Köpa eller låna?

Jag misstänker att om man jobbar på bibliotek, har man antingen massor av böcker hemma och köper fler hela tiden, för man ser så många bra böcker hela dagarna som man bara måste läsa och ha hemma. Eller också har man få böcker böcker hemma och köper nästan aldrig några heller, för man har massor av böcker runt sig hela dagarna och lånar allt man behöver.

Själv har jag genom åren mer och mer närmat mig den sista kategorin. Jag köper fortfarande böcker, men inte så ofta och nästan alltid är det författare jag läst tidigare och vet att jag tycker om. Istället bläddrar jag i böcker på jobbet, tittar på bilder och läser baksidor och lånar hem det som fångar mitt intresse. Men så ibland stöter jag på en bok som pockar på min uppmärksamhet och väcker min nyfikenhet. Det är sådana böcker som letar sig hem till mina bokhyllor och nu har jag hittat två!

Den första heter Diabetikern av Aleksander Motturi och så här står det om den på förlagets hemsida:

"En dag sitter han på vårdcentralen och får besked om att han drabbats av diabetes. Märkligt nog gör diagnosen honom inte alls modfälld. Han känner sig snarast nyförälskad och på ett konstigt sätt svävande. Problemet blir i stället vad han anser vara omgivningens offergörande förhållningssätt, sättet som de lider med honom och reducerar honom till en funktionsnedsättning. Han kallar fenomenet för "biomakt", fritt efter sin egen förståelse av den franske filosofen Michel Foucault.

När hans flickvän Natacha Ilie får i uppdrag att planera en konstutställning i New York tar han tillfället i akt och går i exil. Målet är att fly alla medlidsamma och oroliga blickar, och där - i den toleranta mångfaldens metropol - föreställer han sig att diabeteserfarenheten äntligen ska kunna blomma ut. Det är där han ska få åtnjuta diabetes mellitus inneboende honungssötma utan att reduceras till ett offer för samhällets kontrollerande normaliseringsklor.

Ändå går det inte riktigt som han tänkt sig. Kanske beror misslyckandet på Världsdiabetesdagen, ett stundande dubbelbröllop, Slavoj Zizek eller en viss hund som hela tiden dyker upp i berättelsens underjord."

Den andra boken är Klappa händer små av Dan Rhodes och Adlibris beskriver boken så här:

"Någonstans i en liten stad i Tyskland finns ett bisarrt museum där en spindelätande gammal man och stadens doktor utgör de märkligaste av bundsförvanter. Samtidigt, i en by långt borta, förälskar sig den vackraste av flickor i den vackraste av pojkar,en bagare med brustet hjärta spelar valthorn och stadens mest ineffektiva poliskonstapel avslöjar, med viss hjälp av hunden Hans, ett brott så groteskt att det kommer att skaka världen.

Dan Rhodes, 2010 års vinnare av E.M. Foster Award och utnämnd till en av Storbritanniens tjugo bästa unga författare, har skrivit en roman som är en bröderna Grimm-saga för vuxna, med drag av Tim Burton och stänk av Gabriel Garcia Marquez magiska realism. Från den olycksbådande inledningen till den sprängfyllda upplösningen smälter "Klappa händer små" utsökt samman ett underhållande berättande med Rhodes makabra fantasi, förtrollande originalitet och magiska touche.

"Klappa händer små" är en fantastisk saga fylld med svart humor och extremt vackra människor, valthornsmusik, ett självmordsmuseum, en man som ser precis ut som Pavarotti, okonventionella dieter, en levande solstråle och en hund som heter Hans."

Visst låter de udda? Visst låter de intressanta? Blir du inte nyfiken du också?

/Marie