måndag 23 juli 2012

I Grisjkovets Floder känns Sibirien både nära och långt bort

Sibirien är sisådär mer än 13 miljoner kvadratkilometer stort, och större delen tillhör Ryssland. 


Vad är Sibirien? Vem är sibiriern?

Floder av ryske mångsysslaren Jevgenij Grisjkovets är en märklig, men behaglig och intressant berättelse om Sibirien skriven i essäform. Grisjkovets, som sjäv är uppvuxen på en ort i Sibirien, leker med det självbiografiska. I gestalten av vilsen man som söker förstå omständigheten av att vara från Sibirien blir slutligen till ett närgånget porträtt av en uppväxt och en geografisk plats.   

"Jag minns hur jag läste Brott och straff i nionde klassen. Det var mycket plågsamt. Jag blev utmattad av att Raskolnikov jämt led av hettan. I romanen upprepar Dostojevskij jämt hur hett, kvavt och tungt det känns. Men jag tyckte hela tiden att det kändes kallt. För mig var kölden helt enkelt mera bekant som något utmattande och tryckande. Det var ändå i Sibirien jag läste boken den gången."

Skildringarna av Sibirien drabbar mig, likaså de lågmälda och hopsmälta minnena av en uppväxt, barndom och varande. Läsandet av boken präglas till viss del av att jag vill ta mig in i lagren mellan raderna. Någonstans kapitulerar jag dock och märker att författarjagets minnen tränger sig samman med mina egna minnen. Lagren mellan raderna fylls ut med existentiella frågor. Jag växer in i Sibirien och Sibirien växer in i mig. Och det känns helt rätt.

/Victoria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar