kulisserna.

Om du väljer att istället läsa e-boken så behöver du inte vänta alls. Många säger att Zlatans bok har blivit ett genombrott för e-boken. I Malmö laddades den ner 380 gånger på en vecka enligt ett inslag från Sydnytt. När jag går in och tittar på statistiken för Katrineholms bibliotek är det inte siffror i den klassen, men även här ligger den på topp bland utlåningen. Såhär ser topplistan för e-böcker ut bland alla Sveriges bibliotek:

Boken ligger också i topp bland försäljningen av e-böcker hos de internetbokhandlar som jag har tittat på.

Det är jätteroligt om det är så att e-boken får ett genomslag även här i Sverige precis som den fått i USA. Men där är också marknadsföringen av e-böcker och läsplattor betydligt bättre än här i Sverige. När man kliver in i en vanlig bokhandel i USA är det första man ser flera bord med olika läsplattor som butiken erbjuder. Bara att få klämma och känna gör ju att man genast blir nyfiken på att prova. Så här såg det exempelvis ut på Barnes and Noble i New York när jag var där.

Dessutom fanns det reklam för e-böcker och e-tidskrifter på flera ställen i butiken.

På de bibliotek jag besökte i New York var e-böckerna inte lika framträdande däremot, men jag vet att det marknadsförs via deras webbplatser hos många.

Hos oss på biblioteket har vi ett par läsplattor och en surfplatta för dig som känner dig sugen att prova på innan de skaffar dig en egen. Fråga i informationsdisken nästa gång du besöker biblioteket eller boka en tid via boka bibliotekarie-formuläret om du vill ha en genomgång av läsplattor och e-böcker.

/Linda

Augustvinnare 2011

Måndag förra veckan delades årets Augustpris ut. Årets skönlitterära bok blev:

Korparna av Tomas Bannerhed

På förlagets hemsida står det så här om boken:

 "En pojke ser, med stigande skräck, sin lantbrukande far förtvivla över omständigheterna. De magra åkrarna ger inte tillräckligt, men trots att fadern plågats intill galenskapens rand av det tröstlösa slitet på gården är han som besatt av att sonen måste ta över och föra arvet vidare. Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna.


Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal."

Årets svenska fackbok blev:

Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

På förlagets hemsida står det så här om boken:

 "Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt – hans föräldrar skulle aldrig återvända.

I Sverige hamnade storstadspojken Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad på gården Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse."

Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Pojkarna av Jessica Schiefauer. Du kan läsa mer om den i vår barnblogg, Bubblan i bibblan.

/Marie

Digital smällkaramell #1 - Lilla Gumman

Eftersom det i dag är första advent så är min plan att äta pepparkakor och dricka blåbärsglögg. Kanske blir det också en och annan skumtomte... Men jag vill också slå ett slag för teknik för alla. Därför hittar vi i julens första smällkaramell tekniksajten Lilla Gumman.

Lilla Gumman är en blogg som har funnits sedan 2008. Skribenterna tar sig an allt från kameror, datorer och spelkonsoler till bloggar och hushållsmaskiner. Det går att hitta instruktioner för muffinsbak, tips om kalenderappar och biltester. Nu när julen närmar sig kanske det passar att kolla in en guide om hur du kan skicka personliga julmeddelanden via mobilen eller posta digitala julkort.

Den tekniska spännvidden är alltså bred och spretig. Det innebär att alla inlägg inte är intressanta för mig men att det med stor sannolikhet finns något matnyttigt för de allra flesta. Själv dröjer mig kvar på sajten för att läsa om statistiktjänster för twitter och kolla på ett videoinlägg som handlar om att börja videoblogga:

I partiet om Lilla Gumman går att läsa att det är Sveriges första tekniksajt för och av tjejer. Men jag har hört stå-upkomikern Karin Adelsköld, som är en av grundarna till Lilla Gumman, säga att det är många killar som också läser Lilla Gumman. Så det rör sig inte alls bara om tekniktips för tjejer utan för ALLA intresserade och nyfikna.

/Victoria

Natalie Wood

Nu i november bestämde Los Angeles-polisen sig för att på nytt undersöka omständigheterna kring filmstjärnan Natalie Woods död. Den skedde 29 november 1981 då stjärnan föll överbord från den lustjakt hon hade ihop med maken Robert Wagner.

