Som jag ser det är tjusningen med noveller att det bara finns utrymme för komprimerade utsvävningar. Skickligheten ligger förstås i att ta tillvara den speciella stilistiska formen och fånga in skeenden eller människor på ett fåtal sidor. Under sommaren läste jag två novellsamlingar som jag av olika anledningar fastnade för. Gemensamt för de tu är att de ramas in av att vara intensiva nedslag i dansk respektive nigeriansk samtid.
I Det där som nästan kväver dig finns Chimamanda Ngozi Adiches noveller som är väldigt raka på sak. Hemskheter och innerlighet balanseras, och i de tolv berättelserna skildras svåra saker som krig och orättvisor både skickligt och skarpt. Utgångspunkterna är i dagens Nigeria, USA och inte sällan från ett kvinnligt perspektiv. Ageranden görs i första hand mänskliga framför att vara antingen älskvärda eller avskyvärda. Något som skapar förståelse och ger insikter. Det kändes som jag lärde mig saker om mig själv, livet och mänskligheten efter nästan varje berättelse.
Just det jag gillar med noveller blir tydligt hos Adiche; de närvarande glimtarna som är intensiva och sen snabbt över men med en ansenlig mängd tankar väckta. Flera av novellerna har jag dessutom läst om både en och två gånger för att jag tycker att de är så väldigt bra.
I Naja Marie Aidts Babian är språket mera korthugget och bilderna som målas upp är mer subtila. Häri finns ett gäng prisbelönta noveller som är krampaktigt realistiska. Ibland känner jag mig övergiven av den kyla som tränger mellan de till synes anspråkslösa orden. Den där precisa känslan finns dock där nästan hela tiden samtidigt som obehagskänslorna aldrig är särskilt långt borta.
Baksidetexten beskriver novellerna som "skildringar av hur moderna, urbana människor plötsligt förlorar fotfästet i tillvaron". Och det är exakt vad novellerna handlar om; en person på en konferens som inte tål mjölk har tankarna på mer avklädda händelseförlopp, cykelturen som går fel, bröllopsresan som går överstyr, barnet som blir glömt... Babian är skruvad realism fördelad på femton berättelser.
Baksidetexten beskriver novellerna som "skildringar av hur moderna, urbana människor plötsligt förlorar fotfästet i tillvaron". Och det är exakt vad novellerna handlar om; en person på en konferens som inte tål mjölk har tankarna på mer avklädda händelseförlopp, cykelturen som går fel, bröllopsresan som går överstyr, barnet som blir glömt... Babian är skruvad realism fördelad på femton berättelser.
/Victoria
"Det där som..." lät intressant, den ska jag kolla upp lite närmare. Tack för tipset!
SvaraRaderaKul!
SvaraRadera/Victoria