Ett läslöfte är som ett nyårslöfte men lite roligare, lite bättre och lite häftigare. Det kan vara en utmaning för dig själv, ett sätt att läsa sådant du vanligtvis inte läser, en läsduell mellan dig och en vän, en möjlighet att upptäcka spännande läsvärldar eller ett sätt att läsa fler böcker.
Mitt läslöfte för det kommande året är att åtminstone några gånger läsa lite tjockare böcker. Jag är nämligen väldigt förtjust i tunna romaner och novellformatet. Därför ska jag nu utmana mig själv och min rastlöshet genom att tålmodigt läsa böcker som har fler än åttio sidor. Det är tack vare Linda (som häromveckan berättade om sina favoritbokbloggar här på Blandad konfekt) som jag känner mig manad att lova detta. Och redo att förändra mitt invanda läsmönster.
För att krydda till det ytterligare kommer jag i min första insats också ge mig hän en genre som jag vanligtvis håller mig undan. Det blir en hårdkokt New York-kriminalroman med bibliotekskopplingar tillika musikern Nathan Larsons debutroman Dewey Decimal. Den är faktisk sisådär 250 sidor. Lite lagom våghalsigt.
/Victoria
Bra där, Victoria! Inte för att kvalitén sitter i bokens längd, men många bra böcker är längre än 80 sidor, det går inte att komma ifrån ...
SvaraRadera(Förresten: Just The Dewey Decimal System - som den heter på engelska - står även på min lista 2012. Jag har ett personligt signerat ex där hemma som pockar på uppmärksamhet. När jag var på Nathan Larsons presentation av sin nya bok på The English Bookshop var jag ju tvungen att köpa ett ex och passa på att berätta att jag är bibliotekarie själv ... Han är ett stort fan av vårt skrå.)
Ju kortar desto bättre! Nästan iaf. Men du har såklart rätt, det är inte rättvist att avfärda böcker på grund av sidantal.
SvaraRaderaJo, någon form av biblioteksnörderi måste man väl besitta när man skriver en bok med en sådan titel!
/Victoria