Vem var då Natalie Wood? Förutom att vara gift med Wagner var hon berömd för ett antal filmroller genom åren. Hon började tidigt och hade sin första roll redan som 8-åring i filmen I morgon och för alltid (Tomorrow is forever, 1946). Dock är det för hennes roller som tonåring och vuxen som hon blivit ihågkommen. Ung rebell (Rebel without a cause, 1955) hade James Dean i huvudrollen, men även Natalie slog igenom här, med den bärande, kvinnliga birollen, som renderade en oscarsnomnering. 1960 kom nästa milstolpe i form av De unga kannibalerna (All the fine young cannibals), om rika, uttråkade ungdomar i USA. Mest känd blev hon nog ändå för rollen som Maria i musikalen West Side Story (1961). Två gånger blev hon oscarsnominerad för bästa kvinnliga huvudroll: I Feber i blodet (Splendor in the grass, 1961) spelade hon mot bl.a. Warren Beatty och i Natt med en främling (Love with the proper stranger, 1963) mot Steve McQueen.

Maria dör i West Side story vid unga år och även Natalie Wood gick bort relativt ung, endast 43 år gammal. Av någon anledning får ofta filmstjärnor som dör hastigt i unga år en "legendstatus" över sig. För Woods del visade det sig bl.a i en miniserie från 2004: The Mystery of Natalie Wood där hon spelas av Justine Waddell. Kanske kommer den nya polisundersäkningen åter att föra upp henes namn i rampljuset och vi har knappast hört det sista om denna legendariska skådespelerska.

Och... jodå, gruppen Fine young cannibals tog sitt namn från ovan nämnda film..

/Krister

Kaffe med musik

Julen närmar sig med stormsteg och nu på söndag är adventstiden här. Vill du vaggas in i skön julstämning med hjälp av en god bok så skulle jag varmt rekommendera dig att läsa Karin Brunk Holmqvists Kaffe med musik som utkom i september.

Karin Brunk Holmqvist beskriver ofta människor som står varandra nära. Det kan vara syskon, nära vänner eller äkta par. Det är ofta udda personligheter som skildras med värme och humor. 

I Kaffe med musik får vi träffa vänninorna Olga, Inez och Viola som tillsammans har en syförening. Under ett av sina symöten köper de varsin lott från den lokala idrottsföreningen och kommer överens om att dela på vinsten om någon har turen att vinna. 

Inez drar en vinstlott som innebär en resa till en julmarknad i Tyskland och snart sitter vänninorna på bussen ner mot kontinenten med den trygga Stig som chaufför. Samtidigt som årets första snöflingor dalar sakta mot marken får vänninorna se och uppleva saker de aldrig tidigare sett eller upplevt.

Det här är en lättsam och härlig berättelse som lockar till skratt och julstämningen ökar för varje sida!

/Anna-Karin

I Cărtărescus drömska famn

Mötet med Mircea Cărtărescus ord i boken Nostalgia var omedelbart magnetiska på mig. Det är drömskt, konstigt och högintensivt. Händelserna i boken slingrar sig genom den rumänska huvudstaden Bukarest på ett sätt som suddar ut tid och rum. Nostalgia utgörs av fem berättelser där en roulettspelare, några gatpojkar, en arkitekt, längtan, litterära referenser, geografiska utflykter och vardagliga skeenden samsas med varandra.

Det är en speciell läsning som kräver viss kapitulation och att vi totalt kliver in i den skrivna världen. Men det är värt satsningen. I alla fall har jag fallit pladask för denna bok. Jag brukar också ofta framhålla att Mircea Cărtărescu är en av mina favoritförfattare.

Foto av Cosmin Bumbutz på en.wikipedia by CC-BY-2.0 

I förra veckan hade jag möjligheten att se och höra Cărtărescu live. Såklart var jag livrädd för att han inte skulle leva upp till bilden av sig själv. Den som har skapats hos mig genom de böcker han har skrivit. Mötet med det skönlitterära förloppet är inte nödvändigtvis samma sak som mötet med författaren. Han visade sig var kortare, lite roligare och mer charmig än vad jag hade föreställt mig.

  

Jag tror det var en uns av lycklighet som for igenom mig den stunden. För att han sa intressanta saker om sitt författarskap. För att jag blev påmind om den inspiration jag har fått av att läsa hans böcker. Därför läser jag nu om dikterna i En lycklig dag i mitt liv. Det är motsatsen till avskalat. Liksom Nostalgia är det fylligt, späckat och jag tillåter mig själv att kalla det bländande.

