The Lifeboat

Så här på Världsbokdagen passar det väl bra att berätta om en bok och jag har hittat en som jag verkligen tyckte om. Jag vet att det bara är April månad, men jag tänker redan nu säga att jag har läst årets bästa bok! Den heter The Lifeboat och är skriven av Charlotte Rogan.

Bokens huvudperson heter Grace Winter och det första du som läsare får veta om Grace, är att hon är 22 år gammal, har varit gift i 10 veckor men varit änka i sex veckor, överlevde en fartygskatastrof och nu står åtalad.

Grace och hennes man Henry var passagerare på atlantfartyget Empress Alexandra, när det oväntat råkar ut för en olycka och måste evakueras. Kaos utbryter och Grace har bara fragmentiska minnesbilder från vad som händer. Ena stunden står hon på däck med Henry, i nästa sitter hon i en livbåt som håller på att sänkas ner i vattnet. Alla livbåtar kommer dock inte så långt. Nästan hälften blir omöjliga att sänka ner när Empress Alexandra får mer och mer slagsida. Det blir också mycket snabbt uppenbart, att livbåtarna är underdimensionerade. De är inte alls gjorda för att klara så många passagerare som det står angivet. I Graces livbåt är man 39 stycken och det är för många. Men kan de bara ignorera de som kämpar för att överleva i vattnet? Och kan de behålla alla de som redan är i livbåten?

Först är Grace och de andra vid någorlunda gott mod. De är chockade, men de lever, en erfaren besättningsman från Empress Alexandra är i deras båt och har tagit kommandot. De är säkra på att de kommer att bli räddande inom ett par dagar. Men dagarna går och de är fortfarande kvar ute på havet, utan någon räddning i sikte.

Från häktet där Grace väntar på att hennes rättegång ska börja, skriver hon ner det hon minns från dagarna i livbåten.

Det här är en fantastisk bok med en fascinerande historia, men som också [tycker jag] diskuterar etiska frågor som; Är gruppens överlevnad på bekostnad av någon enskild berättigad? Hur självisk kan man vara i en nödsituation som denna? Finns det någon gräns som inte kan passeras?

/Marie