Nytt i Sörmlandssamlingen

Nu är den äntligen här! Årsboken vi alla väntat på!
Sörmlandsbygden 2015, med undertiteln Bilder som berättar. Lika fullmatad och spännande som alltid.

/Laine

Pinntorpafruns minnen

Pinntorpafruns minnen har kommit ut i en ny omarbetad upplaga. Traktens mest kända slottsspöke lever vidare! Nu med nytagna färgfoton på porträtt och interiörer från slottet. Språket är omarbetat och Beata von Yxkull som Pinntorpafrun egentligen hette kan lugnt spöka vidare. Knut Bonde som skrev boken kom ju fram till att hon egentligen var en vänlig själ trots sitt rykte om motsatsen.

/Laine

Sörmlandsbygden 2014 är här!

Sörmlandsbygden 2014

SÖRMLANDSBYGDEN 2014
Sörmlandsbygden är som alltid en spännande och innehållsrik publikation från Sörmlands Hembygdsförbund. I år innehåller årsskriften artiklar om kvinnor på Julita gods och deras arbete, Mått-Johansson, världens exaktaste man, om Centralbygder och odlingslandskap, vad en brudkista kan berätta, om pop- och rockmusik i Eskilstuna bl a med Kent i förgrunden samt mycket mer. Särskilt fastnar jag för artikeln om ”Gnällbälte och hovspråk” där Bengt Nordberg belyser det s k gnällbältet i V Sörmland och det finare hovspråket som talas i Nyköpingstrakten påverkat av huvudstaden, adelns och ämbetsmännens språk.

/Per-Olof Millberg

Historisk busstrafik Sörmland

Redan 2011 utkom Nyköpingsregionenes busstrafik sammanställd av Olle Brennius. Nu har den nått sörmlandssamlingen här i Katrineholm. Extra roligt är att man får veta en del om EGE-trafikens tillkomst i Björkvik. Det var dock inte EGE-trafiken som var först med att köra buss här i trakten även om de var det första privata bussföretaget i Sverige.

 Nej, först ut i Björkvik var lantbrukare Gustaf Jansson. Det rörde sig inte om någon bekvämlighetsresa att åka med Jansson. Han ställde helt enkelt bänkar tvärs över flaket på sin lastbil och den gick bara dagtid eftersom det bara fanns karbid- och fotogenlyktor på den. Farkosten kallades i folkmun för "Dunderekipaget". Jag måste citera en rad ur avsnittet om busspionjären Jansson i boken, "Sannolikt kände sig passagerarna tryggare när Gustaf Jansson 2 okt. 1920 erhöll körkort."
Man får väl hoppas det...
Ett år senare konstruerade Jansson en busskaross att montera på flaket och på så vis får man tro att framfarten blev både bekvämare och säkrare. Det är denna buss som pryder omslaget på Olle Brennius skrift.

/Laine

Lokala spöken och hemskheter

Nu när det lackar mot Allhelgonahelgen känns det aktuellt att damma av traktens spöken och övernaturliga väsen. Har de slutat vara aktiva? Man undrar...
När jag inventerade beståndet av lokal "spöklitteratur" hittade jag något som jag inte har haft en aning om. För det första en förklaring till namnet Stalls backe. Det kommer sig av att kung Karl XI ska ha haft sitt stall där på en av sina resor enligt boken Svenska folksägner med teckningar af svenska konstnärer av Herman Hofberg, 1882. Nytt för mig är att det dessutom finns en förtrollad trädgård alldeles i närheten av backen. Läs själv denna häpnadsväckande historia!

s. 164-165 ur Svenska Folksägner av Herman Hofberg. 1882

Själv tycker jag om den kommande helgen. En högtid som alla kan delta i oavsett om man är troende eller inte. Det är sympatiskt att det finns en helg där man minns sina bortgångna släktingar och vänner. Det är fint och mäktigt med alla tända ljus på gravarna och att så många upprätthåller traditionen. Den enda helgen med ett rikt folkliv på kyrkogårdarna.


 Trevlig helg!

/Laine

PS I det här tidigare inlägget får du några fler lästips, dock ej med lokal anknytning.