I hans dikter ser jag en stad framför mig. Kanske är det Bukarest men det kan också vara en annan stad. Och den målas fram av både en roller och en finpensel.

    jag minns: svettpärlorna mellan gatstenarna

    jag kommer ihåg: förortens specerihandel sönderslagen mot molnen

Mircea Cărtărescu är en stark berättarröst och hans ord får mig att tro på litteraturens kraft. Vi behöver nog alla ha åtminstone en sådan bok eller författare att falla tillbaka på. Jag inbillar mig i alla fall det. Och Cărtărescu är kanske min.

/Victoria

PS: Du glömmer väl inte att komma på det litterära kafét i Kulturhuset Ängeln i morgon? Denna gång får vi besök av Arkan Assad som skrivit Stjärnlösa Nätter.

Psykologisk spänning

Vill du läsa något riktigt spännande såhär i novembermörkret? En av våra populära svenska deckarförfattare, Johan Theorin har nyligen kommit ut med en ny bok. Sankta psyko heter den och är som alla Theorins böcker en riktig sträckläsningsbok.

Boken handlar om Jan som flyttar till den lilla staden Valla för att börja jobba på en förskola som ligger i anslutning till ett mentalsjukhus. Föräldrarna till barnen på förskolan är intagna på mentalsjukhuset. Jan har ett inte helt fläckfritt förflutet och den stora anledningen till att han söker jobbet är att han vill träffa en av de intagna. Ju längre in i boken man kommer desto mer får man veta om både Jans förflutna och de andra karaktärernas, både patienter och personal.

Boken griper tag i mig som läsare från första sidan ända till sista och det är i det närmast omöjligt att lägga den ifrån sig.

Här kan ni se en kort film från årets bokmässa där författaren själv berättar om sin bok:

 

Den här boken finns i flera olika format hos oss på biblioteket. Det är ganska lång kö på pappersboken, men kolla in e-boken om du vill börja läsa på en gång!

/Linda

Framsidor, fortsättning

I somras skrev jag om hur viktiga böckers framsidor är, för att en bok ska lånas eller köpas. Jag hade också ett  par egna exempel som jag tyckte var fantastiska. Ibland stöter jag på framsidor av raka motsatsen i bokhyllorna. Framsidor där både jag och kollegorna skakar på huvudet och undrar 'Hur tänkte de här?'. De här två deckarna till exempel:

Mordet på Park Hotel, av Lennart Brohed

Ett besvärligt vikariat, av Henry Lorin


Jag hittade dem i somras och bestämde mig för att läsa dem. Kanske var de intresantare än de gav sken av att vara? Till min glädje stämde detta.

Mordet på Park Hotel utspelar sig i Lysekil 1938. Sommarsäsongen är i full gång på badhotellen och även om det mullrar ute i Europa, flyter allt på i stilla mak i Lysekil. Överkonstapel Göran Persson har det med andra ord ganska lungt. Då kommer portiern från Park Hotell inspringande och säger att skådespelerskan Annette Torbénius är död! Väl på plats konstaterar Göran och hans kollegor att den väna Annette har blivit mördad, strypt. Men vad som är än mer oroande är lappen med siffran 1 på, som sitter fastnålad på hennes kropp. Kommer fler att dö?

I början av Ett besvärligt vikariat ser pensionären Alexander Webelius en notis i tidningen, som säger att Eva Lennman är död. Alexander tänker tillbaka och minns vad som hände nästan 50 år tidigare. Då skulle han vikariera som provinsialläkare i Storås och hade blivit varnad av sin företrädare att han skulle få ett ganska tråkigt liv där ute på landet. Men redan på väg från Storås station ser Alexander en vacker kvinna genom taxifönstret, Eva Lennman och tänker att så tråkigt blir det nog inte i Skorås ändå. Samma kväll kallas Alexander ut akut till familjen Lennmans hus. Herr Lennman har fått ett anfall. Senare på natten väcker telefonen Alexander och han kallas till ett hus där han hittar herr Lennmans syster Astrid död. Det är inte det enda lik Alexander kommer att stöta på under sin tid i lilla Storås...

