I blomman, i solen

Jag vet att jag tycker om poesi, även jag till skams måste erkänna att jag aldrig läser det. Inte ’hör’ jag låttexter heller, som ju är en sorts poesi det också. När jag satte mig ner och funderade, fick jag gräva mig ända tillbaka till gymnasietiden för att bli påmind om dikter som jag läst och tyckt om. Min favorit bland de poeter som presenterades på svensklektionerna i skolan, det var Erik Johan Stagnelius.

Stagnelius föddes 1793 på Öland, han hade fem syskon och hans pappa var under sin levnad både präst, biskop och riksdagsman. Själv gick aldrig Stagnelius i någon allmän skola, familjen anställde en privatlärare och han studerade själv böckerna i pappans bibliotek. Det hindrade dock inte Stagnelius från att lära sig latin, bli väldigt beläst och kunnig om litteratur. Så småningom läste han till präst i Lund och Uppsala. Han arbetade dock aldrig inom prästyrket, utan som kanslist i Stockholm. Tyvärr kantades Stagnelius liv av sprit- och opiummissbruk, allmän ohälsa och osäkra levnadsförhållanden i Stockholm. Han dog innan han hann fylla 30.

Idag finns ett Stagnelius sällskap som arbetar för att bevara Stagnelius minne och du kan läsa hans verk på Projekt Runeberg.

Stagnelius poesi är fylld av känslor, det är inte för inte han anses vara den svenska romantikens viktigaste poet. Jag avslutar med hans dikt Amanda:

I blomman, i solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
hon Strålar, hon ler.
i rosornas anda, i vårvindens pust,
i druvornas must
jag känner Amanda.

När gullharpan klingar,
när västan sig rör
med susande vingar,
Amanda jag hör.
Allt, ängel, bestrålar
din himlagestalt,
lik skaparnas i allt
din gudom sig målar.

Se! Själarne ila
vid dödsängelns bud,
till gyllene vila
i famnen av Gud.
Se! Floderna hasta
med skummande fart.
I havet de snart
sig danande kasta.

Men aldrig min trånad
till målet skall nå.
Blek, suckande, hånad
jag enslig skall gå,
skall evigt gudinna,
lik stjärnan dig se
högt över mig le
och aldrig dig hinna.

/Marie

ps Titta gärna in på barnbloggen, de har också poesivecka!