Maj i magasinet 19

Våra barn och deras… En antologi om befolkning och utveckling utifrån FN-konferensen i Kairo 1994

I april i år hölls en internationell FN-konferens om befolkningsfrågor i Stockholm. Det är 20 år sedan förra gången, 1994, då konferensen hölls i Kairo. Det är Kairo konferensen denna antologi handlar om. I 12 olika artiklar tar skribenterna upp själva konferensen och befolkningsfrågor i olika perspektiv. Det handlar bland annat om bistånd och kulturkonfrontation, och om kvinnorörelsen och reproduktiv hälsa. Vad har hänt på 20 år? Har något hänt?

An ordinary boy

Det har varit mycket tal om genus och kön de sista åren. Kanske har någon mer än jag ibland tyckt det har varit lite rörigt, vad är vad och vad är skillnaden? Förenklat kan man säga att när man talar om kön menar man oftast biologiskt kön – det är att skilja individer åt efter vilka könceller de har. Genus är detsamma som sociologiskt kön – vad som anses typiskt kvinnligt eller manligt, dvs hur kvinnor och män förväntas vara eller bete sig.  Hela ämnet brukar generera en mängd frågor, t.ex.; vad är medfött och vad är inlärt? Är något inlärt? Vad är kvinnligt och vad är manligt? Finns det bara två kön? Hur stor skillnad gör den här uppdelningen i olika grupper? Det är snårigt, även för de som är ganska säkra på sin egen identitet.

Tänk då om du tittar i spegeln och inte ser den du är. Din kropp matchar inte alls hur du uppfattar dig själv. Du känner dig och tänker som en man, men din kropp är en kvinnas. Eller tvärtom. Kan du tänka tanken att du är i fel kropp? Vågar du berätta för någon annan? Kan du byta kön? Hur reagerar omgivningen?  

Boken An ordinary boy av Ciprian Gorga och Kristin Helgesson Svenske, handlar om André. Under tre år följde författarna André och hans resa från kvinna till man. Det är en personlig och närgången resa som vi läsare får följa med på. Vi får träffa Andrés familj, följa med på besök hos läkare och höra Andrés funderingar kring var han hör hemma.

Det är inte en bok med mycket text, men den lämnar ett väldigt starkt intryck. Jag tror att böcker som den här är viktiga, för att visa att världen inte är antingen eller.

/Marie

Civilisation

Genom årtiderna har ett antal civilisationer kommit och gått. Varje stormaktstid når till sist ett slut och ersätts av något annat. Vill man ha en översikt över historiens samhällen finns ett flertal bra böcker. Nyutkommen är nu den 9e upplagan av A History of world societies, skriven av ett flertal  olika författare. Detta är som sagt en översikt, men en mycket omfattande översikt på nästan 1100 sidor som är lämplig både för egen läsning och som lärobok på t.ex. gymnasiet. Kartor, bilder, utvecklandet av olika redskap, odling m.m. finns här; civilisation för civilisation. Även berömda härskare tas med för en ingående översikt. Boken sträcker sig ända fram till våra dagar och vårt moderna samhälle.

Jared Diamonds bok Undergång: civilisationernas uppgång eller fall (Collapse, 2005)  går istället in på djupet på ett antal samhällen och försöker hitta förklaringarna till varför undergången kom. Den blomstrande kulturen på Påskön föll ihop i takt med att skogarna försvann; Folkmordet i Rwanda förklaras  bl.a. med överbefolkningen och bristen på livsutrymme. Och varför försvann en kultur på Grönland?- svaret finns också här. En mycket läsvärd bok som ser de större sambanden mellan natur, och folk. Boken blir en slags naturlig fortsättning på läroboken ovan.

/Krister

Plats i syskonskaran

Hör du till dem som ställt sig frågan varför? Varför har du blivit som du blivit? Varför söker du ensamheten eller varför är just du beroende av andra? Varför har du de relationer du har? Kanske finns det inget entydigt svar men en stor del av förklaringen, kan sökas i din plats i syskonskaran. Äldst, yngst eller mittemellan: din placering i syskonskaran och hur det påverkar dig av Elisabeth Schönbeck trycktes 2010 och är en fascinerande läsning om detta ämne. Även om författaren i början av boken konstaterar att innehållet inte främst stämmer in på läsaren utan på personer i dess omgivning, såkan man hitta mycket intressant läsning även om sig själv.
       Varje "placering" har en fyllig sektion: storasyskon, småsyskon, mellanbarn samt ensambarn. Som ensambarn räknas här även barn vars syskon är minst 8 år äldre eller yngre. Slutsatser som dras är bl.a. att i tvisten mellan arv och miljö kan detta vara en ännu viktigare faktor för hur man lyckas i livet. Genom flera exempel med kändapersoner ser vi bl.a. att en stor andel nobelpristagare och presidenter varit ensambarn eller äldst i syskongruppen. Även antalet syskon spelar en betydande roll, liksom föräldrarnas plats i sina syskonskaror.Så, gör en djupdykning i boken och du kanske får en del av förklaringen till varför inte nobelkommitten hört av sig.

/Krister

USA i perspektiv

Nu när Martin Gelins bok om den kristna högern blivit nominerad till August-priset, kommer jag att tänka på några andra böcker om USA ur ett starkt kritiskt perspektiv. Först och främst har vi Chris Hedges Amerikanska fascister. den kristna högern på frammarsch från 2008. Den kan ses som en ren parallell till Gelins bok och visar sakligt och välskrivet hur den kristna högern nästlar sig in i många delar av samhället, och hur det påverkar allt från skolgång, via samhällsstruktur & sjukvård, till frågor som blivit kända även här i Sverige; t.ex. abortfrågan.

Michael Moore är mest känd för sina dokumentärfilmer. Bowling for Columbine belyste vapenproblematiken medan Fahrenheit 9/11 tog upphändelserna från 2001 och hur politiken formades efter händelserna. En av hans mest läsvärda böcker är Korkade vita män: och andra billiga svepskäl för tillståndet i nationen (2003) Den är en humoristisk odyssé över många olika frågor där han anser att politiken gått i minst sagt fel riktning. Den tar upp miljöfrågor, korruption, diskriminering, upprustning m.m.
Även Vem har snott mitt land (2004) tar upp ett antal frågor och rekommenderas.

Den tidigare lingvisten Noam Chomsky sadlade om och blev känd som samhällskritiker. Bland hans verk märks Hybris: USAs strävan efter global dominans(2004)- om makthunger; och Skurkstater: den starkares rätt i världspolitiken (2002)- som synar USAs inblandning i olika konflikter och landets brott mot internationella lagar. Det finns även fler böcker av Chomsky i vår katalog.

/Krister

Hiphop-generationens historia

Igår svängde Jay-Z och Kanye West förbi Stockholm. Ikväll uppträder de med samma spektakulära, svettiga och producerade hiphop-konsert i Malmö.

Mäktigt minsann när två av hiphopens stora just nu möts på scen.

Hiphopen föddes i Bronx, New York på 1970-talet och har sedan dess fullkomligen exploderat. För mig som är uppvuxen på 1990-talet har hiphop en självklar plats i mitt musikflöde och medvetande. Jag minns väldigt väl hur jag lyssnade sönder Fugees skiva The Score (släppt 1996), mimade till Salt-n-pepa under mellanstadieåren och tyckte Hard Knock Life med Jay-Z (släppt 1998) bara vara så så så bra.

Det finns dock inte alltför många riktigt bra böcker om hiphop. Men Can't Stop Won't Stop : Hiphop-generationens historia (2006) är en 600 sidor lång riktigt bra bok om hiphop. Musikjournalisten Jeff Chang har under tio år intervjuat graffitimålare, DJ:s, rappare, b-boys, aktivister och journalister vilka alla är människorna som skapade hiphopen.

Changs infallsvinklar är många och blir på ett behändigt sätt lika förbryllande yviga som hiphopens historia. Och den kan väl ändå beskrivas som något brokig? Som det står i förordet:

"Det är hiphop : det är ett sammelsumurium av underbara berättelser".

Inledningstexten av den legendariske DJ Kool Herc (ofta nämnd som en slags hiphopens fader) ger ett sympatiskt sken. Det råder heller inget tvivel om att hiphopen har gjort stora avtryck i samhället och kulturen i de illustrationer Chang ger.

Tonen är lättsam utan att göra avkall på djup och innehåll. Det är detaljrikt och drivet skrivet. Och framförallt, boken bygger på intryck, berättelser och innehåll som förklarar en viktig rörelses historia och existens. Här finns blingbling, politik, gängbråk, förändringskraft och passion - allt framlagt med analytisk skärpa.

Det går knappt värja sig mot att hiphop är en intressant kulturföreteelse och viktig samhällskraft när den vill. Can't stop Won't Stop är också svår att slita sig från eftersom den skapar sammanhang, verklighet och betydelse på ett medryckande sätt. Jag gör som hiphopduon Dead Prez och deklamerar "It's bigger than hip hop". Missa inte!

/Victoria

Vårtriss i riktigt bra reportageböcker

Asfalten är gångvänlig för de flesta sorters skor och den ljumma vårvinden stryker längs kinderna. Helst av allt skulle jag vilja låna en trave böcker och bära med mig ut i den svala vårvärmen. Parkbänk, kafé, perrong - det spelar mindre roll bara kaffekoppen är full och böckerna bra. Den här tiden på året tycker jag att reportageböcker verkligen är helt rätt. Därför blir det triss i reportageböcker. 

No, I'm from Borås har, förutom sin exceptionellt roliga titel, en alldeles strålande nerv. Ola Wong tar med oss på en resa från Sjuhäradsbygden till den rumänska staden Periam till Shanghai i Kina. Genom sina personliga berättelser om mormor från Rumänien och farfar från Kina berättas något större om människor, livssituationer och världen. Det här är en bok om framtiden och om det förflutna precis så som utlovas i baksidestexten. Jag gillar också fotografen Magnus Laupas bilder som är bra komplement till de skrivna orden. 

Cocaina - en bok om dom som gör det är Magnus Lintons brutala reportagebok om kokain som politik. Det är ett sorgligt, men sakligt nedslag i Columbia som producerar 70 procent av allt kokain som världen konsumerar. Skickligt beskrivs växelvis det stora och det lilla perspektivet om en smutsig kokainvärld. Jag har alltid gillat Lintons tilltal när han skriver, och det här är inget undantag. Det är engagerat, stilistiskt snyggt och inte minst intressant.

Mikrofonkåt av musikskribenten Fredrik Strage känns vid det här laget som en oumbärlig klassiker. Det här är boken om svensk hiphop, utgiven 2001. Strage levererar med skärpa ruskigt bra material. Några av dem som intervjuas är Latin Kings, Loop Troop, Big Fred och Timbuktu. Och såklart Petter. Det här är en viktig del av svensk musikhistoria och en alldeles fantastisk skildring av samtiden. Strage är en grym skribent och den underhållande tonen fungerar alldeles utmärkt.

/Victoria

Gråzoner och svåra gränsdragningar i #prataomdet

I lördags for en trött känsla genom mig; jag var perspektivlös och jag satt på ett tåg. Jag ville inte vara ensam samtidigt som jag inte för en sekund hade lust att samtala med de okända ansiktena omkring mig. Det är i en sådan stund som jag är en mycket tacksam och mycket noggrann läsare. I en sådan stund faller jag rakt in i vad som helst och bara känner in varje ord jag läser.

Jag sökte bland bibliotekets böcker för att få sällskap och lånade så slutligen boken #prataomdet.

"Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Vi behöver prata om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet."

Från prataomdet.se

#prataomdet är en twitterhashtag, men inte bara. På många sätt kan det ses som en unik rörelse uppstånden i kölvattnet av våldtäktsanklagelserna mot Wikileaks frontfigur Julian Assange. Den startades av att medieprofilen Johanna Koljonen gjorde ett inlägg på twitter om en egen sexuell upplevelse i vad som kan kallas en gråzon. Och ganska många började #prataomdet.

Det fick också utrymme i det offentliga samtalet. Johanna Koljonen och journalistkollegan Sofia Mirjamsdotter fick sedermera Stora journalistpriset i kategorin årets förnyare för #prataomdet. 

#prataomdet är ett exempel på kraften i teknikutvecklingen. Det ringar också in att det är den mänskliga faktorn som bestämmer vad tekniken möjliggör. Bara vetskapen i sig om de sammanhang boken skapats ur tycker jag gör det till en ganska häftig bokupplevelse.

I boken finns ett urval av berättelser om sexuella gråzoner. Det är män och kvinnor som skriver. Flera av dem är kända mediepersonligheter.

Överlag är det välskrivna, icke-raljerande och tänkvärda texter. Tillsammans belyser dem viktiga frågor om sex och relationer i den samtid vi lever i. Det handlar om såväl inbyggda normer som skammen och förväntningarna i sexuella situationer. Inte minst handlar det om när vi misslyckas med våra egna eller med att förstå eller respektera andras gränsdragningar.

Berättelserna i boken är väldigt olika och det är inte tal om ensidiga bilder av de som inte uttryckligen säger nej eller de som ignorerar de outtalade nejen. Komplexiteten är som tur är mer närvarande än så.

Min läsning kantas oupphörligen av den gnagande känslan att många av er på ett eller annat sätt kommer att känna igen er i någon av de situationer som beskrivs i boken. Vi är sällan helt ensamma i våra upplevelser, men vi vet inte om det eftersom vi inte pratar om det. 

Och #prataomdet är lika mycket en diskussionsbok som det är en säkerligen alldeles oumbärlig bok för alla de som inte vågar eller kan prata om det. Det är därför en bok angelägen att läsa för var och en av er därute. 

/Victoria

Spioner

Den 20 januari 1984 greps den norske politikern Arne Treholt för spioneri, anklagad för att ha lämnat uppgifter åt Ryssland och Irak. Han hävdade alltid sin oskuld och gav sin egen version i boken Ensam från 1986. I Gunnar Walls bok Historiens största spioner (2007) utgör fallet Treholt en viktig del. Här tas bl.a. upp nyare rön som pekar på att Treholt kanske var oskyldig.  I denna bok tas även upp ytterligare 7 spionfall. Flera visar på att vad som är sant eller inte i många fall inte är helt lätt att få reda på. Boken är ett välskrivet stycke nutidshistoria.

Under 2000-talet kom ett flertal böcker om spioner och agentverksamhet. I Sanna historier om spioner (2007) av Paul Dowswell & Fergus Fleming tas också upp ett antal fall ur verkligheten. Inehållet överlappar endast delvis Gunnar Walls bok.  Dowswells bok är mer lättläst och riktar sig lika mycket till ungdomar som till vuxna.

Kvinnorna får också sin beskärda del i utgivningen. Mata Hari tas förstås med i ovan nämnda böcker men under andra världskriget fanns flera kvinnliga agenter i Skandinavien. Man hittar dem inom flera yrkesgrupper men de mest kända är kanske Sonja Wigert, som parallellt med filmkarriären hade ett liv som dubbelagent, och Jane Horney som misstänktes för arbete åt flera olika underrättelse- tjänster. Det är om dessa, och flera andra, som Tore Pyser skriver i boken Kvinnliga spioner: agenter i Norden under andra världskriget (2009).

Slutligen: För den som vill tränga in i den ryska agentvärlden rekommenderas Boris Grigorjev Illegalister: KGB:s hemligaste spioner (2007). Författaren är en f.d. överste inom KGB, som med god insikt i ämnet berättar om personer som lever under någon annans identitet i ett främmande land.

/Krister
 

Strindbergsåret 2012: Tänk själv!

Självporträtt av August Strindberg via Wikimedia Commons

Den där Strindberg! Nästa år är det hundra år sedan han dog. Det gör 2012 till jubileumsår.

Strindbergsåret invigdes dock redan första december i år. Webbplatsen Strindberg2012.se presenterar August Strindberg och hans gärningar såväl som samlar aktuell information om vad som händer under jubileumsåret. På webbplatsen går det också att läsa att Strindbergsåret handlar om hur vi bättre ska förstå vår samtid och här står också att försöket att sammanfatta Strindbergs gärningar har mynnat ut i uppmaningen "Tänk själv!".

Strindberg har under åren ofrånkomligen varit viktig och återkommande i min läsning. Jag tycker också att hans författarskap är otroligt fascinerande. Framförallt har jag fastnat i hans dramatik. På Dramawebben, som är ett digitalt arkiv över fri svensk dramatik i fulltext, kan du läsa sorgespelet Fadren eller kika på en av mina favoritpjäser som är Strindbergs enaktare Leka med elden. Den senare har jag både sett på scen och läst manus så många gånger att jag har tappat räkningen. Det är en dramakomedi som tar sig an relationer, svartsjuka och vriden vardagsrealism.

Under nästa år dyker det här på bloggen säkerligen upp en och annan reflektion som tar sin utgångspunkt i Strindbergs leverne och verk. Till dess finns det både det ena och andra att läsa av och om honom. Strindberg var en otroligt produktiv författare och skrev i de flesta genrer. 

Oavsett om du gillar Strindberg eller inte, tänk ändå på att tänk själv.

/Victoria

"Inte svårt att bo kallt, om det är varmt i hjärtat"

Just nu läser jag journalisten Irka Cederbergs bok Född fördömd. Det är en skildring av romernas tusenåriga historia - och verklighet i Europa. Det är en viktig läsning och en verklig påminnelse om romernas situation. Emellanåt får jag lite ont i hjärtat. Och jag ställer samma fråga som Cederberg: Hur länge ska förföljelserna av Europas största minoritetsfolk få fortgå?

Inte för att det är okej att kladda i biblioteksböcker, men på ett ställe har någon med blyerts skrivit: "Varför lär vi oss inte om romsk kultur i skolan?"

Allt är såklart inte nattsvart utan Cederberg låter oss också följa med på en resa i den romska kulturen och språket.

Det är när jag kommer till avsnittet om tiden som ligger oss allra närmast som den svåraste läsningen tar vid. Det är ett Europa präglat av marginalisering och utbredd diskriminering av romerna. Hatbrott efter hatbrott, våldsamma attacker, nedbrända läger, medveten politisk nonchalans, krassa levnadsförhållanden och tvångssteriliseringar. Det är ett Europa på 2000-talet och ett EU som har misslyckats.

En brutal händelse behöver inte vara skriven särskilt tårdrypande för att tårarna ska komma. Det är när jag läser om en romsk familj som har flytt Kosovo två gånger under 1990-talet som tårarna också kommer. När familjen flydde första gången var året 1992 och de hamnade i Sverige. De bodde i Jokkmokk i arton månader innan svenska myndigheter bestämde att de skulle skickas tillbaka. När Cederberg intervjuar pappan i familjen säger han att "det är inte svårt att bo kallt, om det är varmt i hjärtat". Det är bara så himla fint sagt.

/Victoria

PS: På webbplatsen minoritet.se kan du läsa mer om Sveriges fem nationella minoriteter, vilka förutom romer är samer, judar, sverigefinnar och tornedalingar.