Who you gonna call?

Och det givna svaret blir ju:  GHOSTBUSTERS.

I en mycket rolig film från 1984 jagar tre spökjägare med Dan Akroyd och Bill Murray spetsen spöken, oknytt, jättelika skumfigurer och en återuppstånden Sumerisk som skriker Suul.  Guden ser till att det övernaturliga, som tidigare varit hanterbart, gör New York till ett veritabelt helvete. Men det är då våra tre hjältar, armerade med protongevär, kommer in och möter och betvingar ondskan.

Bland övriga skådespelare märks Harold Ramis ( den tredje Ghosbustern) och Sigourney Weaver vars kylskåp blir en port till den andra sidan. Det är kul och fantasifulla monster, och specialeffekterna var mycket bra för sin tid. Lika känd som filmen blev ledmotivet, sjunget av Ray Parker Jr. En underhållande skräckkomediklassiker helt enkelt. Filmen fick dessutom uppföljare både form av filmer, tv-serie och dataspel.

/Krister

Diktatorn

Diktatorn (the Great Dictator) från 1940 var kanske Charlie Chaplins mest kontroversiella film. Chaplin avskydde fascism och nazism och filmen var hans sätt att visa det genom en parodi på Hitler.

Chaplin spelar själv Adenoid Hynkel (en väldigt Hitlerlik ledare) som tillsammans med sina två kumpaner Garbitsch (av engelska garbage "sopor, skräp" som påminner väldigt mycket om Goebbels), och Herring (som lär vara en kombination av Himler och Göring) tagit över landet
Tomanien. Filmen handlar även om en barberare (också spelad av Chaplin) som efter kriget genomgått år av minnesförlust. När han får minnet tillbaka och återvänder till sin salong är den igenspikad och ordet jude står på dörren.Han börjar en kamp för överlevnad.

Det är flera dräpande porträtt i filmen. Förutom Chaplins nidbild av Hitler och Henry Daniels skildring av Goebbels (Garbitch) gör även Jack Oakie en underbart rolig gestaltning av Mussolini (Benzini Napaloni i filmen). Filmen har flera högkomiska scener och totalförbjöds I Tyskland. I Sverige fick den inte premiär förrän 1945. Det sägs att Hitler såg den och möjligen också uppskattade humorn, men reaktionen vet man dock inte med säkerhet.

/Krister

I blomman, i solen

Jag vet att jag tycker om poesi, även jag till skams måste erkänna att jag aldrig läser det. Inte ’hör’ jag låttexter heller, som ju är en sorts poesi det också. När jag satte mig ner och funderade, fick jag gräva mig ända tillbaka till gymnasietiden för att bli påmind om dikter som jag läst och tyckt om. Min favorit bland de poeter som presenterades på svensklektionerna i skolan, det var Erik Johan Stagnelius.

Stagnelius föddes 1793 på Öland, han hade fem syskon och hans pappa var under sin levnad både präst, biskop och riksdagsman. Själv gick aldrig Stagnelius i någon allmän skola, familjen anställde en privatlärare och han studerade själv böckerna i pappans bibliotek. Det hindrade dock inte Stagnelius från att lära sig latin, bli väldigt beläst och kunnig om litteratur. Så småningom läste han till präst i Lund och Uppsala. Han arbetade dock aldrig inom prästyrket, utan som kanslist i Stockholm. Tyvärr kantades Stagnelius liv av sprit- och opiummissbruk, allmän ohälsa och osäkra levnadsförhållanden i Stockholm. Han dog innan han hann fylla 30.

Idag finns ett Stagnelius sällskap som arbetar för att bevara Stagnelius minne och du kan läsa hans verk på Projekt Runeberg.

Stagnelius poesi är fylld av känslor, det är inte för inte han anses vara den svenska romantikens viktigaste poet. Jag avslutar med hans dikt Amanda:

I blomman, i solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
hon Strålar, hon ler.
i rosornas anda, i vårvindens pust,
i druvornas must
jag känner Amanda.

När gullharpan klingar,
när västan sig rör
med susande vingar,
Amanda jag hör.
Allt, ängel, bestrålar
din himlagestalt,
lik skaparnas i allt
din gudom sig målar.

Se! Själarne ila
vid dödsängelns bud,
till gyllene vila
i famnen av Gud.
Se! Floderna hasta
med skummande fart.
I havet de snart
sig danande kasta.

Men aldrig min trånad
till målet skall nå.
Blek, suckande, hånad
jag enslig skall gå,
skall evigt gudinna,
lik stjärnan dig se
högt över mig le
och aldrig dig hinna.

/Marie

ps Titta gärna in på barnbloggen, de har också poesivecka!

Charles Dickens

Detta år är inte bara August Strindbergs, utan även Charles Dickens. I februari var det 200 år sedan Dickens föddes och detta firas internationellt hela året. Information och alla evenemang finns samlade på webbsidan Dickens 2012.

(Foto av Herbert Watkins 1858)

Charles Dickens föddes 1812 i en medelklassfamilj i södra London. Familjen var inte rik, men levde bekvämt på pappans lön. Dickens pappa tyckte om att umgås med människor men han var inte särkilt bra på att hantera pengar. Familjen förlorade alla sina tillgångar och pappan satt under en period i fängelse. För Dickens innebar detta att han vid 12 års ålder tvingades lämna skolan och börja arbeta. Under ett år arbetade han på fabrik och som 15-åring började Dickens arbeta som kontorist på en advokatbyrå. Där lärde han sig stenografi, skrev protokoll vid rättegångar och avancerade så småningom till parlamentsstenograf och därefter blev han journalist.

Vid 1936, 24 års ålder, bokdebuterade Dickens och men det var med Pickwickklubben som kom ut samma år, som han verkligen slog igenom som författare. Efter Pickwickklubben kom Dickens verk i en jämn ström och inkluderar bland annat klassiker som Oliver Twist, David Copperfield, Lysande utsikter och Bleak House. Upplevelserna under uppväxten gav honom inspiration till de olika verken och motivationen att lyckas. De flesta av Dickens skönlitterära titlar publicerades först som följetonger i olika tidskrifter. Det gav honom en nära relationer till sina läsare och det hände att dessa påverkade utvecklingen och slutet i de olika historierna.

Dickens var mycket uppskattad av både läsare och kritiker och tyckte om att uppträda inför publik. Han reste runt i hela Storbritannien på långa uppläsningsturnéer. Faktiskt hade Dickens funderat på att bli skådespelare innan journalistiken fångade honom.

Förutom sitt skönlitterära författarskap var Dickens även redaktör för olika tidningar. Han skrev själv artiklar i en mängd olika aktuella ämnen och dessa var skrivna på ett lättfattligt sätt för att alla skulle kunna förstå texten. Dickens var dock en hård redaktör, han släppte bara igenom andra journalisters artiklar för publicering, om de stämde överrens med hans egna åsikter. Men även Dickens romaner innehöll kritik och ifrågasättning av olika samhällsproblem, till exempel rättsväsendet i Pickwickklubben, fattigvårdslagstiftningen i Oliver Twist och usla privatskolor för oönskade barn i Nicholas Nickleby.

Om arbetslivet var en succé för Dickens, hade han inte samma framgång i privatlivet. Som 24åring gifte han sig, men var egentligen intresserad av systern till den kvinna han gifte sig med. Denna syster dog tyvärr och så blev det som det blev. Dickens fick 10 barn med sin fru men gjorde skandal och lämnade henne för en ung skådespelerska. Bara 58 år gammal dog Dickens hastigt. Han ligger begravd i Westminster Abbey i London.

Dickens anses av många vara den störste författaren från den viktorianska eran och han var en mästare på att få sina läsare att verkligen känna för karaktärerna i sina berättelser. Idag finns inte bara tryckta textversioner av Dickens berättelser, flera är filmatiserade eller finns inlästa som ljudböcker. Hos Project Gutenberg finns dessutom nästan allt att ladda ner i elektronisk form.

/Marie

Midvinternattens köld är hård.....

”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…”

…skaldade Viktor Rydberg. Så väldigt kallt är det väl egentligen inte. Inte den här vintern, än så länge... Jag står ute i trädgården och försöker kyla ner mig till en normal kroppstemperatur. Som 50+are kan man plötsligt drabbas av en helt överväldigande hetta som obönhörligen driver en utomhus. Man står där ute i sin kortärmade t-shirt och undrar varför det överhuvudtaget finns vinterkläder. Vem behöver dom? Man tittar in genom fönstret och ser familjen sitta och mysa med tända stearinljus, varm glögg och mysiga stickade tröjor på sig. De ser helt obesvärade ut trots den varma munderingen. Inser plötsligt att jag kommer att få stå ute och titta in på familjen även på julafton. Min första jul som firas utomhus, som åskådare…

Pratade med en olyckssyster. Vi kom fram till att vi kan träffas i lusthuset uppe på berget och öppna våra julklappar tillsammans, samtidigt som vi lämnar vårt bidrag till den globala uppvärmningen, tittar på månen, stjärnorna och läser Tomten av Viktor Rydberg. Den passar nog ändå allra bäst att läsas utomhus.

God Jul!

/Laine

Star Wars

Jag kunde inte tro mina ögon när jag öppnade dagens boksändning till bibblan! Årets julklapp var med!

Jag kan inte tänka mig något bättre att ge till en Star Wars fan i julklapp. Om man till äventyrs har glömt hur Jar Jar Binks tunga låter eller ljudet när Han Solo skär upp magen på Tauntaunen (den där strutsliknande varelsen som Han solo stoppar in Luke Skywalker i när han nästan har frusit till döds på isplaneten) så finns här unika möjligheter att friska upp minnet.

Själva boken är tjock och välfylld med bilder från filmerna. Den är skriven av J. W. Rinzler och bygger på intervjuer med Star Warsfilmernas ljudtekniker Ben Burtt. Det finns en ljudmodul med i boken som gör att man enkelt kan lyssna på ljudeffekterna.

Det roliga med Star Wars är att det har funnits så länge att entusiasterna är i så många olika åldrar. Passar kanske hela släkten…

/Laine

Balett, Mats Ek & Svansjön

balett_2bw av Lars Stormbom 

på flickr by CC BY-NC 2.0

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde dansa balett. Jag blir alltid lika imponerad när jag kollar på andra som svävar fram i graciösa hopp. Oftast känns det ändå helt okej att bara vara åskådare på en dansföreställning då och då. Och låta sig imponeras.

Men fatta vad det nu spritter i benen när jag ser alla balett- och dansrelaterade böcker som för närvarande står uppställda i Ljusgården här på Kulturhuset Ängeln.

I all denna danshysteri som drabbat mig så fann jag att den alldeles nya och alldeles fantastiska boken Mats Ek finns att låna. Den handlar om koreografen och regissören Mats Ek som har gjort moderna omtolkningar av många klassiska verk. Däribland Svansjön som jag är löjligt förtjust i. Denna ryska balett om prinsessan Odette som blir förvandlad till en svan gör mig knäsvag.

I alla fall, det är en ganska tjock bok vi har att göra med. Men den består av hundratals fotografier från olika föreställningar. Det är väldigt fina och dramatiska bilder som verkligen fångar dansögonblicken. Det här är helt klart en bok som den dansintresserade inte får missa! Som bonus finns också en medföljande skiva med dansfilmen Gammal och dörr av Mats Ek.

/Victoria

PS: Apropå Svansjön så är filmen Black Swan med Natalie Portman i huvudrollen inte heller så pjåkig. Oväntad och dramatisk. Den finns såklart också att låna, men den är väldigt poppis...

Howard Pyle

Källa: http://www.alex.se/

Howard Pyle föddes i staden Wilmington i Delawere, USA, 1853. Hans mamma berättade mycket sagor och berättelser för honom och det var nog därifrån Pyles fick sitt intresse för böcker och bilder. Pyle var inte särskilt intresserad av en teoretisk utbildning och som 16-åring skickade föräldrarna honom till den belgiska konstnären Van der Weilen i Philadelphia, för att han skulle lära sig grunderna inom teckning och illustration.

När Pyle var 23 fick han med sin pappas hjälp jobb hos en tidskriftsförläggare i New York, som illustratör och författare och där blev han kvar i nästan 20 år. 1894 började han själv undervisa i teckning och 1903 startade han en egen konstskola i sin hemstad Wilmington. Intresset för konst tog Pyle till Italien 1911, men tyvärr blev han sjuk där och dog av en njurinfektion bara 58 år gammal.

Pyle var en erkänt skicklig illustratör och omtyckt författare. Han skrev och illustrerade flera berättelser skrivna för barn i olika tidskrifter, och han gav också ut en rad barnböcker som han även illustrerade. Pyle var mycket intresserad av historia, särskilt medeltiden, och många av hans berättelser var också historiska. Bland det sista han publicerade var serie i fyra delar om kung Arthur och dennes riddare. Men den bok som Pyle blivit mest förknippad med skrev han redan som 30-åring och det är Robin Hood.