Båda böckerna utspelar sig i förfluten tid och den historiska aspekten ger dem ett lugnare tempo. Det är två pusseldeckaraktiga historier, helt OK sina utsidor till trots.

/Marie

Yrke:Povel Ramel

De har gjort det igen. Stefan Wermelin och Staffan Schöier fortsätter sin kartläggning av den svenska nöjeshistorien som började i radio med program som den breda och välgjorda serien Svenska nöjen ,samt en ingående serie om Hasse & Tage . För några år sedan spillde deras kunnande över i bokform med praktverket Svenska ord & Co: Hasse & Tage- saga och sanning (2005) och nu har turen kommit till Povel Ramel.
    Yrke: Povel Ramel: inte en biografi (2011) lägger fokus på karriären och revyerna. Det handlar mycket om Knäppupp-föreställningarna, PowShow och andra revyer som Povel varit hjärna bakom. I boken behandlas även  den kader av duktiga komiker och skådespelare som fanns i närmsta kretsen: Martin Ljung, Brita Borg, Wenche Myhre, för att bara nämna några. Dessutom tas naturligtvis även hans musikerkarriär upp. Ramel började ju en gång i tiden som jazzmusiker. Boken har ett rikt bildmaterial, en del intressanta anekdoter (t.ex. en som direkt har att göra med verkets titel) och utgör en fin inblick i en institution inom svensk nöjeshistoria.  Och..., som undertiteln antyder, vill man ha en djupare biografi så väljer man andra böcker, även om t.ex.uppväxten kortfattat behandlas här.

För vidare läsning om Povel Ramel kan dessa böcker nämnas:  Povel Ramel  Följ mig bakåt vägen: Povel Ramels livstycken del 1 (1992) & Som om inget hade hänt: Povel Ramels livstycken del 2(1999).

/Krister

Adoptionernas dag

Den här dagen firas runt om i landet idag den 18 november, men även i helgen bjuds det på bla föreläsningar och andra aktiviteter i flera städer. Några tips hittar du på http://www.adoptionscentrum.se/.

För många är det en lång process fylld av tankar, funderingar och mängder av frågor kantade av blandade känslor innan man kommit dit hän att man tar ett beslut att man vill adoptera.

Här hittar du boktips om du skulle vilja fördjupa dig lite till.
Det är även en del skön- och barn/ungdomslitteratur med bland boktipsen om det är någon som skulle vilja läsa och prata kring ämnet adoption med sitt/sina barn eller för egen del med för den delen.

//Anette

Handarbete i höstmörkret

Hösten har bjudit på ett fantastiskt vackert väder och lediga stunder har många passat på att vara ute i friska luften. Men nu när mörkret sänker sig så är det härligt att krypa upp i soffan med ett handarbete. Då skulle jag vilja rekommendera tre böcker som min kollega Laine Mägi har uppmärksammat mig på.
Boken Ull, garn och barn av Karin Neuschütz är en fin bok med massor av inspiration till handarbete som vuxna kan pyssla med på egen hand eller tillsammans med barn. Första avsnittet handlar om att spinna. Tydliga förklaringar i tecknade bilder och vackra fotografier visar bland annat hur man tvinnar en snodd med händerna och hur man gör en slända. Ett annat avsnitt beskriver olika typer av snoddar som man kan tillverka. Snoddarna kan användas som armband, på en nyckelring eller varför inte som bokmärke?

Boken Virka vackert av Tove Fevang innehåller utförliga virkbeskrivningar och underbara bilder på sjalar, plädar och mössor. Även praktiskt, användbara saker som disktrasor och korgar finns beskrivna i denna fina virkbok.

I Vantboken Solveigs vantar – vantar, mönster och inspiration av Solveig Larsson hittar du massor av vackra mönster och samtidigt berättar Solveig om vantstickande kvinnor och hur dessa har levt sina liv. Kvinnorna har inspirerats av naturen och av förbipasserande människor som stannat till i deras hem för att få mat och husrum under en resa.

 Lycka till med handarbetet! Kanske blir det en eller annan julklapp?

/Anna-Karin

"1Q84". Del 2 & 3.

