Nyåret 1916 bjöd Svenska dagbladet in sin läsekrets, och då särskilt den äldre generationen, att ur djupet av sina minnen berätta om märkliga och märkvärdiga män och kvinnor som man mindes av olika anledningar. Tidningen fick in mängder av berättelser och publicerade Minnenas Bok : personliga hågkomster om märkliga svenskar inom teater, musik, litteratur, målarkonst, vetenskap och industri samlade av Svenska Dagbladet. 1916. Inte mindre än två kapitel handlar om den på sin tid kände "Vingåkersdoktorn" som hade rykte om sig att kunna bota allehanda sjukdomar. Till och med utbildade doktorer sökte hjälp hos denne man när man själv gått bet på att finna någon bot till sina sjukdomar. Herr Aronsson hade alltså ingen läkarutbildning utan började sin bana som självlärd "veterinär" i gårdarna runt om Vingåker. Det gick så bra att folk började söka honom för att få bot för sina egna krämpor. Med tiden blev han så känd att han "nära nog kunde tävla med doktor Westerlund i Enköping, så belägrad var den lille olärde bondgubben av patienter från när och fjärran, och mer än en gång, när all annan mänsklig hjälp var ute, hämtades Vingåkersdoktorn, om än i hemlighet, till rikemans boning och jorddrottens slott, ja det hände till och med att läkare för egen eller någon kär anhörigs räkning vände sig till honom."
Han var känd för sin mörkvioletta hudfärg och den berodde, enligt en av Svenska Dagbladets sagesmän, på att han alltid provade alla kurer på sig själv först. Vid ett sådant tillfälle skulle en kur inte ha fallit väl ut och orsakat den egendomliga hudfärgen.
Det må vara hur det vill med den saken, Vingåkersdoktorn är borta för länge sedan men det är spännande att läsa om honom och andra numera bortglömda personer.
/Laine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar