Udda läsupplevelser

Jag måste erkänna, att oftast läser jag böcker som jag är säker på att jag kommer att tycka om... Det är en författare jag läst förut och tyckt, eller den är en genre jag brukar läsa och tycka om, eller handlingen påminner om något jag läst och tyckt om förut etc. Men så ibland stöter jag på böcker som jag inte riktigt kan placera, men som gör mig nyfiken och som måste prövas. Det är inte alltid jag förstår eller vet om jag tycker om böckerna när jag har läst dem klart. Men de har definitivt väckt någonting i min hjärna, för jag kommer ihåg de här böckerna långt efter de är slutlästa!

Några sådana här böcker är Morvern Callar och Vanvettslandet av Alan Warner, Stängslet av Magnus Mills, På stranden av Nevil Shute och Ars Moriendi - konsten att dö av Pål Eggert.

Ars Moriendi handlar om Ariette som är jungfru i nunneklostret i Carminesordern. Trakten där klostret ligger, behärskas av en drake som varje år kräver ett offer i form av en jungfru. Staden och nunneklostret hela struktur är helt byggd kring detta och det är inte något man gärna ändrar på. Till klostret kommer riddaren Galois för att dräpa draken, men hittas nästa dag död. 'Guds väg', säger nunnorna...

Ariette har genom samtal med riddaren börjat undra om det verkligen är meningen att jungfruar måste offras. Hon har alltid kännt sig överlägsen de andra och nu ökar Ariettes ensamhet ytterligare. Märkligt nog tyr sig Ariette till Maria, som är allas slagpåse men som fått ny styrka efter sin vistelse i Gropen. I Gropen hamnar också Ariette och sluter ett avtal som är slutgiltigt. Allt som är kvar för Ariette är att lära sig den svåra konsten att dö.

/Marie

ps! Pål Eggert har också en egen blogg här.