Känslan efter att ha läst den allra sista sidan i första delen av "1Q84" var att genast börja läsa del 2! Det tycker jag är kännetecknande för en riktigt bra bok. Blir man besviken på fortsättningen? Ja och Nej. Eftersom hela "1Q84" består av tre delar så blir andra delen ofrånkomligen något av en transportsträcka. Trots att Aomame tar livet av ledaren för Sakigake. Och trots att Tengo blir fast besluten att hitta Aomame, efter att ha fått se henne som liten flicka i en riktig luftpuppa.  Bilden av den parallella världen 1Q84 förblir dock suddig, fast både Tengo och Aomame drar sina olika slutsatser om hur allting hänger ihop (ibland förbluffande klarsynta sådana…). Ute efter sammanhang, i viss bemärkelse, är även den obehaglige figuren Ushikawa.  

I del tre jagas Aomame av Sakigake, och har gått under jorden. Tengo har börjat besöka sin far på ålderdomshemmet, eftersom det var där luftpuppan med den lilla Aomame uppenbarade sig. Både Tengo och Aomame kan visualisera och nästan fysiskt känna varandra, trots att de inte träffas. Precis så som det kan kännas när man längtar väldigt starkt efter en annan person, som man inte kan träffa. I verkligheten blir den känslan efterhand svagare och svagare, och till slut kan man inte ens komma ihåg hur personen ser ut. Men för Tengo och Aomame blir känslan snarare starkare och starkare. Så stark att deras platoniska kärlek på underliga omvägar resulterar i en alldeles ny ”dota” och ”maza”-relation. (Tänk på hur japaner uttalar orden ”daughter” och ”mother” på dålig engelska…).

Inom framförallt sydamerikansk litteratur pratas det ofta om så kallad ”magisk realism”, vilket ungefär betyder att när Gabriel García Márquez skriver om att det regnar i hundra år, så är det liksom inget konstigt med det. Man kan också kalla det för en ”förhöjd verklighet”. När man läser "1Q84" blir det väldigt uppenbart att Haruki Murakami använder sig av magisk realism i sitt skrivande. Självklart kan man uttyda den även i hans tidigare böcker, som i ”Fågeln som vrider upp världen” och ”Kafka på stranden”, men på något sätt tar han den förhöjda verkligheten till ännu högre höjder med "1Q84". 

/Jenny

New york, new york

För ett tag sedan kom jag hem från en resa till New York. Innan man ger sig ut och reser vill man ofta på olika sätt läsa på om sitt resmål på olika sätt. Det klassiska är en resehandbok. På biblioteket har vi gott om sådana till de flesta resmål. Titta in på avdelning N för Geografi eller kom in och fråga!

För alla surfplatteanvändare kan man numera även låna resehandböcker på den och ta med sig. Än så länge finns det bara ett fåtal, men utbudet av e-böcker ökar ständigt, och så även inom detta ämne. De här böckerna går även att läsa på dator om man skulle vilja testa, men det kan ju vara lite otympligare att ta med sig ut bland vindlande gator när man väl är på resmålet.

Den bok som jag hade mest nytta av på min resa (den och en turistkarta jag tog i hotellreceptionen) var New York-boken av Martin Gelin och Eva Wisten. Det här är inte en traditionell guidebok. Det finns alltså ingen användbar karta i den. Det finns inte ens några bilder alls faktiskt. Eftersom de båda författarna båda bott i New York i tio år har de koll på sådant som man som vanlig dödlig turist oftast inte hittar själv och det var en hel del roliga små platser som jag upptäckte där som jag aldrig annars lär ha lyckats ta mig till, mysiga kaféer, trevliga små gallerier eller bara rätt gata att knalla nerför för att uppleva den riktiga "new york-känslan". Så planerar du en resa till New York inom kort. Kom in på biblioteket och låna denna bok!

/Linda

Vår sanna natur

Naturfotograferna ser på Sverige är en nyss utgiven bok, med en slående framsida, som jag träffade på när jag skulle göra iordning en sändning med nya böcker. Texten är skriven av Henrik Ekman och fotografierna är alla tagna av medlemmar i Naturfotograferna.

Det här är en bok som jag varmt kan rekommendera till alla och envar!
Bilderna är otroliga! Man dras in i det ena fotot vackrare och mer fascinerande än det andra, de är suggestiva, direkta, färgsprakande, sköra och kontrastrika.
Ord kan inte riktigt göra boken rättvisa utan det här är en bok som man bara måste titta och läsa i för att riktigt kunna ta till sig hela härligheten.
Vår sanna natur är tankeväckande även ur aspekten att den tar upp allvarligare ämnen som angår oss alla: miljöförstöringen och andra förändringar och påverkningar på vår miljö så boken är oerhört viktig utifrån den synvinkeln.
Mångfalden som vi alla får uppleva när vi kliver ut i skog och mark, inte vill vi väl att den försvinner. Alla dessa små och stora djur, insekter och fåglar som finns i vår direkta närhet.

