onsdag 25 juli 2012

Med dårar som sällskap - vi läser Strindberg

Vi läser August Strindbergs En dåres försvarstal. Förfäras. Förtjusas. Häng med!
"Då fattar hon mina händer, hennes blickar bringar mig ur fattningen och – isen smälter. Trollkvinnan har besegrat mig, förlamat min vilja och jag faller.  
– Men bara till Katrineholm! Jag ber er!
– Som ni vill!" 

ur En dåres försvarstal
t.v. Självporträtt av August Strindberg via Wikimedia Commons

Såhär tycker Linda
I förordet till den för Strindbergsåret och Stockholm läser utgivna pocketutgåvan av boken skriver Märta Tikkanen:
“Han är oslagbar denna Strindberg.
 Är man den sorten som har svårt att värja sig mot män med orden i sin makt så är man förlorad. Det är det första och det främsta och det sista med honom: stringensen, spänsten, rytmen, friskheten. Alla nyanserna, hur han behärskar språket och får det att låta nytt och oanvänt, aldrig just så, aldrig nånsin tidigare eller senare.
Och intensiteten. I förälskelsens förväntan och förhinder, i svartsjukans sluga fällor och rasande hugg, hatets totala blindhet. I sin stora svaghet och sin formidabla självmedvetenhet fångar han in en, man kommer inte ur hans garn, sliter sig i håret men läser andlöst vidare.”

Det är just det som händer med mig när jag läser boken. Många känslor väcks till liv precis som det ska med god litteratur. Däremot är det inte ofta goda känslor när jag läser den. Under läsandet växer en större och större ilska fram hos mig, en frustration över personernas handlingar, huvudpersonens tankar och tidens regler och konventioner. Bitvis blir detta nästan till komik när det läses med dagens ögon eftersom det för mig ter sig så fullständigt absurt.

Samtidigt kan jag bitvis känna igen mig i de bittra utläggningar som en svartsjuk, förbisedd och förälskad person känner så som det beskrivs i romanen. Jag har själv i stundens känslosvallande hetta skrivit ologiska haranger i dagböcker som jag i efterhand, när jag kunnat tänka rationellt igen, inte alls velat stå för. Jag förstår att Strindberg velat skapa distans till sin text genom att skriva den på franska och att han sedan absolut inte velat få den översatt till svenska eller utgiven över huvud taget. Själv kallade han den för “en förfärlig bok”.

***

Såhär tycker Victoria
Det jag gillar med Strindberg är den där rasande anstormningen. Den är knappast frånvarande i En dåres försvarstal; denna på många sätt febriga berättelse där jag som läsare emellanåt tappar andan. Av begären. Anklagelserna. Svartsjukan. Dårskapet. En dåres försvarstal handlar om Axel (August Strindberg) och Marias (Siri von Essen) stormiga kärlekshistoria och äktenskap där hat och kärlek är växelvisa verkligheter. Den är skriven ur Axels, eller om man så vill Strindbergs, perspektiv. Det är skandalöst och snårigt. Denna närgångna skildring av ett uppslitande äktenskap är såklart full av förebråelser och påhopp.

Jag gillar inte alltid innehållet, men jag gillar intensiteten och den språkliga framfarten. Allra mest gillar jag de där ögonblicken som dryper av innerliga känslor. Som när Axel berättar för Maria att han ska fara till Paris med en urspårad arkitekt. Och alla de gånger när Axel faktiskt beskriver Maria på ett sätt som också innebär att han tar hennes parti. Men också de sekvenser när Axel är sårbar och ter sig uppriktigt övergiven av kvinnan han någonstans i sitt hjärta avgudar eller åtminstone avgudade.

Visst reagerar jag upprört och instinktivt när Strindberg sänker sig och skoningslöst avfärdar Maria, Siri von Essen och kvinnor i största allmänhet. När han trampar på äktenskapet och kärleken med förakt. Ja, visst är det "en förfärlig bok".

Strindberg är samtidigt också briljant på att skapa stämning och bygga kulisser. Han trollar med detaljerna och vips jag är som förtrollad.

Dessutom älskar jag slutraderna. Det är så förbannat vackert och rått. 

***

Du kan lyssna på inledningen av boken på Bokpuffen! Lyssna också på vad serietecknaren Liv Strömquist, författarna Åsa Moberg och René Vázquez Díaz tycker om En dåres försvarstalBokcirkeln i Sveriges Radio P1. Läs mer om Stockholm läser och om Strindberg, hans leverne och verk.
Vad tycker du om En dåres försvarstal?

Det blev också en spellista i Spotify. Dårar kallar vi den.


/Linda & Victoria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar