Sju jävligt långa dagar

Böcker med dysfunktionella familjer och/eller syskonrelationer är fascinerande att läsa. Jag vet inte om det är 'kan-inte-titta-bort-från-den-kommande-kraschen'-faktorn eller 'tack-och-lov-att-det-inte-är-min-familj'-faktorn, men jag brukar gilla dessa böcker. Tidigare i år läste jag just en sån, Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper.

Bokens huvudperson är Judd och när boken börjar är det drygt två månader sedan hans liv sprack i tusen bitar. Då, för två månader sedan, kom han hem tidigare från jobber för att överraska sin fru Jen på hennes födelsedag och hittade henne till sängs med sin chef...

Sedan dess bor Judd i en möblerad sunkig källare, där han äter hämtmat och stirrar i taket. Så kommer nästa slag, hans pappa dör. Inte oväntat utan efter en utdragen cancerkamp, men pappans sista önskan tar Judd och hans tre syskon på sängen: pappa vill att de ska sitta shiva i sju dagar. Hur ska de klara att umgås nästan dygnet runt i sju dagar? Visst älskar Judd sina syskon och sin mamma, men de driver också varandra till vansinne.

Under de komamnde sju dagarna kommer gamla bråk och oförätter upp till ytan, men en ny förståelse för varandra formas också.

/Marie

[Kanske borde jag höja ett varningens finger för språket? Om man har svårt för svordomar och ganska grovt talspråk, kan det bli ganksa svårt att ta till sig den här historien, som faktiskt är riktigt bra.]