Victorias lista: 2011 års grymmaste noveller

LISTAN 2011. Adjö 2011! Det börjar i alla fall dra ihop sig och bara dagar återstår innan 2012 tar över stafettpinnen. Det innebär att det är dags att summera året, och vi på Blandad konfekt vill gärna lista våra favoriter från det gångna året.

Jag inleder veckan med att dela med mig av mina favoritnoveller utgivna under året. Årets fyra grymmaste noveller är:

1. "Vägen och resans mål" av Ra'uf Begard från novellantologin Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen (som är en mycket läsvärd och fin samling i sin helhet). En poetisk och sorglig novell om en gemensam bussfärd som föder ett samtal om sorg. Om en förlorad arm, en hemsk och natt och ett krig som gör sig påmint. Första meningen lyder:

När juli månad närmar sig och du hör någon tala om avståndet mellan de bägge städerna glöder det rött framför dina ögon.

Bird of thorn av Michaeldavid54 på Flickr by CC BY-NC-ND 2.0

2. "Imorgon är för långt borta" av Chimamanda Ngozi Adichie från Det där som nästan kväver dig (en fantastisk novellsamling som jag tidigare bloggat om). I många nyanser och med lekfullt språkbruk skapas många nyfikenhetskänslor och en viss oro över vad som egentligen pågår. Det triggar denna känslomässigt avskalande berättelse om vardaglig grymhet och avundsjuka på ett särdeles utmärkt sätt. Första meningen lyder:

Det var din sista sommar i Nigeria, sommaren före dina föräldrars skilsmässa, innan din mor svor på att du aldrig mer skulle sätta din fot i Nigeria för att träffa din fars familj, särskilt farmor.

3. "Högläsning" av Jonas Karlsson från Spelreglerna. För att vara en mycket kort novell (alltså bara två och en halv sida) kräver den en hel del koncentration och åtminstone en omläsning. Den är totalt vardaglig och meningslös. Kanske är det den otroligt märkliga vardaglighet som gör berättelsen intressant. Den känns viktig att läsa, men det är svårt att förstå varför. Första meningen lyder:

Han läste högt och han läste fel.

Farfars tärning av Max? på Flickr by CC BY-NC-SA 2.0

3. "En liten hjälte" av Fjodor Dostojevskij är skriven under tiden som han satt i en isoleringscell i Peter-Pauls-fästningen i Sankt Petersburg 1849. Det är en fin, underlig och kvick berättelse som kastar in oss i den ryska överklassens förehavanden och en elvaårig pojkes förälskelse. Framtoningen är både teatral och tragisk. Första meningen lyder: 

Jag var nästan elva år.

/Victoria