Blodets meridian

Jag har tidigare skrivit om böcker som jag inte riktigt vet om jag tyckt om eller inte efter jag läst dem. För ett par veckor sedan läste jag en bok som jag faktiskt inte tyckte om. Det händer ganska sällan. För oftast väljer jag böcker som jag tycker verkar intressanta, som jag vill läsa. De få gånger som jag sedan inte tycker om vad jag läser, är det sällan jag läser klart boken. Men det gjorde jag med Blodets meridian av Cormac McCarthy.

Jag hade läst en del OM boken, så jag visste att den var både blodig och våldsam. Men McCarthy som författare har gott rykte och flera av mina kollegor har talat sig varma för hans bok Vägen. Därför tänkte jag att jag skulle pröva Blodets meridian.

Boken utspelar sig i ett vilda västern landskap och handlar om ynglingen. Ynglingen lämnar tidigt ett kärlekslöst och fattigt föräldrarhem. Han är en överlevare och hankar sig sedan fram genom våld och ströjobb. Flera år senare blir han rekryterad av kapten White, som för ett personligt krig mot spanjorer och indianer. Men landskapet som Whites kompani färdas genom är oerhört brutalt och tar nästan livet av dem alla. De som överlever hamnar så småningom i ett mexikanskt fängelse, där ynglingen träffar på en gammal bekant, Toadwine. Båda blir utlösta från fängelset av Domaren och rekryters till hans gäng av skalpjägare.

Det är en hämningslöst rå och blodig historia, men det som gjorde att jag inte tyckte om boken var i första hand McCarthys berättarspråk. Det kändes som se historien från bakom en vägg och det funkade tyvärr inte alls för mig. Jag fick aldrig riktigt 'kontakt' med berättelsen eller någon känsla för författarens språk.

Har du läst boken? Vad tyckte du om den?

/Marie