Ätten Lewenhaupts historia

Äntligen kan vi få veta vad släkten Lewenhaupt har haft för sig genom historien! Att den över huvud taget existerar har vi tydligen Erik XIV att tacka för. Han utropade nämligen ordern "Dräp dem alla utom Herr Sten" till fångvaktarna som bevakade de fängslade rådsherrarna. Denna händelse inträffade 24 maj 1567. Två herrar med namnet Sten fanns bland de fängslade, Sten Eriksson Leijonhufvud och Sten Axelsson Banér. Båda klarade livhanken eftersom man inte visste vilken Sten som kungen avsåg. Sten Eriksson Leijonhufvud låg på sin dödsbädd ett år senare och förlänades då grevlig värdighet och fick namnet Lewenhaupt. Han betraktas som ättens stamfader. Man får följa männen i ättens historia fram till D-dagen. Lägg märke till att om du letar efter boken i här på biblioteket så är omslaget brunt! Den tycks vara utgiven i inte mindre än tre olika versioner.

/Laine



Boken som den ser ut förlaget Atlantis hemsida










 

Gustavianer och ofred

 

 

Semester och böcker hör ihop. Semester och deckare hör också ihop. Många lånar deckare och många vill ha böcker i pocketformat när sommaren närmar sig. Det spelar nog ingen större roll för läsandet vad det är för väder. Spöregnar det, som idag, kan man lika gärna läsa och är det strälande sol och man ligger på stranden kan man lika gärna läsa. Om man är i det stadiet av livet att man bara kan tänka på sig själv förstås... Det är lite skillnad när man måste hålla koll på ungar och se till att de inte drunknar eller slår ihjäl sig så fort man vänder ryggen till.
När friden lägrat sig för den historieintresserade sörmlänningen kan man ge sig i kast med Fredrik Hernbloms senaste bok "1817 : farväl till gustavianer och ofred : en allmogekrönika från det moderna Sveriges gryning" som kom förra året. Det är en roman med faktaavsnitt, citat ur domböcker, bondepraktikan, Lilla katekesen, m.m.och växer fram till en dramadokumentär. Är man från Näshulta med omnejd blir det kanske extra intressant eftersom en del av handlingen utspelar sig där. Detta är del 1 och vi väntar med spänning på fortsättningen.

/Laine

Björksund - en levande historia

Björksund ligger vid Sibofjärden NO om Nyköping i Tystberga socken i Nyköpings kommun. 2010 kom boken med samma namn, något som jag missade helt och hållet. Som tur är finns det besökare här på biblioteket som kommer med tips och det är anledningen till att denna fantastiska bok nu finns på biblioteket. Trakten var bebyggd på järnåldern och har alltså en lång historia bakåt i tiden. Godset har ärvts i rakt nedstigande led i hela 17 generationer om man utgår från de ursprungliga fastigheter som Bo Jonsson Grip lämnade efter sig 1386. Man får följa inte bara godsherrarna utan också de som har arbetat här. Det har blivit en fantastiskt spännande historia som inte blir sämre av de vackra illustrationerna och fotografierna. Ett riktigt praktverk som räcker länge! Man får genast lust att åka dit och se sig omkring i omgivningarna.

/Laine

Från by till samhälle – Valla tätort under 150 år, 1862 – 2012

Sköldinge-Valla-Lerbo hembygdsförening årsskrift 2013 sammanfattar samhället utveckling under 150 år. Boken är en jubileumsskrift för Valla samhälle 150 år och utgörs av valda avsnitt ur den tidigare Vallaboken samt en redovisning av Vallas affärsliv genom 150 år.

Boken är en innehållsrik redovisning av Vallas historia och affärsliv. En artikel belyser de första entreprenörerna i samhället. En av dessa var ”Hof-fotograf” L C Jensen av dansk härkomst men som flyttade till Valla 1872 och fastigheten Smedsta. På övre våningen i bostaden inrättade han en fotoateljé

I slutet av 1920-talet så bildades Valla Folkets Park förening som kom att betyda mycket för Vallas nöjesliv. Lördagar och söndagar var det dans i parken och till parken kom rikskända orkestrar. På 50-talet tynade dock verksamheten bort och lades ned.

Detta var bara några axplock ur en innehållsrik bok som finns i bibliotekets Sörmlandssamling.

/P-O

Årsskrifternas tid är här!

Nu börjar det ramla in årsskrifter från traktens hembygdsföreningar! Näshulta hembygdsförening är en av dem som är först ut i  år och som vanligt är det en blandning av förr och nu i skrifterna.  Det "gamla" tycker jag personligen är mest intressant som till exempel Ulla Petterssons minnen av ungdomen. Hon är inte mindre än 101 år. Man kan också få veta lite om Stordunds-Rickards och Sjöstu-Kalles liv och leverne. Den som är mer intresserad av nutida ämnen kan få veta en hel del om vindkraft och biobränslen. Årsskrifterna hittar man i bibliotekets sörmlandssamling.
/Laine

Katrineholm i rörliga bilder

Stortorget ca 1900. Bilden finns på Sörmlands Museum

I höstas berättade jag om en upphittad vhs-rulle här på biblioteket som visade sig innehålla en Katrineholmsfilm med namnet Katrineholms Journal av en R. Sandin. Filmen kom troligen 1926.
Nu har Filmarkivet lagt ut den på sin hemsida under temat stadsfilmer!
Klicka på länken  för att komma till den. Katrineholms Journal
Den är fantastisk med ett myller av Katrineholmare som rör sig på gator och torg. Undrar vem denne R. Sandin var? Finns det någon som känner igen någon person i filmen?
Frågorna hopar sig...

