torsdag 4 april 2013

Glädje och besvikelse


Jag gillar deckare (som du nog redan märkt!) och läser många sådana. Det gör att till slut känner man igen hur historierna är uppbyggda och vartåt intrigerna lutar. Därför är det alltid lika roligt att hitta en författare som jag blir överraskad av. Där handlingen utspelar sig någon annanstans än jag är van vid och där intrigen är svårgissad.

En sådan författare upptäckte gjorde jag förra sommaren, när jag läste Ann Cleeves. Cleeves har tre karaktärer hon främst skriver om, polisen Jimmy Perez, polisen Vera Stanhope och polisen Ramsey. Jag läste de böcker biblioteket hade med Jimmy Perez och Vera Stanhope och tyckte de var jättebra. Särskilt gillade jag böckerna om polisen på Shetlandsöarna, Jimmy Perez.

Första boken, Svart som natten, handlar om ett litet samhälle där alla känner alla. Det finns få, om några, hemligheter. Därför är det en chock när Catherine Ross hittas mördad i snön. Men det är inte den första flickan som dött i det lilla samhället. Åtta år tidigare försvann tioåriga Catronia också. Fingret pekas snabbt mot samma misstänkte som då, Magnus Tait. Tait är en enstöring som är mentalt handikappad. Det måste vara han. Men polisen Jimmy Perez är inte lika säker. Det är något som inte stämmer. Men om det inte är Magnus som är skyldig, vem är det då?

Jag fortsatte med de andra böckerna om Perez, Vita nätter och Rött stoft, och de var lika bra de också. Sen kom jag till fjärde boken, Blå gryning, och blev så grymt besviken och upprörd över hur Cleeves hanterade sin historia, att nu är det slut mellan oss. Det blir inga fler Perez-böcker för min del, jag vet inte ens om jag vill läsa om Vera Stanhope. Vad som gjorde mig så besviken? Det kan jag inte avslöja här, bara att det handlar om användandet av schablon inom polis/deckarböckerna som jag är hjärtlig trött på.

Inte blev jag gladare när jag sedan läste den senaste boken av gammal favorit, Stephen Booth (Död och begraven)och han gjorde samma sak. Men där tror jag inte att det är slut mellan oss. Vår relation har pågått alldeles för länge, jag tror han ska få en chans till…

Har du läst en deckare som gjort dig besviken på något sätt? Berätta!

/Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar