Mer om giftmord

För några veckor sedan bloggade jag om den underbart informativa boken En dos stryknin: om gifter och giftmord i litteraturen. Nu finns det ganska många exempel på användandet av gifter inom  främst kriminallitteraturen och här följer några exempel: Agatha Christie var väldigt produktiv och hade goda kunskaper olika gifter. En dos stryknin, 1920 - en tidig Hercule Poirot-deckare är  kanske urtypen för en pusseldeckare med giftiga substanser. Det första offret vände sig i väldiga plågor. I en annan berättelse (En ficka full med råg, 1953)användes Taxin- giftet från idegran, vilket blandades med marmelad till en inte helt nyttig frukost. Mer sällsynta substanser förekommer också i hennes verk. Tallium var giftet i Den gula hästen (the Pale horse) , 1961 . Men här lär den exakta beskrivningen av symptom lett till att några läsare kunde rädda liv genom att identifiera dessa symptom i tid. Lite lärobok ihop med kriminalhistoria alltså. Gifter förekommer i ungefär hälften av Christies verk men vi lämnar henne och går framåt i tiden.

Åsa Nilsonnes Tunnare en blod (1991) har undertiteln en medicinsk kriminalroman. Här handlar det inte om de vanliga, traditionella substanserna utan läkemedel, t.ex. Waran. Ed McBain tar i Gift (Poison, 1989) med nikotin. Än sen då tänker alla rökare- det används ju ständigt. Det är bara det att här är det i höga koncentrationer och förfinat från något miljögift eller ren tobak. Offret dör på bara några minuter.

Vi ska inte heller försaka de substanser som man lätt hittar ute i naturen. TV-serien Morden i Midsumer bygger på Caroline Grahams böcker. Åtminstone i TV-serien hittar vi en användning av vit flugsvamp eller Destroying angel som den heter på engelska och även är titeln på detta avsnitt. Man smugglar bara ner några små svampar i en korg med blandsvamp och serverar en hungrig älskare. Så kan han förvänta sig att organen förstörs inifrån. Ett av det bästa avsnitten i serien.

Slutligen har vi vilda växter. Stackars Sokrates(filosofen) tog sig av daga med odört. Elizabeth George Saknaden efter Josef (Missing Joseph, 1992) använder sprängört och Nigel McCrery låter offret i Stilla vatten (Still waters, 2008) falla till marken efter att ha fått i sig extrakt av tidlösa. Substanserna vid avdagatagande är många och en del verkliga fall blir även uppmärksammade. Alexandr Litvinenko, f.d. säkerhetstjänstofficer vid KGB, blev förgiftad med polonium 2007. Om det kan man läsa i En dissidents död: mordet på Alexandr Litvinenko och KGBs återkomst (Death of a dissident, 2007) av Alex Godfarb och Marina Litvinenko. Författarna försöker här reda ut vem som ligger bakom dödsfallet.
Som sagt, det finns en uppsjö av giftmord in litteraturen för den som letar.

/Krister