"Inte svårt att bo kallt, om det är varmt i hjärtat"

Just nu läser jag journalisten Irka Cederbergs bok Född fördömd. Det är en skildring av romernas tusenåriga historia - och verklighet i Europa. Det är en viktig läsning och en verklig påminnelse om romernas situation. Emellanåt får jag lite ont i hjärtat. Och jag ställer samma fråga som Cederberg: Hur länge ska förföljelserna av Europas största minoritetsfolk få fortgå?

Inte för att det är okej att kladda i biblioteksböcker, men på ett ställe har någon med blyerts skrivit: "Varför lär vi oss inte om romsk kultur i skolan?"

Allt är såklart inte nattsvart utan Cederberg låter oss också följa med på en resa i den romska kulturen och språket.

Det är när jag kommer till avsnittet om tiden som ligger oss allra närmast som den svåraste läsningen tar vid. Det är ett Europa präglat av marginalisering och utbredd diskriminering av romerna. Hatbrott efter hatbrott, våldsamma attacker, nedbrända läger, medveten politisk nonchalans, krassa levnadsförhållanden och tvångssteriliseringar. Det är ett Europa på 2000-talet och ett EU som har misslyckats.

En brutal händelse behöver inte vara skriven särskilt tårdrypande för att tårarna ska komma. Det är när jag läser om en romsk familj som har flytt Kosovo två gånger under 1990-talet som tårarna också kommer. När familjen flydde första gången var året 1992 och de hamnade i Sverige. De bodde i Jokkmokk i arton månader innan svenska myndigheter bestämde att de skulle skickas tillbaka. När Cederberg intervjuar pappan i familjen säger han att "det är inte svårt att bo kallt, om det är varmt i hjärtat". Det är bara så himla fint sagt.

/Victoria

PS: På webbplatsen minoritet.se kan du läsa mer om Sveriges fem nationella minoriteter, vilka förutom romer är samer, judar, sverigefinnar och tornedalingar.