En bra historia håller länge. Den tål att bli omstuvad, få detaljer ändrade och berättas om och om igen, och den hittar hela tiden nya lyssnare. En sådan historia är Robin Hood. För Pyle har inte hittat på berättelsen om mannen som vredesmod dödade och sedan lever som fredlös i Sherwoodskogen. Men Pyles version är den som kanske har blivit mest känd och är oftast den som avses när man talar om Robin Hood. Det är också den version som Maj Bylock återberättat i klassikerförlagets serie. Vill man veta mer om Robin Hood kan man läsa Dick Harrisons bok Mannen från Barnsdale, där författaren försöker reda ut vad som är sanning och vad som är myt.

Robin Hood finns som sagt i många olika versioner, den senaste jag sett i bokform kom i slutet på förra året och är marknadsförd som en bilderbok; Robin Hood av Mauri Kunnas. Den är väldigt charmig, även om jag personligen tycker den varken är renodlad bilderbok eller kapitelbok.

Det har inte bara skrivits om Robin Hood, genom åren har det gjorts en uppsjö olika filmer om hjälten i grönt. Vem har inte sett Disneys version (’Hon är säker, gamla Bettan!’) eller Mel Brooks parodi ’Robin Hood – karlar i trikåer’ eller Kevin Costners ’Robin Hood – tjuvarnas konung’ (filmmusik med Bryan Adams). Förra året kom det också en ny Robin Hood film med Russel Crowe, som fokuserar på hur Robin blev Robin Hood.

/Marie

Sommarläsning betyder inte bara deckare, utan också klassiker

Häromdagen fanns i Dagens Nyheter en liten krönika om klassikerläsning på sommaren med tips på några goda kandidater. Nu verkar det tyvärr som artikeln inte är upplagd på webben, men visst är det så att många passar på att ta sig an just klassiker på sommaren. Kanske för att en del är lite större till sidomfånget eller en aning mer krävande för tankeverksamheten. Därmed inte sagt att klassiker per definition är tung läsning - långt ifrån!

Själv tycker jag att det är roligt med något mer speciellt läsprojekt på sommaren - kanske en trilogi eller ett tema. På så sätt kan en sommar få prägel av den sommarens läsningen - det blir en större upplevelse som också lever kvar i minnet. Därför läste jag för ett par år sedan Agnes von Krusenstjernas romanserie i sju delar om fröknarna von Pahlen. I år hade jag i stället tänkt mig Cora Sandels Alberte-trilogi. Båda handlar om unga kvinnor som strävar efter självständighet i brytpunkten mellan äldre och modernare tider.

Dessutom är det min plan att läsa Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg tillsammans med Gun-Britt Sundströms ombearbetning För Lydia. Den allvarsamma leken handlar om Arvid och Lydia - en kärlek med förhinder. De gifter sig, var och en på sitt håll, men deras passion är sådan att den inte kan glömmas. För Lydia förflyttar berättelsen 70 år framåt i tiden och byter perspektivet till Lydias.

Har du något läsprojekt i sommar? Berätta i kommentarerna!

/Sara Britta

Daniel Defoe

I år är det 350 år sedan engelsmannen Daniel Defoe föddes. De flesta vet nog att Defoe skrivit boken om Robinson Crusoe, men Defoe levde nog ett mycket mer händelserikt liv än de flesta har en aning om.

Daniel Defoe föddes i London 1660 och hette från början Foe i efternamn. Pappan ville att han skulle bli präst, men 17 år gammal lämnade Defoe prästskolan och började arbeta för en exportfirma. Han kom att pröva på flera yrken, resa mycket, ägna sig åt olika affärer (som inte alltid gick så bra. Det var efter en konkurs han bytte efternamn till Defoe.) och politiken i London. Under en period var Defoe även soldat och deltog i Monmouth upproret.

Från det att han var 35 år gammal ägnade sig Defoe främst åt att skriva. Han skrev i flera olika tidningar och tidskrifter och skrev pamfletter i olika ämnen. Det var inte alltid han skrev för ett och samma parti eller åsikt, utan helt enkelt för den som betalade bäst. Sammanlagt tror man att Defoe skrivit omkring 250 olika skrifter. Två gånger ställde olika pamfletter till det för Defoe. En ansågs vara kritik av kyrkan, och Defoe dömdes till skampålen och ett halvår i Newsgate fängelset. Den andra pamfletten skrev Defoe för politikern Harley och det attackerade politiska partiet drog honom inför domstol, vilket resulterade i ännu en fängelsedom för Defoe.

Allt Defoe skrev ansågs dock inte radikalt, och han startade och drev också under nio år en tidning som fick stöd från staten. Men Defoe hann med även andra saker och 1703 anställdes han och arbetade ett tag som spion, av Earlen av Oxford.