Naturen i Sverige är så skön, så skön. Man behöver inte åka utomlands för kunna njuta av vacker natur, vi har den i vår omgivning, bara runt hörnet.
Den här boken är ett utmärkt exempel på det.
Läs och bli hänförd, men också berörd.

//Anette

Tillsatser och kemikalier

Ett ämne som engagerar och intresserar många, det är mat. Och de senaste åren har intresset för vad som finns i maten blivit allt större. Medvetenheten om risker och problem med tillsatser och vad dessa innebär för våra kroppar, blir allt starkare. Ett par exempel på böcker är

Den hemlige kocken, av Mats-Eric Nilsson

Handbok för den kräsne konsumenten, av Tommy Svensson

E-nummerboken, av Orla Zinck



Vill du ha fler titlar att välja på, ger sökorden kemisk teknik livsmedel den här listan i bibliotekets katalog. En något mindre träfflista ger sökordet livsmedelstillsatser. Hos livsmedelsverket finns en underavdelning som heter Tillsatser i mat. Här kan du uppdaterad information om bl.a. sötningsmedel och färgämnen.

 Tillsatser finns inte bara i mat, utan även i olika hygienprodukter. Det kan man läsa om i böckerna

Badskumt, av Katarina Johansson

Lingon och läppstift, av Noora Shingler



En bredare syn på kemimalier i vår vardag finns att läsa i boken

Förgiftad, av Rick Smith



Och på onsdag, den 16/11, visas filmen Underkastelsen av Stefan Jarl på Kulturhuset Ängeln. Det är en film om de hundratals kemikalier som finns i oss, p.g.a. de kemikalier vi sedan andra världskriget spritt i vår miljö.

/Marie

Angola idag

Idag firar Angola nationaldag. 1975 blev landet självständigt från Portugal efter ett 14 år långt krig. Landets tidiga histioria som självständig stat kom dock också att kantas av inbördeskrig. 1994 undertecknades ett fredsavtal men först 2002, när UNITA-ledaren Jonas Savimbi avlidit nåddes en verklig, hållbar fred mellan parterna. Landet har goda oljetillgångar och har gått från att vara ett land i kaos till en av världens snabbast växande ekonomier. Huvudstaden Luanda räknas numer som en av världens dyraste att leva i.

Författaren Pepetela (pseudonym för Artur Pestana dos Santos) har en bakgrund som gerillasoldat i befrielsekriget mot Portugal  och har skrivit ett flertal böcker som på olika sätt skildrar krig, politisk utveckling, och diverse människoöden. Hunden i Luanda (O cao e os Caluandas, 1985) kom på svenska 2005. Som titeln antyder utgör en hund "huvudperson" i denna roman som är en samhällssatir som beskriver huvudstaden efter självständigheten. Han visar upp byråkrati, stelbent politik och de samhällsförändringar som följer i självständighetens spår- allt skildrat med en absurd humor.

Bland hans andra böcker märks t.ex. Sköldpaddans historia (Parábola do cágado velho)(2000) som skildrar krigets vanvett.

Vill man läsa mer från Angola finns i vårt utbud Fem kulturer- ett språk: en lusofon antologi (2000) med texter från Angola, Brasilien, Mocambique, Kap Verde och Portugal; eller varför inte prova diktsamlingen I fikonträdets skugga: angolansk lyrik (2008)

/Krister

Internetguider för digital delaktighet

Vårt samhälle utgår alltmer från digitala tjänster och digital informationshantering. Det innebär att digital delaktighet blir en demokratisk nödvändighet.

Vi behöver veta vad vi kan göra på nätet och hur vi gör det. Vi behöver fundera, resonera och diskutera om betydelser, innebörder och konsekvenser av detta. Alltså prata om vad som sker i den digitala sfären. Därför att den digitala sfären hänger ihop med den analoga. 

