fredag 19 april 2013

Förklarande matematik


Matte var aldrig mitt favoritämne och algebra var en ren plåga i skolan. Men när det kommer böcker som på ett överskådligt sätt förklarar begrepp inom området blir jag intresserad. Nu har det kommit en liten behändig bok i ämnet:  Matematik för nyfikna: 200 nyckelbegrepp förklarade på nolltid av Paul Glendinning. Den är alls inte tänkt som en nybörjarbok för personer med diagnostiserad eller odiagnostiserad dyskalkyli, men gör ändå svåra begrepp lite lättare. Boken (som f.ö. ryms i en rymlig ficka) tar upp upp allt möjligt från att räkna rationella tal till att beskriva de för mig helt okända Dirchlets lådprincip  & Green-tao-teoremet. En bok för alla med intresse för matte och naturvetenskap.

/Krister

onsdag 17 april 2013

Breakdown

Det är alltid roligt att se nya alster av gamla goda vänner i bokhyllan. Kommer det att vara lika bra som förra boken? Har något förändrats? Är det samma persongalleri eller dyker det upp någon ny? Ja, frågorna brukar vara många. När det gäller Sara Paretsky, fick jag mina frågor besvarande när jag läste hennes senaste bok Breakdown.


Som så många andra gånger börjar det enkelt; Vic Warshawkis kusin Petra ringer och ber om hjälp. Lillasystern till en av ungdomarna i Petras bokklubb är lämnad ensam hemma och helt förtvivlad. Kan Vic leta upp storasystern och hennes väninnor och få hem dem? Vic hittar flickorna på en kyrkogård, där de åkallar en skyddsande från en av bokklubbens böcker. Men bland gravstenarna hittar Vic också ett kroppen av en nyligen dödad man.

Pressen intresserar sig snabbt för det som hänt, då en mamma till en av flickorna kandiderar till senaten. Kandidatens mest högljudda motståndare drar sig inte för både rasistiska och nazistiska påhopp i sitt eget TV-program.

Snart är Vic mitt uppe i en härva av trassliga frågor och blir själv måltavla för olika påhopp. Men sluta fråga, det gör Vic aldrig.

Detta är den 17:e boken om V I Warshawski och och huvudkaraktären Vic närmar sig 50års strecket. Och jag gillar henne starkt! Hon är en tuff brud (fast inte direkt i lyxförpackning) som kan ta vara på sig själv och inte låter någon annan bestämma över sitt liv.

/Marie

fredag 12 april 2013

Inte alls tråkigt, David


Jag har länge gillat indisk mat, men till skillnad från i Indien så är många av ingredienserna svåra att få tag på här här hemma. Vissa kryddor och andra råvaror köps inte i vilken livsmedelsbutik som helst. Komikern David Batra har delvis indiskt påbrå och har tagit fasta på det problemet. Kokböcker för indisk mat har funnits tidigare men boken David Batras inte så tråkiga indiska mat (2013) är mer anpassad efter våra vanliga livsmedelsbutiker. En del recept har han experimenterat fram själv medan annat är släktrecept. Viktiga inslag i det indiska köket som t.ex. paneerost visar han hur man gör själv. Det är en varierad bok med varmrätter, smårätter, drinkar och grillat m.m.på menyn. Ett välkommet inslag i kokboksfloran.

/Krister

onsdag 10 april 2013

Från by till samhälle – Valla tätort under 150 år, 1862 – 2012




Sköldinge-Valla-Lerbo hembygdsförening årsskrift 2013 sammanfattar samhället utveckling under 150 år. Boken är en jubileumsskrift för Valla samhälle 150 år och utgörs av valda avsnitt ur den tidigare Vallaboken samt en redovisning av Vallas affärsliv genom 150 år.

Boken är en innehållsrik redovisning av Vallas historia och affärsliv. En artikel belyser de första entreprenörerna i samhället. En av dessa var ”Hof-fotograf” L C Jensen av dansk härkomst men som flyttade till Valla 1872 och fastigheten Smedsta. På övre våningen i bostaden inrättade han en fotoateljé

I slutet av 1920-talet så bildades Valla Folkets Park förening som kom att betyda mycket för Vallas nöjesliv. Lördagar och söndagar var det dans i parken och till parken kom rikskända orkestrar. På 50-talet tynade dock verksamheten bort och lades ned.

Detta var bara några axplock ur en innehållsrik bok som finns i bibliotekets Sörmlandssamling.
/P-O

måndag 8 april 2013

Retro

Denna vecka har vi retro-tema på biblioteket! Och vad är då retro?


Vad detta sedan innebär för var och en, det kan variera. Vi har i alla fall bullat upp med böcker och nostalgiföremål att titta på:











Kom förbi och se om du känner igen dig!

/Marie


fredag 5 april 2013

Mer om giftmord




För några veckor sedan bloggade jag om den underbart informativa boken En dos stryknin: om gifter och giftmord i litteraturen. Nu finns det ganska många exempel på användandet av gifter inom  främst kriminallitteraturen och här följer några exempel: Agatha Christie var väldigt produktiv och hade goda kunskaper olika gifter. En dos stryknin, 1920 - en tidig Hercule Poirot-deckare är  kanske urtypen för en pusseldeckare med giftiga substanser. Det första offret vände sig i väldiga plågor. I en annan berättelse (En ficka full med råg, 1953)användes Taxin- giftet från idegran, vilket blandades med marmelad till en inte helt nyttig frukost. Mer sällsynta substanser förekommer också i hennes verk. Tallium var giftet i Den gula hästen (the Pale horse) , 1961 . Men här lär den exakta beskrivningen av symptom lett till att några läsare kunde rädda liv genom att identifiera dessa symptom i tid. Lite lärobok ihop med kriminalhistoria alltså. Gifter förekommer i ungefär hälften av Christies verk men vi lämnar henne och går framåt i tiden.
Åsa Nilsonnes Tunnare en blod (1991) har undertiteln en medicinsk kriminalroman. Här handlar det inte om de vanliga, traditionella substanserna utan läkemedel, t.ex. Waran. Ed McBain tar i Gift (Poison, 1989) med nikotin. Än sen då tänker alla rökare- det används ju ständigt. Det är bara det att här är det i höga koncentrationer och förfinat från något miljögift eller ren tobak. Offret dör på bara några minuter.

Vi ska inte heller försaka de substanser som man lätt hittar ute i naturen. TV-serien Morden i Midsumer bygger på Caroline Grahams böcker. Åtminstone i TV-serien hittar vi en användning av vit flugsvamp eller Destroying angel som den heter på engelska och även är titeln på detta avsnitt. Man smugglar bara ner några små svampar i en korg med blandsvamp och serverar en hungrig älskare. Så kan han förvänta sig att organen förstörs inifrån. Ett av det bästa avsnitten i serien.
Slutligen har vi vilda växter. Stackars Sokrates(filosofen) tog sig av daga med odört. Elizabeth George Saknaden efter Josef (Missing Joseph, 1992) använder sprängört och Nigel McCrery låter offret i Stilla vatten (Still waters, 2008) falla till marken efter att ha fått i sig extrakt av tidlösa. Substanserna vid avdagatagande är många och en del verkliga fall blir även uppmärksammade. Alexandr Litvinenko, f.d. säkerhetstjänstofficer vid KGB, blev förgiftad med polonium 2007. Om det kan man läsa i En dissidents död: mordet på Alexandr Litvinenko och KGBs återkomst (Death of a dissident, 2007) av Alex Godfarb och Marina Litvinenko. Författarna försöker här reda ut vem som ligger bakom dödsfallet.
Som sagt, det finns en uppsjö av giftmord in litteraturen för den som letar.

/Krister



torsdag 4 april 2013

Glädje och besvikelse


Jag gillar deckare (som du nog redan märkt!) och läser många sådana. Det gör att till slut känner man igen hur historierna är uppbyggda och vartåt intrigerna lutar. Därför är det alltid lika roligt att hitta en författare som jag blir överraskad av. Där handlingen utspelar sig någon annanstans än jag är van vid och där intrigen är svårgissad.

En sådan författare upptäckte gjorde jag förra sommaren, när jag läste Ann Cleeves. Cleeves har tre karaktärer hon främst skriver om, polisen Jimmy Perez, polisen Vera Stanhope och polisen Ramsey. Jag läste de böcker biblioteket hade med Jimmy Perez och Vera Stanhope och tyckte de var jättebra. Särskilt gillade jag böckerna om polisen på Shetlandsöarna, Jimmy Perez.

Första boken, Svart som natten, handlar om ett litet samhälle där alla känner alla. Det finns få, om några, hemligheter. Därför är det en chock när Catherine Ross hittas mördad i snön. Men det är inte den första flickan som dött i det lilla samhället. Åtta år tidigare försvann tioåriga Catronia också. Fingret pekas snabbt mot samma misstänkte som då, Magnus Tait. Tait är en enstöring som är mentalt handikappad. Det måste vara han. Men polisen Jimmy Perez är inte lika säker. Det är något som inte stämmer. Men om det inte är Magnus som är skyldig, vem är det då?

Jag fortsatte med de andra böckerna om Perez, Vita nätter och Rött stoft, och de var lika bra de också. Sen kom jag till fjärde boken, Blå gryning, och blev så grymt besviken och upprörd över hur Cleeves hanterade sin historia, att nu är det slut mellan oss. Det blir inga fler Perez-böcker för min del, jag vet inte ens om jag vill läsa om Vera Stanhope. Vad som gjorde mig så besviken? Det kan jag inte avslöja här, bara att det handlar om användandet av schablon inom polis/deckarböckerna som jag är hjärtlig trött på.

Inte blev jag gladare när jag sedan läste den senaste boken av gammal favorit, Stephen Booth (Död och begraven)och han gjorde samma sak. Men där tror jag inte att det är slut mellan oss. Vår relation har pågått alldeles för länge, jag tror han ska få en chans till…

Har du läst en deckare som gjort dig besviken på något sätt? Berätta!

/Marie

onsdag 3 april 2013

Andra kulturer


Det centrala i en deckarbok, det är ju brottet. Men, ibland så får jag som läsare även någonting mer med mig än en lösningen, när boken är färdigläst. Jag har fått en liten inblick i en kultur och verklighet som är helt annorlunda än min egen. Här har du en liten lista med några författare som skrev, eller skriver, sådana deckare:






Tony Hillerman (1925-2008), amerikansk författare med tyskt ursprung. Föddes i Oklahoma, gick på internatskola för indianer och fortsatte till universitet där han läste journalistik. Hillerman deltog i andra världskriget och skadades svårt, men fick flera tapperhetsutmärkelser. Både i privatlivet och i yrkeslivet var Hillerman en förkämpe för indianernas rättigheter. Hans första roman kom 1970 och det hann bli cirka 20 deckare under åren. Hillermans deckare utspelar sig på, i och kring olika indianreservat och förutom en spännande deckargåta får du som läsare också en spännande insikt i navajo-indianernas kultur.
 


Dick Francis (1920-2010), brittisk författare som även bodde i Florida. Han gick aldrig klart skolan, utan började arbeta med hästar. Efter andra världskriget arbetade Francis som jockey och hästsportjournalist. Första romanen var en biografi (1957), men sen blev det deckare (drygt 40 st). Francis deckare har alltid en anknytning till hästar, framför allt hästkapplöpning och det är verkligen en helt egen kultur.





 
Walter Mosley (1952-), amerikansk författare uppvuxen i Los Angeles. Efter studierna prövade Mosley flera yrken innan han gick över till att skriva på heltid. Idag blandar han skrivandet med föreläsningar och politiskt engagemang. Böckerna om privatdetektiven Rawlins följer huvudkaraktären från 1940talet och framåt. Det ger en inblick i hur amerikanska samhället förändrats genom åren och hur det är att svart medborgare i denna kultur.




Melanie McGrath, brittisk författarinna som flyttade runt mycket som barn. Hon studerade vid Oxford och har arbetat som bokförläggare. McGrath började skriva på heltid i slutet av tjugoårsåldern och har publicerat både faktaböcker och romaner. Karaktärer från hennes romaner kommer från en liten ö utanför Grönlands sydvästkust och förutom deckarintrigen ger böckerna en glimt av inuiternas kultur. Den krockar ganska rejält med den västerländska livsstil Danmark fört med sig till ön.




Tarquin Hall (1969-), brittisk författare som bott i flera olika länder. Hall skriver både fakta och romaner. Det är hans deckarserie med indiske privatdetektiven Vish Puri som tar med läsaren på en resa in i en annan kultur, det myllrade kryddstarka Indien.







Diane Wei Liang (1966-), kinesisk författare som nu bor i London. Stora delar av sin uppväxt tillbringade Liang och hennes familj i arbetsläger. Liang deltog i studentrevolutionen, fick sedan fly landet och studerade i USA. Första boken om privatdetektiven Mei Wang kom 2001 (på svenska 2007). Mei Wang arbetar i ett väldigt korrupt och byråkratisk Kina, några år efter studentrevolutionen. Böckerna ger en fascinerande inblick i en stor annorlunda kultur.




Vad har du läst för deckare med andra kulturer?

/Marie

tisdag 2 april 2013

Ellery Queen


Som du sett här i bloggen och på bibliotekets facebooksida, har vi pratat om Påskekrim. Detta är en norsk tradition (och en mycket trevlig sådan!) och påsken är över för den här gången. Men, det är påsklov den här veckan och därför tänkte vi fortsätta på deckartemat lite till. Både på skyltarna inne i biblioteket och i inläggen här på bloggen.

Jag har försökt minnas vilken författare som var mitt första möte med deckargenren bland vuxenböckerna, men jag minns inte säkert. Ett ganska säkert kort borde vara Sir Arthur Conan Doyle, men en annan författare som dök upp ganska tidigt var Ellery Queen.

Bakom namet Ellery Queen fanns kusinerna Frederic Dannay (Daniel Nathan) och Manfred Bennington Lee (Manford Lepofsky), och det är också namnet på deras påhittade karaktär. Romanfiguren Ellery Queen är deckarförfattare och hjälper sin pappa (som är polis), att lösa knepiga mysterier. Böckerna följer pusseldeckartraditionen, med ledtrådar som jag som läsare kan använda för att själv lösa gåtan och en huvudperson som presenterar resultat och lösning i slutet av historien. 
Ellery Queen-böckerna gavs ut under mer än 40 år och karaktären Ellery Queen var inte statisk, utan förändrades under årens lopp och från bok till bok. Han blev oerhört populär och gjordes också som radio- och tvprogran och som film. Tyvärr kan det vara lite svårt att få tag i Ellery Queen-böckerna på biblioteket (jag brukar tänka att de blivit sönderlästa!) men de brukar dyka upp i pocket på antikvariaten. Kusinerna bakom böckerna blev oerhört framgångsrika och betydelsefulla för deckargenren i USA. De startade bland annat Ellery Queen Mystery Magazine, som fortfarande ges ut.

Vem var ditt första möte med deckargenren?

/Marie