Det var först vid 60 års ålder började Defoe skriva skönlitteratur och 1719 kom den bok han nog är mest känd för; Robinson Crusoe. Den och de andra romanerna Defoe skrev, är skrivna i jag-form, som om de var självupplevda. Robinson Crusoe boken kom att bilda skola för en helt ny genre; böcker där huvudpersonen blir strandsatt på en ofta ödslig och isolerad plats, och blir tvungen att lära sig nya färdigheter för att överleva.

Defoe själv dog 1731, 71 år gammal. En teori säger att Defoe var på flykt undan olika fodringsägare när han dog, men det finns det inga bevis för. Det man vet säkert, är att han de sista åren levde ensam utan sin familj och gömde sig i London.

Idéen till historien om Robinson Crusoe, fick Defoe nog från sjömannen Alexander Selkirk. Selkirk levde 1676-1721 och blev mycket omskriven i dåtidens tidningar efter att ha blivit räddad, efter fyra år på en öde ö. Men vem denne ur-Robinson?

Selkirk föddes i Skottland och som 20-åring åtalades han av kyrkan för osedligt uppförande. För att undgå fängelsestraff rymde Selkirk till sjöss och kom att göra flera resor. På en av dessa resor blev osams med kaptenen och landsattes på en ögrupp utanför Chiles kust. Där blev han kvar i fyra år, innan han räddades av ett passerande fartyg.

Det var dock inte Selkirks sista sjöresa och det tog 22 år innan han återvände till Skottland. Där stannande han några år men rymde sedan till London med en 16-åring. Det blev ett par sjöresor till innan Selkirk gifte sig med en värdshus änka. Han dog i gula febern, endast 45 år gammal.


Hos oss på biblioteken kan du läsa Robinson Crusoe på både engelska och svenska, i flera olika upplagor och svårighetsgrader. Du kan också lyssna på berättelsen direkt via datorn eller låna hem den som daisyskiva och lyssna hemma.

/Marie

4/5 2016
PS! Det verkar som den här lilla texten läses av många människor. Därför vill jag lägga till att jag har hittat information i databasen Alex (www.alex.se), i National Encyklopedin (www.ne.se) och webbplatsen Find a grave (www.findagrave.com). 

Kom ihåg att alltid dubbelkolla innehållet mot egna källor!

/Marie

Klassiker på nytt sätt

Ett par böcker som jag hört talas om men inte läst förrän nyligen, är Henrik Langes 80 romaner för dig som har bråttom och 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom.

Idén är enkel; klassiska och/eller kända romaner berättas med endast tre serierutor var. Det är kort och koncist och helt briljant! Här finns t.ex. Odysseus av James Joyce, Mobergs Utvandrarserie, Grottbjörnens folk av Jean Auel, Jurkyrkogården av Stephen King och Flyga drake av Khaled Hosseini.

Flera av titlarna har jag inte läst själv, men hört andra berätta eller läst om, fast inte riktigt fått grepp om vad de går ut på. Här finns svaren, lätt som en plätt. Andra böcker har jag läst och skrattar gott åt hur underfundigt författaren komprimerat dem.

Författaren har också givit ut 99 filmer du slipper se. Tycker du biblioteket ska köpa in den? Lämna ett inköpsförslag!

/Marie

Sherlock Holmes

En urtyp för detektivkaraktären är Sir Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes. Doyle anses vara en av skaparna av den moderna detektivromanen, men började skriva om Sherlock Holmes för att dryga ut lönen som läkare. Allt som allt publicerade Doyle fyra böcker med detektiven och stort antal noveller i Strand Magazine. Själv tröttnade Doyle till slut på sin karaktär, men det gjorde inte läsarna. De fick författaren att återuppliva detektiven när han tagit livet av denne och skickade mängder av post till detektivens adress. Som inte finns på riktigt.