Digital delaktighet handlar därför också om att fördjupa vår förståelse för nätet och utveckla vårt kritiska tänkande. Ett sätt kan vara att dra nytta av de internetguider som .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) har skapat. Det är gratis guider som är informativa, tydliga och diskuterande. Och de finns i olika format; tryckta, pdf och direkt på webben.

Exempelvis finns det flera guider om unga och internet som passar bra för föräldrar och andra vuxna som på ett eller annat sätt har kontakt med barn och ungdomar. Här finns också guider som handlar om yttrandefrihet, e-post, upphovsrätt och omvärldsbevakning. Själv är jag i färd med att läsa en som berör det sistnämnda och som heter Flöden, kvitter och statusuppdateringar - en guide om omvärldsbevakning på nätet. I den finns tips och förklaringar som utgår från RSS-flöden, Facebook och Twitter. Det är välstrukturerad och intressant läsning om hur du tar kommandot över informationsflödet - istället för tvärtom.

/Victoria

PS: Här på Kulturhuset Ängeln erbjuder vi varje måndagseftermiddag hela november dator- och internethandledning. Ikväll (tisdag 8 november) håller Linda en inspirationsföreläsning om digital delaktighet för icke digitalt delaktiga. Samtidigt håller Joacim Jardenberg en föreläsning om digital delaktighet för digitalt delaktiga. Kom och delta! Och ta med en vän.

Mörk jord

Jag smiter in så här på kvällskvisten, för jag måste bara tala om att den otroligt bra boken Blacklands av Belinda Bauer, nu är översatt! I svensk översättning heter boken Mörk jord och ser ut så här:

Perfekt spännande för höstmörkret!

/Marie

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Tro det eller ej, men jag läser inte bara engelska deckare. Ibland smyger det sig in en och annan deckarhistoria från andra delar av världen. Kanske inte så ofta, men ibland… För ett tag sedan stiftade jag till exempel bekantskap med herr Vish Puri, Indiens diskretaste och bäste privatdetektiv. I alla fall om han får säga det själv.

Mycket av arbetet Puri gör har att göra med att kontrollera och syna tilltänkta makar i sömmarna. Men Puris nyaste klient herr advokat Kasliwal, har allvarligare problem än så. Han har blivit anmäld till polisen som misstänkt för att ha skaffat undan en tjänsteflicka vid namn Mary. Nu vill polisen att Kasliwal ska få denna Mary att träda fram för att anklagelserna ska försvinna. Men Kasliwal har ingen aning om var hon är, eller ens VEM hon är, förutom att Mary under ett par månader arbetade i hans hem.

Både Puri och Kasliwal vet av erfarenhet hur korrupt det Indiska rättsväsendet är. Risken att Kasiwal fälls är hög, oavsett om han är skyldig eller inte. Det blir upp till Puri att hitta Mary och rentvå Kasliwals namn och rykte.

OK, författaren Tarquin Hall är britt, men han har till stora delar bott utomlands. Han har [hittills] skrivit två romaner om privatdetektiven Vish Puri och de utspelar sig i ett myllrande Delhi, långt från min svenska vardag. Herr Vish Puri är ganska odrägligt självgod emellanåt, men hans medhjälpare lättar upp stämningen och Fallet med den försvunna tjänsteflickan är av trivsamt pusseldeckarslag.

/Marie

Vad är frågesport?

November är en mycket bra månad för inomhusaktiviteter. En kul sådan kan vara frågesport. I veckan började en helt ny frågesport på TV- Svagaste länken. Den är en import från Storbritannien där The Weakest Link under många år varit ett stående inslag i tablåerna. Precis som t.ex. Vem vet mest så är det en variant i högt tempo med många frågor på relativt kort tid. I båda finns dessutom ett moment av utröstning eller eliminering.
    
Nåväl, om man nu inte vill utsätta sig för att bli utröstad, misslyckas i media eller helt enkelt bara vill testa sina egna kunskaper finns det en och annan frågesportsbok att tillgå:

På spåret finns i två varianter och har samma upplägg som det populära programmet. Versionen från 2008 har 27 olika resmål med tillhörande följdfrågor. Man får ledtrådar på 10, 8, 6, 4 & 2 poäng och ska med hjälp av dessa hitta till rätt stad i världen.

Ett annat verk tar frågor och svar från ett stort uppslagsverk- Kunskapsjakten: 500 frågor och svar från Nationalencyklopedin (2006) finns i tre varianter: Historia, Omvärlden & Profiler. Även detta verk är till för att i lugn och ro sitta hemma och testa eller förbättra sin allmänbildning.

