Maj i magasinet 8

I Vulkanen Japan skildras en 10-årsperiod mellan första och andra världskriget då det "nya "Japan syftar till att bli allenarådande i Asien och blir en av axelmakterna i den nya världsordningen. Vi tar del av en viktig historieskildring från 1942

Japans historia

Trollsländans land slär vara ett urgammalt namn för Japan. Därav titeln på en fint verk om landet. Monica Braws Trollsländans land: Japans historia kom 2010 och är ett stort och rikligt illustrerat verk som tar sin början redan vid istiderna som inföll ca 70.000, 50.000, 37.000 och 18.000 år före vår tideräkning. Förutom ren politisk och ekonomisk historia får vi ta del av skapelseberättelser, språkets utveckling, religion m.m. En intressant bok om ett annorlunda och mångfacetterat land, skapad av en författare som är väl insatt i ämnet.

/Krister

"1Q84". Del 2 & 3.

Känslan efter att ha läst den allra sista sidan i första delen av "1Q84" var att genast börja läsa del 2! Det tycker jag är kännetecknande för en riktigt bra bok. Blir man besviken på fortsättningen? Ja och Nej. Eftersom hela "1Q84" består av tre delar så blir andra delen ofrånkomligen något av en transportsträcka. Trots att Aomame tar livet av ledaren för Sakigake. Och trots att Tengo blir fast besluten att hitta Aomame, efter att ha fått se henne som liten flicka i en riktig luftpuppa.  Bilden av den parallella världen 1Q84 förblir dock suddig, fast både Tengo och Aomame drar sina olika slutsatser om hur allting hänger ihop (ibland förbluffande klarsynta sådana…). Ute efter sammanhang, i viss bemärkelse, är även den obehaglige figuren Ushikawa.  

I del tre jagas Aomame av Sakigake, och har gått under jorden. Tengo har börjat besöka sin far på ålderdomshemmet, eftersom det var där luftpuppan med den lilla Aomame uppenbarade sig. Både Tengo och Aomame kan visualisera och nästan fysiskt känna varandra, trots att de inte träffas. Precis så som det kan kännas när man längtar väldigt starkt efter en annan person, som man inte kan träffa. I verkligheten blir den känslan efterhand svagare och svagare, och till slut kan man inte ens komma ihåg hur personen ser ut. Men för Tengo och Aomame blir känslan snarare starkare och starkare. Så stark att deras platoniska kärlek på underliga omvägar resulterar i en alldeles ny ”dota” och ”maza”-relation. (Tänk på hur japaner uttalar orden ”daughter” och ”mother” på dålig engelska…).

Inom framförallt sydamerikansk litteratur pratas det ofta om så kallad ”magisk realism”, vilket ungefär betyder att när Gabriel García Márquez skriver om att det regnar i hundra år, så är det liksom inget konstigt med det. Man kan också kalla det för en ”förhöjd verklighet”. När man läser "1Q84" blir det väldigt uppenbart att Haruki Murakami använder sig av magisk realism i sitt skrivande. Självklart kan man uttyda den även i hans tidigare böcker, som i ”Fågeln som vrider upp världen” och ”Kafka på stranden”, men på något sätt tar han den förhöjda verkligheten till ännu högre höjder med "1Q84". 

/Jenny