House of Eliott

Under tidigt 90-tal gick tv-serien House of Eliott på svensk tv. Jag satt som klistrad framför varje avsnitt och älskade de glamourösa systrarna Eliott och deras liv i Londons modevärld på 1920-talet.

Jag har nu sett de tre säsongerna av serien på DVD och jag måste säga att jag fortfarande tycker lika mycket om den.

Serien handlar om de båda systrarna Evangeline och Beatrice Eliott vars pappa dör och lämnar dem utfattiga och i stort sett utan möjlighet att ta hand om sig själva eftersom han har förbjudit dem att utbilda sig eller ens röra sig särskilt långt utanför hemmets väggar. Det enda systrarna är riktigt bra på är att sy eftersom de under sin uppväxt blivit tvungna att sy sina egna kläder, vilket ofta innebar att de helt enkelt sydde om faderns kläder till kvinnokläder.

Så småningom lyckas systrarna skaffa kapital och öppnar en liten systuga där de syr upp kopior på andra modehus kreationer. Genom seriens gång utvecklas den lilla systugan till ett eget modehus. Men problemen är inte över för Beatrice och Evangeline bara för det. I varje avsnitt är det nya bekymmer som uppstår för de båda, antingen i deras företag eller i privatlivet.

Något som är lite tråkigt med serien är att tredje säsongen slutar med en massa lösa trådar och frågor som vi inte får svar på. Tydligen skulle serien egentligen fått en säsong till och därför avslutades säsong tre med ett antal cliffhangers. När man ser den nu i efterhand känns detta såklart lite trist. Men det gör inte serien mindre sevärd. Det är 34 mycket underhållande avsnitt innan man kommer dit.

/Linda

Boktips för julmys

Båten av Nam Le är en samling noveller om människor i olika delar av världen. I den första av dem möter vi en ung man med författarambitioner. Han är född i Vietnam och uppvuxen i Australien, och har lämnat sitt yrkesliv som advokat för en skrivarskola i USA. Detta liknar i mångt och mycket Nam Les egen historia och kanske är den här berättelsen självbiografisk, men å andra sidan - kanske inte. Berättelsens huvudperson lider hur som helst av ett svårt fall av skrivkramp. Hans lärare uppmanar honom därför att skriva något utifrån sin bakgrund som vietnames. Hans vänner däremot avskyr det som kallas etnisk litteratur som de menar är stereotyp och trist. Mitt i alltsammans kommer Nams far på besök från Australien och med honom väcks minnen av faderns berättelser om fruktansvärda krigsupplevelser i Vietnam. Är det vad han ska skriva om ändå?

Bokens övriga berättelser rör sig från Colombias slum till en liten fiskeby i Australien, från Teheran till Hiroshima och slutligen hamnar vi i faktiskt i Vietnam - i den avslutande berättelsen som gett boken dess namn, Båten. Denna är den i mitt tycke starkaste novellen och handlar om en ung flickas mardrömslika flykt med en skrotfärdig och överfull djonk från ett hårt krigsdrabbat land.

Ett gemensamt spår genom samlingen är ett stillsamt vemod, en längtan efter att hitta sig själv, men också ofta svåra yttre omständigheter - krig och död. Relationen mellan föräldrar och barn är ett annat genomgående tema. Les språk följer de olika miljöerna, så att språket förstärker framställningen av den kultur det beskriver.

Jag rekommenderar till sist att läsa novellerna var för sig och inte i ett svep, så att de verkligen får stå i sin egen rätt. Det förtjänar de!

Stämningen i Ladies skiljer sig ganska mycket från svårmodet i Båten. Johan Hakelius har här samlat ett antal excentriska, brittiska kvinnor. I Hakelius förra bok Döda vita män som kom för ungefär ett år sedan gjorde han samma sak med brittiska män. Nu fortsätter han med de engelska damerna - grundstommen i det brittiska samhället som han själv säger. Varje kapitel djupdyker i en dams liv, men förbi oss susar också en mängd andra kvinnor och män som rör sig i deras omgivning och bakgrund. Allt som allt ger boken därför också en bild av en del av Storbritanniens historia.

De ökända Mitfordsystrarna och Jennifer Paterson och Clarissa Dickson Wright, de två motorcykelåkande kockarna i TV-programmet Two fat ladies som även sändes här i Sverige, är ett par av de färgstarka personer som vi får möta.