Även spelet Trivial Pursuit finns i bokform. Trivial Pursuit: den officiella trivial Pursuitboken från Guinnes och Informationsförlaget (1987) innehåller andra frågor än de som finns i spelen, men tanken och stilen på frågorna känns igen från spelet.

När du sedan gått igenom dessa böcker och kan alla svar finns det frågesporter på Internet. Tidskrifter som t.ex. Illustrerad vetenskap & Populär historia samt flera av våra större dagstidningar har kunskapstest i olika områden. Dessutom finns Vetgirig.nu, en sida med seriesystem, cuper m.m. i frågesport. Innehållet skapas och rättas av medlemmarna själva. För den kunskapstörstande har nog utbudet aldrig varit större.

/Krister

Huset vid moskén av Kader Abdolah

Huset vid moskén av Kader Abdolah, pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahani, är en på samma gång underbar och hemsk berättelse.

Här beskrivs invånarna i huset som ligger alldeles intill moskén i staden Senejan i Iran. Dessa människor har i generationer tagit hand om moskén och livet har gått sin gilla gång. Det finns trygghet, kärlek och glädje.

Sakta men säkert börjar omvälvande saker att hända, både inom familjen som bor i huset vid moskén och i det Iranska samhället. Shahen störtas och makten tas över av flera ayatollor. Blodiga uppgörelser genomförs.

Familjens överhuvud, Agha Jahn, står handfallen och känner hur hans makt att skydda sina familjemedlemmar tillintetgörs.

Kader Abdolah kom till Nederländerna 1988  som politisk flykting från Iran. När han lärde sig nederländska upplevde han en stor frihet i att kunna berätta sin historia. Babel gjorde en härlig intervju med författaren i början av september. Andra böcker av författaren är Dagbok i kilskrift samt Sändebudet.

/Anna-Karin

Färskingar

Nu när höstmörkret smyger sig på allt tidigare på eftermiddagen, vad passar väl bättre än att krypa upp i läshörnan med en bok från biblioteket? Här är ett axplock av vad som köptes in under oktober månad:

Amulett, av Roberto Bolaño

Stora boken om att röja & rensa, av Mary Lambert

Vi tolererar inga förlorare, av Britt-Marie Mattsson

Begravningsplatsen i Prag, av Umberto Eco

Amazonia: den framtida värld där kvinnor styr, av Arne Jernelöv

Den vänliga maktutövningens regim, av Åsa Bartholdsson

Sommaren utan män, av Siri Hustvedt

Glöm inte minnet, av Nisse Simonson

Svenska ödehus 2, av Sven Olov Karlsson

Frihet, av Jonathan Franzen


/Marie

Softa höstruskiga låtar

Lov, löv och romantik! Mössa och vantar är på. Och klockan är tillbakadragen en timma. Nu är minsann hösten här. Då tycker i alla fall jag att det är på sin plats med lite soft höstruskig musik. Det blir paraplysång med Sverigeaktuella Rihanna och ganska mycket stormigt väder. 

 

Min spellista med Höstruskiga låtar:

          Billie Holiday sjunger Stormy Weather med det stora raspande

          vemod som krävs för att förgylla mina regniga dagar.

          Hiphop&souldrottningen Mary J. Bliges Rainy days får mig på

          lagom trött dansant humör.

          Lalehs finstämda November har såklart en given plats. 

          Autumn med Carla Bruni är lågmäld lyssning med
          avstressande effekter.

          I Moneybrothers Stormy Weather snålas det inte med
          dramatik, instrument och hjärta.

          Vidunderliga Nina Simone river av låten Stars sådär lite
          nonchalant att jag nästan tappar andan.

          Australienska Wicked Beat Sound System har i Autumn fångat
          en skön drömsk känsla.

          Bluestoner med Etta James i Stormy Weather om hur svårt 
          livet är. Dystert på bästa sätt.

          Rihannas klatschiga hit Umbrella känns oväntat rätt såhär i
          november. 

En bieffekt som musiklyssnande ibland har på mig är att jag får en faslig lust att läsa. Så nu ska jag nog sätta igång att läsa kriminalaren The Big Sleep av Raymond Chandler (1939). Lite mer rusk alltså.

/Victoria