/Laine

En levnadshistoria, typ

En alladeles färsk bok i Sörmlandssamlingen är: Många skratt många tårar : en levnadshistoria, typ av Jörgen Ohlson. Jörgen föddes på Kullbergska sjukhuset en decemberdag 1945 och det är hans liv man får följa fram till hans nuvarande tillvarao som deltidspensionär. Han berättar om sina sörmlandska rötter från Mariefred till Vingåker och man får också veta varför han blev journalist och inte lådfabriksarbetare...

/Laine

Sörmlandsrummets rariteter

Nu lyfter vi fram en av rariteterna i en monter i sörmlandsrummet. Först ut är boken Syner och röster ur det fördolda, där två författare har samlat in och skrivit ned spökhistorier. I montern finns det lite fakta att läsa om boken och dess författare, men vill du få lite mer kött på benen finns det två utdrag ur boken som du som besökare gärna får slå dig ned och läsa. Vi kommer från och med nu att kontinuerligt lyfta fram olika rariteter som finns i samlingarna, men som är för sköra för att ha framme som vanliga biblioteksböcker. Så välkomna till sörmlandsrummet och fördjupa er i den sörmländska kulturskatten!

 /Ellen

ÅRSTA SLOTT – en kulturskatt i Haninge

Årsta slott? Är inte det i Stockholm? Jovisst, det är helt riktig men Årsta slott ligger på Södertörn som ju tillhör landskapet Sörmland. Boken om Årsta slott är en läsvärd liten beskrivning om slottet skriven Gunilla Stenqvist och Gunnel Furuland samt utgiven av Årstasällskapet för Fredrika Bremer studier. Det kan här var på sin plats att Årsta slott inte ska förväxlas med Årsta gård där ”Årstafrun” Märta Helena Reenstierna skrev sin Årstadagbok.

Årsta slotts nuvarande huvudbyggnad, en tvåvånings stenbyggnad, uppfördes 1660-1667 av Claes Hansson Bielkenstierna. Eventuellt är arkitekten bakom byggnaden Erik Dahlberg, mannen bakom praktverket ”Suecia antiqua et hodierna”. Föregångare på plats fanns redan vid mitten av 1200-talet då gården tillhörde Tyska orden och i vilkas ägo den kom att vara till 1467. Deras huvudbyggnad kan ha legat under nuvarande byggnad och fungerat som ett uppbördscentrum.

Claes Hansson Bielkenstiernas blodfläckade dräkt. Foto: Nilz E. Åzelius Ur boken Årsta slott - en kulturskatt i Haninge

Årsta har genom åren haft många ägare vilket präglar framför allt dess interiör. Olika renoveringar genom århundradena har gått hårt åt huset. Det enda som idag återstår av den ursprungliga byggnaden är det unika trapphuset.

Till Årsta slott hör även som sig bör en mängd olika byggnader av diverse funktioner. Flyglarna (se senaste) uppfördes så sent som 1910, stallarna för tidigare ägares avelshingstar samt övriga byggnader som hörande till ett funktionellt lantbruk.

Landskapet runt omkring Årsta slott med otaliga byggnader vittnar om Årstas storlek och betydelse som herremansgods. Genom åren har gårdar, torp och statarlängor bebotts av alla de som haft sitt arbete på Årsta.

Genom åren har Årsta haft många ägare som satt sin prägel på slottet. Först på plats var ätten Bielkenstierna följd av Fleming. Från 1805 och fram till 1853 var Årsta i familjen Bremers ägo. Fredrika Bremer växte upp på Årsta och en del av boken handlar om Fredrika Bremer och hennes omfattande livsgärning som författare och idédebattör. Idag finns på Årsta en museivåning med Fredrika Bremerminnen.

Årsta slott ägs idag av Haninge kommun och är ett golfcentrum med 3 golfbanor och där slottet utgör restaurang och klubblokaler.

/P-O

Mer Katrineholmsfilm!



Se filmen



Marsjömålet som journalfilm!