Researchen är gedigen och språket kan beskrivas som trivsamt - det ligger väl i linje med den värld damerna lever i. Stilen är lättsam och ofta ironiskt humoristisk. Det är en speciell tjusning i att läsa om dessa egensinniga kvinnors liv, ofta under förhållanden som jag skulle tro är långt från våra egna. Samtidigt är de också inspirerande genom sitt mod att stå utanför och genom att de alltid går sin egen väg.

/Sara Britta

Det lackar mot jul...

Snart är julen här och på biblioteket finns massor av böcker som kan hjälpa en på traven om man vill snöa in sig och höja julstämningen.

Liten men naggande god är boken JUL med Jenny Nyström. I korta avsnitt och med många vackra, klassiska julbilder kan vi här läsa om julens historia och traditioner. Allt ifrån julens mat och dryck till julotta och julevangeliet finner man i denna trevliga lilla bok skriven av Jan-Öjvind Swahn.

Om man sedan blir sugen på att pyssla kan man till exempel kolla in boken JULEN pynt, presenter och godsaker av Malcolm Hillier. Här kan man finna inspiration till att göra julkransar, doftpotpurri eller julgirlander. Olika recept på festliga bålar och goda chokladpraliner finns också. 

Vill man prova på avancerad pralintillverkning så är boken, Choklad Praliner Marsipan & Karameller skriven av Birger Lundgren, en god hjälp. Här får du en ingående beskrivning över vilka redskap man kan behöva samt råvarornas olika kvalitéer.

Lycka till i julstöket!

/Anna-Karin

Kärt återseende



Fotograf okänd



Förra veckan när jag stod och letade inspelade visor bland bibliotekets CD skivor, fick jag ett oväntat och glatt möte. Jag hittade nämligen en inspelning med Ulf Peder Olrog! Den fick mig att minnas alla de gånger min farmor och jag satt och löste korsord. Vi kunde olika saker, min farmor och jag, och det var en alldeles utmärkt kombination för att lösa korsord. Och i nästan varje korsord (kändes det som) dök det upp en strof eller referens till just Olrog. Vilket inte är konstigt, han har skrivit och översatt en mängd olika visor.

Olrog föddes i Stigtomta 1919 och studerade vid Uppsala universitet. Där läste han folklivsforskning och deltog aktivt i studentlivet. Han slog igenom för den breda allmänheten med vissamlingen Rosenbloms visor 1945. Just Rosenblom var Olrogs alter ego och återkom i flera av hans visor. Olrog blev bara 53 år, men hann med att forska i svensk vistradition, starta Svenskt visarkiv, turnera i folkparkerna, arbeta vid Sveriges Radio och som lärare.

Bland Olrogs visor kan nämnas Samling vid pumpen, Bullfest, Konserverad gröt och Sodom och Gomorra (Saltaste bönan i stan). Av intresse för oss här i trakten är givetvis också hans melodier Sången om Katrineholm och Violen från Flen.



Nyköpings kommun har Olrogstipendier som de delar ut tillsammans med Rotaryklubbarna i Nyköping. Det stora stipendiet har delats ut 10 gånger och årets mottagare heter Maria Lindström.

/Marie

Du förälder...

På biblioteken i Katrineholm finns en massa bra böcker och tidskrifter för dig som är förälder. Kanske har du precis blivit mamma eller pappa för första gången eller så har du redan flera barn i olika åldrar? Det uppstår ofta en mängd frågor när barnen genomgår olika förändringar under uppväxten. En del av svaren kan du hitta i böcker, tidningar eller olika bloggar. Ibland kanske man till och med behöver vända sig till sin barnavårdscentral för att få svar på vissa frågor.

Under årens lopp har det givits ut väldigt många böcker som handlar om hur man ska vara som förälder. Hur ska man bete sig mot sin trotsiga treåring eller arga sexåring eller ledsna nioåring? En av mina favoritförfattare är Malin Alvfén. Hon är föräldrapsykolog och har deltagit i såväl radio- som tv-program och dessutom skrivit flera utmärkta böcker som man gärna kan läsa om och om igen.

Det positiva med hennes böcker är att hon lyfter fram exempel ur verkligheten, så att man som förälder kan känna igen sig själv och sitt barn, i det hon skriver. Dessutom rekommenderar hon inga extrema metoder utan manar till eftertanke och förståelse för barnets och föräldrarnas reaktioner.

I Trotsboken, som gavs ut för första gången 2001, blandas Malin Alvféns texter med föräldraintervjuer. Här kan man, som förälder, få många aha-upplevelser och många bra tips och råd för hur man kan gå tillväga när man har fastnat i ett tråkigt eller jobbigt beteende.

Den senaste boken som Malin Alvfén har skrivit heter Tagga ner! lagom bra föräldrar är bäst.

Här beskrivs många vardagssituationer som föräldrar och barn kan hamna i. Det förekommer inga pekpinnar utan istället en varm ton av acceptans för att man som förälder faktiskt inte hinner allt man vill och känner att man bör göra. Det är ok att inte hinna leka med sitt barn när man ska städa eller laga mat. Det är ok att bli arg ibland. Det är bra både för föräldern och barnet om man strävar efter att vara lagom bra istället för perfekt.

/Anna-Karin

Årets Augustvinnare

I måndags kväll var det extra spännande att arbeta! Då tillkännagavs nämligen årets Augustprisvinnare.

Vinnare i klassen Svensk fackbok blev:

Den röda grevinnan, av Yvonne Hirdman med motiveringen

Genom att använda både traditionella historiska källor och privata brev, intervjuer och personliga minnen förvandlar Yvonne Hirdman sin personliga längtan efter mammas livshistoria till något allmängiltigt. Boken ger ett oförglömligt porträtt av en charmfull och begåvad kvinna och en färgstark bild av mellankrigstidens Europa.

Vinnare i klassen Svensk skönlitterära bok blev:
Spill. En damroman, av Sigrid Combüchen med motiveringen

Vad är fakta och vad är fiktion i Sigrid Combüchens roman ”Spill” och vem har tolkningsföreträde? Den ”verkliga” Hedvig, som i brev berättar för författaren om sitt unga liv på 30-talet, eller Hedda, den skapade gestalten? Författarjaget försjunker i decenniets dofter och detaljer och låter damromanen handla såväl om sömnad och torftiga inackorderingsrum som om förtryck och frigörelse, medan den ”verkliga” Hedvig vill leva i nuet och inte se sitt liv som förspillt. Sigrid Combüchen har skrivit en imponerande roman, stilistiskt och tekniskt formfulländad med många perspektivskiften, som ger henne möjlighet både att berätta underhållande om ett människoliv och att med intellektuell stringens reflektera kring det egna skrivandet.

Vinnare i klassen Svensk barn- och ungdomsbok blev:

Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeld med motiveringen

Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.

All information finns på Augustprisets hemsida.

/Marie

Boktips för julmys

Dela med dig av dina egna läsupplevelser och få tips om nya. Missa inte chansen när bibliotekarier, bibliotekschef och kulturchef ger dig tips på böcker för julmys eller julklapp - in real life, i Hörnet på Kulturhuset Ängeln.

Vi bjuder på glögg och pepparkakor för extra trevnad.

Boka in torsdagen 2 december klockan 19!

/Sara Britta

Färskingar



November månad har varit fullproppad med saker som skulle göras, men här kommer äntligen ett axplock från nyhyllan, köpta under oktober;

Rörelsebanken i vattengymnastik, av Maria Ström

ADHD i din kropp, Marie Skön

Ladies, av Johan Hakelius

Minnen, av Torgny Lindgren

Barfota änglar, av Linnea Willén

Kulturchefen, av Christer Hermansson

Sagan om sanningen, av Marianne Hallberg

Min kamp, av Karl Ove Knausgård

Trädgårdsvinter, av Sanna Töringe

Omegapunkten, av Don DeLillo

/Marie

Författarskapets akrobatik

Daniel Kehlmann, född 1975, är en tysk-österikisk författare som hittills har skrivit fyra romaner varav tre har publicerats på svenska.

Daniel Kehlmanns senaste bok, Berömmelse : roman i nio historier, är helt fantastisk! Den är oerhört innehållsrik, med människor, platser och händelser som hela tider flyter om varandra och ett härligt, språkligt flöde som håller samman allting längs med en röd tråd.

Boken består av nio berättelser, precis som undertiteln antyder. Dessa nio berättelser vävs samman genom en mängd olika detaljer och karaktärer. Medan en figur är huvudperson i en av berättelserna kan han vara en bifigur i en av de andra berättelserna.

I marknadsföringen av boken har man lyft fram mobiltelefonen som gemensam nämnare för de nio berättelserna (bokens framsida föreställer en del av ett kretskort från en mobiltelefon) men vid avslutad läsning ser man mobiltelefonen endast som en liten detalj i det stora hela.

Det fantastiska med boken är bland annat sättet varpå Kehlmann leker med berättarrollen. Stundtals blir han som författare fullt synlig i berättelsen. Bland annat i historia nummer två som inleds: "En roman utan huvudperson! Förstår du? Kompositionen, förbindelserna, spannet, men ingen protagnist, ingen genomgående hjälte." Eller i historia nummer tre där huvudpersonen bär på en dödlig sjukdom och ber författaren om nåd - det är ju ändå han som bestämmer över berättelsen och hur den ska sluta.

En annan sak som fascinerar är författarens lek med begreppet identitet. Ett återkommande skeende i flera av berättelserna är när huvudpersonens identitet plötsligt börjar glida bort och suddas ut. Det kan jämföras med när man iakttar en bild som föreställer två skilda saker beroende på hur man, som iakttagare, fokuserar.

Daniel Kehlmann har även skrivit boken "Världens mått" 2005 som fick fantastiskt fina recensioner världen över. Även den väl värd att läsas!

/Anna-Karin

Niceville

När jag besökte Atlanta i somras blev jag tipsad om boken The Help av Kathryn Stockett. Tyvärr hann jag inte med att läsa den då, men för inte så länge sedan släpptes boken på svenska under namnet Niceville och den fick bli månadens bok i min bokcirkel. Jag blev så glad att jag äntligen fick läsa den.

Niceville utspelar sig i Jackson, Mississippi under 1960-talet. Vi får följa tre kvinnors liv. Två svarta hembiträden och den vita unga kvinnan Skeeter som precis kommit hem från college och har svårt att finna sig i sin roll tillbaka i sin hemstad. Hennes väninnor lever ungefär samma liv som de levde när Skeeter lämnade Jackson med den skillnaden att de nu är gifta. Men de är fortfarande engagerade i sina föreningar, går på te hos varandra och spelar tennis. Skeeter vill mer med sitt liv än att gifta sig. Hon vill bli författare. Skeeters mamma inte vill något hellre än att Skeeter ska hitta en make, och för att göra det måste hon bli mer kvinnlig, tänka på vad hon sätter på sig och ägna sig åt mer kvinnliga saker. Till slut får Skeeter jobb på lokaltidningen. Hon ska skriva en spalt om skötsel av hemmet, något som hon inte vet någonting om. För att få hjälp börjar hon prata med sin väninnas hemhjälp, Aibileen. De utvecklar en vänskap och ju mer Skeeter får veta om Aibileens liv, desto mer fascinerad blir hon. Fascinationen utvecklas till en idé om att skriva en bok om de svarta hemhjälpernas situation i den amerikanska södern vid den här tiden. Tillsammans med ytterligare en av de svarta hemhjälperna, Minny börjar de skriva om sin vardag och om livet för svart hemhjälp. För att göra detta sätter de sina jobb, sin bekantskapskrets, sina rykten och till och med sina liv på spel.

Kathryn Stockett har verkligen förmågan att dra in läsaren i boken. Man fastnar i den och det är svårt att lägga den ifrån sig. Jag fascineras och fasas över situationen för de svarta på den här tiden. Det är en lärorik bok.

Författaren verkar vara förberedd på att hennes bok är en bok som läses i många bokcirklar och har till och med lagt ut lämpliga diskussionsfrågor på sin hemsida. Där kan man också läsa att boken kommer att bli film.

Medlemmarna i min bokcirkel tyckte alla mycket om boken. Det var intressant att diskutera boken eftersom alla reagerat och tagit med sig olika delar av den. Det vi alla var överrens om var att man slås av hur annorlunda världen och människornas liv var på den här tiden och hur mycket som ändå är likadant idag.

/Linda

Kommande godbit

Förra året läste jag en bok som hette Brodecks rapport och blev helt frälst. Den var bara så bra! Ända sen dess har jag otåligt väntat på att det ska komma något nytt av författaren Philippe Claudel. Så när jag tittade på förlagets hemsida (Norstedts) förra veckan, fick jag en glad överraskning; nästa Claudel bok är planerad att komma ut i mars nästa år och heter Monsieur Linh och den lilla flickan!

