Fransk uppföljning

Förra månaden skrev jag att jag skulle läsa boken Brodecks rapport av Philippe Claudell. Gjorde jag det? Ja, jag satt hela lördagen och bara läste och läste. Den var så bra. Den var så hemsk...

Direkt efter händelsen på värdshuset, vänder sig de inblandade männen till Brodeck. ’Du måste berätta’ säger de, ’Skriv en av dina rapporter’. Brodeck vill egentligen inte, men vågar inte säga nej. En främling kom till byn och sågs med misstänksamhet. Det han såg och hörde i byn, det ville inte invånarna höra talas om igen. Han måste dö. Men Brodeck skriver inte bara om detta. Han skriver också om sin levnadshistoria. En gång var han också en främling, men han var välkommen. Tills kriget kom. Hur Brodeck överlevde och vad som hände hemma i byn, det skriver Brodeck också om.

Språket är fantastiskt vackert och trots vaga, nästan drömska beskrivningar, belyser den med glasklar skärpa hur egoistiska och grymma människor kan vara. Den här boken är inte svårläst, men ändå svår att läsa. Den är utan tvekan den bästa boken jag läst i år.

/Marie