Marsjödramat är ett av förra seklets mest uppmärksammade rättsfall där smeden Emil Larsson blev dömd till fängelse och ett stort skadestånd till sin antagonist slaktaren Gustafsson som tillsammans med några kumpaner bestämt sig för att klå upp Sme-Emil. Folk var dock övertygade om att Emil var oskyldigt dömd och en riksomfattande kampanj startade för att få till stånd en resning i målet. Trots resningen fick man aldrig veta om rätt hade skipats eller inte och Emil ägnade resten av sitt liv åt att försöka bevisa sin oskuld.

Filmen finns tillgänlig i Filmarkivet och det är Katrineholms Tingshus som är skådeplatsen för Marsjömålet. Dramats huvudperson - Emil Larson "Sme-Emil" med advokat Hugo Lindberg finns med liksom advokat Van der Velde med sin klient slaktare Gustafsson.  Albert Engström är intresserad av målet och finns på plats. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye. Se filmen

Läs gärna också Slaktarns öga av Håkan Boström eller

Marsjömannen av Carl Olof Bernhardsson eller

Sanningen om Marsjö-dramat av Emil Larsson (Sme-Emil) eller

Marsjömålet (tidningsartiklar samlade ur bl a Katrineholms-kuriren, Dagens Nyheter mfl tidningar)

alla böckerna finns såklart att låna i Sörmlandsrummet på Kulturhuset Ängeln!

/Laine

Katrineholm för länge sedan



Entrén till Folkets park vid Sveavägen (bilden är från Sörmlands Museum)


Är det någon som har missat Katrineholms-Kurirens artikelserie om gamla Katrineholmsbilder? Det är kommunarkivets Lena Andersson och Roland Blomkvist som presenterar en bild med historia varje lördag i tidningen. Det är roligt och superintressant tycker jag, man får en helt anna bild av hur stan har sett ut och hur mycket som har rivits och förändrats under årens lopp.

Under en hyllstädning här på biblioteket hittades en gammal vhs-film som visade sig innehålla en inspelning från ca 1926 av någon som hette R. Sandin. (för man får väl anta att den mannen inte är i livet längre?) Själva filmen heter Katrineholms journal och är ett hopklipp av olika filmade miljöer i stan där människor rör sig. Man får se filmsnuttar från Stora Torget, Smedjegatan, Kullagerfabriken, Vattentornet, Stadshuset, Barnens Dag-paraden och en konsert i Folket Park. Och vilket folkmyller det är! Man skulle kunna tro att det bodde mycket mer människor här på den tiden än vad det gör nu. Det är tydligt att folk gick man ur huse så fort det hände något.

I alla fall finns den filmen nu överförd till DVD och går att låna här på biblioteket för alla som vill förflytta sig nästan 100 år bakåt i tiden. Det går kanske till och med att känna igen någon släklting för den som har sina rötter i den här trakten och Barnens Dag-paraden är fantastisk!

/Laine

Vingåkersdoktorn Aronson

Nyåret 1916 bjöd Svenska dagbladet in sin läsekrets, och då särskilt den äldre generationen, att ur djupet av sina minnen berätta om märkliga och märkvärdiga män och kvinnor som man mindes av olika anledningar. Tidningen fick in mängder av berättelser och publicerade  Minnenas Bok : personliga hågkomster om märkliga svenskar inom teater, musik, litteratur, målarkonst, vetenskap och industri samlade av Svenska Dagbladet. 1916. Inte mindre än två kapitel handlar om den på sin tid kände "Vingåkersdoktorn" som hade rykte om sig att kunna bota allehanda sjukdomar. Till och med utbildade doktorer sökte hjälp hos denne man när man själv gått bet på att finna någon bot till sina sjukdomar. Herr Aronsson hade alltså ingen läkarutbildning utan började sin bana som självlärd "veterinär" i gårdarna runt om Vingåker. Det gick så bra att folk började söka honom för att få bot för sina egna krämpor. Med tiden blev han så känd att han "nära nog kunde tävla med doktor Westerlund i Enköping, så belägrad var den lille olärde bondgubben av patienter från när och fjärran, och mer än en gång, när all annan mänsklig hjälp var ute, hämtades Vingåkersdoktorn, om än i hemlighet, till rikemans boning och jorddrottens slott, ja det hände till och med att läkare för egen eller någon kär anhörigs räkning vände sig till honom."
Han var känd för sin mörkvioletta hudfärg och den berodde, enligt en av Svenska Dagbladets sagesmän, på att han alltid provade alla kurer på sig själv först. Vid ett sådant tillfälle skulle en kur inte ha fallit väl ut och orsakat den egendomliga hudfärgen.
Det må vara hur det vill med den saken, Vingåkersdoktorn är borta för länge sedan men det är spännande att läsa om honom och andra numera bortglömda personer.

/Laine

Modemetropolen Ripsa

Jag hade ingen aning om att Ripsa i Nyköpings kommun har varit en modemetropol. Det hela började med att Ebba von Eckermann startade ett litet väveri i Ripsa som kom att sysselsätta många kvinnor i bygden. Först vävde de plädar och tyger i metervara. Sen började man sy upp kjolar och hela klädkollektioner som efter framgångsrika försäljningsturneer i börja av 1950-talet i USA började säljas i tusental. Företaget blev så populärt att amerikanska turister tog omvägen till Ripsa på organiserade bussresor. Jag undrar om det finns några kläder bevarade i garderoberna runt om i trakten, något plagg producerat av designföretaget som låg så avsides, mitt på den sörmländska landsbygden. Ännu så länge får man nöja sig med att läsa  Den glömda kjolen : Ebba von Eckermann textilier 1950-1980 av Lotta Lewenhaupt som kom 2011 på Bokförlaget  Signum. En jätteintressant läsning om ett designföretag mitt i Sörmland.

 /Laine

Att resa till Malmköping...

...kan vara nog så trevligt som att ge sig iväg till andra sidan jordklotet. Det finns många fördelar med att hålla sig i närheten, man behöver inte lida av hemska tidsomställningar. Dygnet är sig likt från det man åker tills man kommer hem igen. Möjligen kan man känna sig förflyttad något bakåt i tiden när man kommer fram till Malmköping. Där är ju så pittoresk miljö med gammal fin bebyggelse. Om man känner sig svettig efter att ha vandrat omkring i kvarteren kan man ta sig ett dopp i den trevliga badsjön som är så behändigt belägen på gångavstånd från centrum. En tur med musiespårvägen är ett måste och gör att man känner sig ännu mer förflyttad bakåt i tiden. Heden ligger kvar och minner om gångna tider. Man får framkalla bilder ur fantasin för att förställa sig hur det kunde se ut när fältet användes för militära övningar eller så går man in på Sörmlands Museums webplats och läser mera och tittar på bilder från förr.

Övning på heden. I bakgrunden syns stadshuset

Läs mera om heden på länken nedan:
Sörmlands Museum, Malmköping, Heden

När man kommer hem igen (eller om man aldrig kom iväg) kan man laga Jannes jordärtskocksgratäng och avsluta måltiden och dagen med Fållöknas äppelkaka med kolaglasyr som är två av många recept i den alldeles nya boken Mat i Malmköoing av Anita Hedlund.
Man blir ju så hungrig av att vara ute på äventyr...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
/Laine

Fogelstad

Imorgon den 8 mars är det internationella kvinnodagen och precis som Victoria berättade förra veckan, uppmärksammar vi detta på biblioteket. Det händer flera saker under eftermiddagen och kvällen (se hela programmet här), klockan 18.00 är det t.ex. stipendieutdelning av Kulturföreningen Fogelstad.

Föreningen bildades 1995 och bygger vidare på Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad och Fogelstadsförbundets tankat och idéer. Du kanske inte vet vad Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad var för något? Det var en skola som bildades 1925 och låg på Fogelstad gods, i Julita socken ca två mil norr om Katrineholm.


Visa större karta

Grundarna var bland annat Elisabeth Tamm, Honorine Hemelin, Ada Nilsson, Kerstin Hesselgren och Elin Wägner. De var alla politiskt och kulturellt engagerade och tyckte att det fanns ett behov av kvinnliga erfarenheter och insatser i samhället. Redan efter den första terminen bildade kursdeltagare Fogelstadsförbundet, vilket fanns fram till 1981.

Kvinnliga medborgarskolan upphörde 1954, och efter Fogelstadsförbundets upplösning föll skolan till stor del i glömska. Men 1995 bildades Kulturföreningen Fogelstad och de jobbar mycket aktivt med bygga vidare på arvet efter skolan. Man vill skapa ”tillfällen för framförallt kvinnor med olika bakgrund att mötas till samtal, erfarenhetsutbyte och fördjupning i angelägna människo- och samhällsfrågor”. Det finns också en utställning att besöka i det gamla mejeriet i Fogelstad.

Nu har du som besöker biblioteket en unik möjlighet att titta och läsa i Kulturföreningen Fogelstads egna boksamling. Den finns sedan i höstas i Sörmlandsrummet på stadsbiblioteket och innehåller dels verk av skolans grundare, lärare och elever, och dels material som rör skolans grundidéer.

/Marie