Förlagets introduktion av boken lyder:

En gammal man står i aktern på en båt. I sin famn håller han en lätt resväska och ett nyfött barn, som är ännu lättare än resväskan. Den gamle mannen heter Monsieur Linh. Han är den ende som vet att han heter så, för alla som har vetat det är döda. Han står i aktern på båten och ser sitt hemland försvinna i fjärran - förfädernas och de döda släktingarnas land - alltmedan barnet i hans famn sover.

Monsieur Linh är en mycket gammal man som tvingats lämna sin krigshärjade hemby i ett land någonstans i Sydostasien. Det enda han får med sig på sin flykt undan kriget är en liten resväska med några avlagda klädesplagg, ett gulnat familjefoto och en näve jord från hembyn. I hans famn vilar en nyfödd flicka vars föräldrar är döda - Monsieur Linh har tagit på sig ansvaret för att rädda henne till ett nytt liv i ett främmande land.


Efter en lång båtresa kommer Monsieur Linh och den lilla flickan till en stor hamnstad någonstans i Europa där klimatet är kyligt och vädret grått. Monsieur Linh hamnar på en flyktingförläggning. Där tycker de andra flyktingarna att Monsieur Linh beter sig konstigt, och de skrattar åt hans tafatthet och sorgsna uppsyn. Varje dag går han till en liten park där han lär känna Monsieur Bark, en man som nyligen förlorat sin hustru och som likt Monsieur Linh befinner sig i ett känslomässigt ingenmansland. Mellan de två männen uppstår en djup och varm vänskap. Trots att de inte förstår varandras språk upphör de inte att samtala.


Så förflyttas Monsieur Linh till "ett slott i en vacker park", vilket i själva verket är ett hem för senila och där han hålls inspärrad. Monsieur Linh rymmer sin väg för att hinna till ett möte med Monsieur Bark. Upplösningen på denna berättelse om landsflyktens fasor, krigstraumat och utanförskapet, blir omskakande.

Det låter fantastiskt bra och hemskt på samma gång, och jag är säker på att det kommer att bli en riktigt läsupplevelse. Nu behöver jag bara vänta på att det ska bli mars 2011...

/Marie

Kärlek och tidsresor

Jag skulle vilja tipsa om en av mina absoluta favoritböcker. Det är en bok som jag läste för några år sedan men som jag burit med mig länge sedan dess och som jag ständigt försöker tipsa så många som möjligt om. Jag tror att när man läser om boken så kan den verka lite avskräckande för vissa, men jag tycker att man ska försöka sig på den ändå för att jag tror att det är fler som tycker om den än som inte gör det när de väl vågat sig på att läsa den.

Jag pratar om Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger.

Henry och Clare träffas första gången när Clare är sex år gammal och Henry är 36. De gifter sig när Clare är 22 och Henry 30. När Clare träffar Henry första gången vet alltså Henry vem Clare är och att de kommer att gifta sig. När Henry träffar Clare för första gången vet hon vem han är och kan visa honom en dagbok som han har skrivit till sitt yngre jag. Clare har träffat olika versioner av Henry genom hela sin uppväxt och har alltid vetat att de kommer att gifta sig eftersom han har berättat det för henne.

Henry lider av en genetisk åkomma som gör att han när som helst kan kastas iväg i tiden. Han kan inte själv påverka när det händer och var han hamnar och han får heller inte ta med sig någonting, vilket gör att han alltid hamnar på nya ställen och tider naken, hungrig och utan pengar. Detta ställer såklart till problem. Han måste stjäla för att få tag i kläder och mat. Oftast är tiden och platsen där han hamnar på något sätt betydelsefulla för honom, men ibland kan de vara helt slumpmässiga.

Detta med de ständiga växlingarna både vad gäller berättarperspektiv, tid och rum borde vara förvirrande, men det är det faktiskt inte alls. När jag läste boken kändes allt väldigt klart och det var lätt att följa med i handlingen. Handlingen presenteras faktiskt någorlunda i kronologisk ordning även om det är lite svårt att veta vad som är kronologiskt när det är tidsresor inblandade. Varje kapitel inleds också med en tidsangivelse och det står också ur vems perspektiv historien berättas och hur gamla Henry och Clare är vid tillfället.

Det här är en bok som är svår att genrebedöma. Inslagen av tidsresor gör den till någon typ av science fiction-roman, men jag tror nog snarare att den kan tilltala de som tycker om riktigt bra kärlekshistorier. För mig blir tidsresorna bara som en kuliss som ger kärlekshistorien en ny dimension.

Boken har också filmatiserats med Rachel McAdams och Eric Bana i huvudrollerna. Men som (nästan) alltid, boken är bättre än filmen!

Författaren har nu kommit med en ny roman som nyligen översatts till svenska. Själens osaliga längtan. Jag har dock inte hunnit läsa denna ännu och jag är lite orolig för att göra det. Det är inte lätt när förhoppningarna är så stora efter att ha läst Tidsresenärens hustru, men jag hoppas att det blir en lika stor läsupplevelse!

/Linda

Skakande

Jag har precis läst ut I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig.
Vilken bok, en riktig bladvändare! Den var otroligt stark och gripande och kan verkligen rekommenderas. Boken är skriven av Christina Wahldén, en författare som skriver både vuxen- och ungdomsböcker.
Mer information om Christina Wahldén kan du hitta på Alex (ett författarlexikon som Marie och Sara-Britta skrivit om tidigare).

På biblioteket är den klassificerad som en ungdomsbok (uHc) men vad gör väl det...
Det är ju inte placeringen som är avgörande för om en bok är läsvärd eller inte, eller vad tycker du?

Boken handlar om Ombeni som råkar ut för fruktansvärda händelser i sitt hemland Kongo. Några av hennes familjemedlemmar blir mördade men Ombeni och hennes systrar förs bort och hamnar i ett läger där de blir utnyttjade och får slita ont, samtidigt som hon funderar på hur de ska kunna rymma...

Under den strapatsfyllda flykten undan rebellerna och genom hela boken får vi som läsare ta del av känslor och tankar på ett sätt som gör att man får en glimt av hur det skulle kunna kännas att uppleva detta hemska, en möjlighet att öka sin förståelse för andra, vilket jag tycker att Christina Wahldén verkligen har lyckats med i denna bok.

Hur ska Ombeni klara sig när hon kommer till Sverige?

Fler böcker som berör liknande ämnen får du tips om här.

//Anette

Alla helgona och Halloween - läsning som passar två traditioner

Foto: spooky woods av ipcress7 (CC by-nc-sa)

Fantastikförfattaren Neil Gaiman föreslår oss alla att ge bort en skräckroman under Halloween. Nu har snart en vecka gått sedan Halloween, men eftersom vi i Sverige tradionellt firar Alla helgons dag, så kanske vi kan ta oss an uppmaningen inför den stundande helgen i stället. Vill du inte ge bort en bok går det nog lika bra att låna något på biblioteket. Att läsa något rysligt så här på höstkanten passar perfekt och har för mig blivit en tradition ungefär som norrmännens påskekrim.

Kanske vill du läsa Gengångare av Peter Straub: Fem äldre gentlemän träffas hemma hos varandra för att berätta historier, men för ett år sedan avled en av dem, Edward Wanderley, under en fest. De kvarvarande deltagarna blir alltmer påverkade av underliga mardrömmar - drömmar som snart smyger sig in i verkligheten. Det här är något av det bästa som har skrivits i skräckgenren!

Kulturhuset Ängeln har döden som tema den här hösten. Alla helgons dag är ju också den dag då vi tänker lite extra på våra nära och kära som har gått bort. I biblioteket finns just nu en fin skylthylla med böcker som handlar om död och sorg. En hjärtskärande innerliga roman om saknaden efter en livspartner är Joan Didions Ett år av magiskt tänkande. Läs den eller välj bland fler titlar som berör ämnet sorg.


Tisdagen 9/11 kl. 17:30 är du dessutom välkommen på en föreläsning i hörsalen som handlar om vanliga och/eller ovanliga begravningar. Läs mer här.

Mer om Halloween på Wikipedia.

Mer om Alla Helgons dag på Wikipedia.

/Sara Britta

Mer metaläsning

Förutom alla bra bokbloggar skrivs det även en hel del om böcker och läsning i tidskriftsform. Om man vill läsa ännu mera om ämnet så kan jag verkligen rekommendera tidskriften Vi läser. Det här är tidskriften som skriver om läsning, läsande och böcker i alla former både högt och lågt, som det brukar heta. Det brukar vara författarporträtt, boktips från olika kända människor och andra roliga tips om läsning. Numera kommer tidskriften ut varannan månad, alltid med lika intressant innehåll, presenterat i en snygg layout. I det senaste numret får man, förutom en massa boktips, bland annat läsa om en man som fört läsdagbok i 40 år, veta vilka böcker som toppar utlåningsstatistiken på Säpos bibliotek, vilka böcker som gett Håkan Hellström sina bästa läsupplevelser och dessutom får vi följa med till sex författares skrivarlyor. Vill man ha mer när man läst klart tidskriften så kan man gå in på dess webbplats och följa de läsvärda bloggar som finns där. Varje vecka ges tillexempel boktips kombinerat med passande tetips till varje bok.

På biblioteket har vi denna, precis som andra tidskrifter i den senaste årgången och man kan läsa det senaste numret på plats på biblioteket och låna med sig övriga nummer hem om man vill.

/Linda

Fler om böcker

Foto: Mark Probst http://www.flickr.com/photos/schani/14508908/

Får du inte nog av att läsa om böcker? Då finns det många fler bokbloggar att följa - bloggar som skriver om litteratur - så många att antalet ibland känns oändligt. Litteraturintresset är med andra ord stort ute i landet. Här är några tips!

Letar du efter texter om en viss titel kan du testa att söka efter den via sidan Boksök.

Sveriges mest lästa bokblogg är Bokhora som har 15 000 besök i veckan och drivs av fem storläsare på deras fritid. Bokhora har också sammanställt en länklista med tips på olika bokbloggar.

På sidan Svenska bokbloggar hittar du också massor av tips.

Förutom Bokhora skulle jag själv vilja tipsa om:
Dagens bok som mer liknar traditionella litteraturrecensioner.
SF-bokhandeln i Malmös blogg som ganska nördigt skriver om SF, fantastik och skräck.
Långa svansen som drivs av Stockholms stadsbibliotek och handlar om lite äldre svensk litteratur.

Har du någon favoritbokblogg? Tipsa gärna i kommentarerna!

Bokbloggar diskuteras lite nu och då i media och jämförs ofta med ett nedlåtande tonfall med den mer högtstående litteraturkritiken. Ja, visst skriver bokbloggare ofta om lästa böcker i positiva ordalag och kanske analyseras texterna inte alltid på djupet (även om man verkligen inte ska dra alla över en kam), men det är nog inte heller meningen. Snarare är väl bokbloggar som en ständigt pågående bokcirkel med samtal om läsning och helt enkelt nya lästips. Vi på biblioteket har ett uttalat syfte med den här bloggen; att tipsa om böcker och andra medier som vi tycker är särskilt bra. Vad tycker du, skulle det vara intressant om vi ibland var mer kritiska och analyserande?

Här är fler som har skrivit om debatten:
Lyrans noblesser
Bokmania
Om böcker som jag hunnit läsa
Känslorna mot kritiken, artikel i Dagens nyheter

/Sara Britta

I Dan Browns fotspår

Det finns flera deckare som åtminstone gör sken av att de bygger på historiska fakta eller myter kring olika fenomen. Hur mycket av innehållet som i själva verket är fakta går ofta att diskutera, men det behöver ju inte göra boken mindre läsvärd. De flesta spännande myter eller faktiska händelser i historien har behandlats i olika skönlitterära böcker. Dan Browns böcker, som till exempel Änglar och demoner, DaVinci-koden och Den förlorade symbolen känner nog de flesta till redan, men det finns ett flertal andra som jag tycker både är bättre och mer spännande. Några exempel är Elizabeth Kostovas Historikern som behandlar Drakulalegenden, Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell som handlar om flera av myterna kring och en del fakta om William Shakespeare och en av de senare är Angelologi – änglarnas tecken av Danielle Trussoni som tar upp myterna runt änglar på olika sätt.

Det ligger ofta mycket arbete bakom dessa böcker. Författarna har ett stort intresse för ämnet de skriver om och har läst mycket om ämnena. Detta kan både vara av godo och ondo. Ibland leder det till att författaren vill få in så mycket som möjligt av ämnet som de är så intresserade av och har läst så mycket om i sin bok och allt är inte alltid relevant för historien de vill berätta. Men om man som läsare redan har, eller genom läsningen skapar ett intresse för ämnet så gör detta inte så mycket.

Efter Dan Browns succé kom det en uppsjö av liknande böcker, varav vissa blev skrivna i hast och inte alls håller samma kvalité. Men uppenbarligen finns det en stor grupp läsare (däribland jag själv) som tycker om att förlora sig in i en värld av hemliga sällskap, bortgömda skatter och djupt rotade mysterier.
/Linda

Gissa texten

Känner du igen de här raderna?

"Det står en vacker flicka i en bokhandel i Flen och drömmer ibland böcker så allén."

Eller denna?

"Må mörkrets furste dra sitt svärd hotande och vred, han förgås, men i mitt hjärtas land skall råda fred."

Hur är det med den här?

"Det säjs att ovan molnen är himlen alltid blå, men det kan va' svårt att tro när man inte ser den."

De här textraderna har jag tagit ur en av böckerna som står på hyllorna med signum X, alltså noter - sång- och visböcker.

Det finns en blandning av allsköns slag på hyllmetrarna som går under beteckningen X.
Tex böcker som går under namnet Visor, men de är av väldigt skiftande karaktär; Stora önskevisboken, Vispop, Bellman, Sommarsånger, Taube och Barnvisor.

Du kan välja mellan böcker med övningar för olika typer av instrument; ex piano, blåsinstrument, dragspel, flöjt, oboe, saxofon osv. Ibland finns det en CD-skiva till dessa böcker.

Under signum X samlas även musik inom olika genrer, såsom Dramatisk och scenisk musik, Religiös musik, Västerländs musik, Jazz, Rock- och Populärmusik.

Sjunger du i kör så finns det böcker för det också; Stora körboken, Julkören, Stämsångboken m.fl.

Föredrar du att sjunga solo?
Då är det bara att välja bland allt material som står och väntar i hyllorna, några exempel är Deep Blues, Hits (olika år), The all-time greatest love songs, Minibumper book of classic hits.

Här finns det även möjligheter att hitta musik (i notformat) från särskilda artister; Beatles, Cohen, Dylan, Gärdestad eller Rolling Stones bl.a.

Söker du något annat och det skulle vara så att vi inte har det hos oss så gör vi gärna ett fjärrlån, alltså ett lån från ett bibliotek utanför kommunen.

Välkommen in och botanisera!

//Anette, som ska på en Peter Jöback-konsert ikväll.

Augustnomineringar

I måndags tillkännagavs nomineringarna till Augustpriset! Augustpriset delas ut varje år av Svenska Förläggarförening, i tre kategorier: årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok. Vinnarna avslöjas vid Augustgalan den 22 november, med start kl 17.30.

Årets nominerade blev:

Spill. En damroman av Sigrid Combüchen
Ränderna av Magnus Florin
Livdikt av Johan Jönsson
Darling River av Sara Stridsberg
Kioskvridning 140 grader – En wästern av Peter Törnqvist
Ingersonetterna av Magnus William-Olsson

Vargen – den jagade jägaren av Henrik Ekman
Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
Mask – litteraturen som gömställe av Kristoffer Leandoer
Cocaina. En bok om dom som gör det av Magnus Linton
Maria Eleonora. Drottningen som sa nej av Moa Matthis
Resa i Sharialand. Ett reportage om kvinnors liv i Saudarabien av Tina Thunander

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring
Jag finns av Maja-Maria Henriksson
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström
Det händer nu av Sofia Nordin
Tänk om… av Lena Sjöberg

På biblioteket har vi samlat de nominerade böckerna, på en av de svarta skyltmöblerna vid Ljusgården. De titlar vi inte redan hade, har vi beställt och ställer dit så fort de kommer.

Svenska Förlaggareföreningen delar också ut Lilla Augustpriset. För att tävla om detta, måste man vara mellan 16-20 år. För att se de nominerade bidragen och rösta på den du tycker ska vinna, klickar du HÄR.

Information om priser, tider och regler, finns på Augustprisets hemsida.

/Marie

Färskingar!

Under September anlände många nya spännande böcker till biblioteket! Här är ett litet axplock från nyhyllan:

Årstafruns dolda dagböcker, av Kristina Ekero Eriksson

Spionen på FRA, av Anders Jallai

Elefantskötarnas barn, av Peter Höeg

Leva på gränsen, av Leif Norrman

Lilla himlafågel, av Joyce Carol Oates

Status: obrukbar, av Johan Bredberg

Uppfostrad av män, av Christina Jutterström

Disamore: makten, maffian och fotbollen, av Malena Johansson

Små barns delaktighet och inflytande, av Nina Johannesen

Vecka 36, av Sofie Sarenbrant


Trevlig läsning!

/Marie