Under årens lopp har Sherlock Holmes äventyr dramatiserats ett flertal gånger för teater, film och TV. Själv har jag läst böckerna, där det är doktor Watson som berättar om Holmes olika fall. Holmes är ett geni, en enstöring, en mästare att förklä sig, drogmissbrukare och inte särskilt intresserad av sociala relationer. Jag minns historierna som spännande, men ganska torra och analytiska. Den senaste Sherlock Holmes filmen hade premiär 1 januari i år och min kollega beskriver den så här:

”Filmen är en riktig actionrulle i skitig londonmiljö, lika osannolik som vilken Bond-film som helst. Watson och Sherlock är förstås oemotståndliga, Sherlock trots att han lever i en kaosartad miljö och lider av depressioner varvat med bruk av droger. Är man ett charmerande geni så är man. Dessutom visar han sig vara en oöverträffad slagskämpe som drygar ut kassan med vadslagning. Den onde Lord Blackwood håller på att ta kontrollen över London men Sherlock och Watson lyckas förstås i sista sekund hindra honom. Innan dess hinner magasin, båtvarv, byggnader sprängas, Sherlock och Watson nästan slås ihjäl av en bjässe , krossas av fartyg, brinna upp och avslöja lord Blackwoods till synes magiska förmågor. En Oscar för bästa biroll borde Sherlocks bulldog få som då och då tjänar som försökskanin till Sherlocks kemiska experiment. Det är mycket underhållande.”

Att Sherlock Holmes fortfarande fascinerar är helt klart. Söker man på nätet finns det en uppsjö av olika sidor. Varför inte besöka den här svenska sidan om allt Sherlock Holmes relaterat? Hos oss på biblioteket finns också en hel del Sherlock Holmes både att läsa och att titta på.

/Marie

ps! Det finns en barn- och ungdomsförattaren som heter Anthony Read. Han har valt använda en del av gatubarnen som finns i Sherlock Holmes berättelserna, för att skriva egna deckarhistorier. Barnen i hans böcker kallar sig Pojkarna på Baker Street (även om en flicka ingår) och de hjälper den store detektiven med olika uppdrag. Men i Reads böcker är det barnen som är huvudpersonerna och löser deckargåtor.

Jules Verne

Visste du att den klassiska författaren Jules Verne, av många anses vara en av de första som skrev science fiction? Verne föddes 1838 i den franska staden Nantes och han var ett ganska ensamt barn. Det mesta av hans uppfostran sköttes av en barnjungfru och Verne utvecklade en livlig fantasi för att roa sig själv. Pappan var en framgångsrik advokat med egen firma och ville att sonen skulle gå hans fotspår. Som 20-åring skickades Verne till Paris för att studera, men själv var Verne inte alls intresserad av juridik. Han använde de närmaste åren mer till att gå på caféer och litterära klubbar, än att studera. Det var nämligen författare han ville bli! Verne fick en del dikter och noveller av ganska oanständig karaktär publicerade. Han fick jobb som sekreterare på en teater och skrev texter för scenen.

1863 publicerades Vernes första bok (Fem veckor i ballong) och den blev en omedelbar succé. Verne fortsatte att skriva och hann ge ut ett hundratal titlar under sitt liv. Privat hade han dock inte samma framgångar. Hela sitt liv hade Verne problem med sina relationer till andra människor, särskilt kvinnor. Han gifte sig med en ung änka som hade två barn, men äktenskapet blev inte lyckligt. Verne var uppslukad av sitt arbete, led av en rad olika psykosomatiska åkommor och hade ett hetsigt humör. 1972 flyttade Verne till staden Amiens, där han bodde fram till sin död 1905.

Tittar man på Vernes författarskap finns det tydliga teman som återkommer. Själv var Verne väldigt intresserad av tekniska och vetenskapliga nyheter och uppfinningar, och hans karaktärer är alltid i rörelse och de använder nya tekniska uppfinningar. Idag är många av dessa en självklarhet, men då var de relativt eller helt okända (som t.ex. ubåtar och rymdraketer). Karaktärerna är dessutom alltid män och porträtten i sig är ganska platta. Böckerna genomsyras av en frmatidsoptimism och en tro att allt kan lösas med energi, fantasi och teknik. Men historierna är spännande och böckerna läses än idag. Många av böckerna har också blivit film. Visst känner du väl igen En världsomsegling under havet, Kapten Grants barn, Tsarens kurir, Jorden runt på 80 dagar och Från Jorden till månen?

Det finns två ganska roliga sidnoter till historien om Jules Verne;
1. Verne skrev om exotiska resor men själv reste han aldrig. Mot slutet av sitt liv köpte han en båt som han seglade runt lite grann med själv, när han skrev.
2. I mitten på 90-talet hittade man ett refuserat Verne manuskript (Paris i tjugonde seklet). Det hade skrivits innan Verne blev riktigt känd och förlaget hade vägrat ge ut boken, förmodligen för man tyckte att den var för radikal och osannolik. Vad boken handlar om? Paris 100 år in i framtiden (1960) och den innehöll en rad gissningar om tekniska saker man använde då, som tunnelbana, bilar och telefoner…

/Marie