måndag 20 augusti 2012

Jag heter Serudia!

Jag tycker ofta att äldre personnamn kan vara lite tråkiga. Som Hulda, Svea, Gertrud, Gösta, Arne och Ingvar. Men efter att ha läst Christina Falkengårds bok Jag heter Serudia, inser jag att jag helt enkelt bott i fel del av landet. För i norra Sverige, där har genom årtiondena namnfantasin flödat!


Det var när författaren såg namnet Serudia i en dödsannons, som hon blev fascinerad av annorlunda personnamn. Under flera år sparade Falkengård utklipp och annonser och så småningom föddes tanken att göra något om dessa namn och de människor som burit dem. Resultatet är den här boken. Här hittar man namn som Kemmel, Humberta, Detolp, Vidolva, Sildre och Lovider. Falkengård har tittat i olika register och spårat så många som möjligt och bett dem berätta om sina namn och sina liv. Det är både intressanta och roliga berättelser som man delar med sig av.

Boken har också fått mig att fundera på mina egna namn. Varför heter jag som jag gör? Jag tror det får bli ett samtal hem till mamma och fråga.

/Marie

2 kommentarer:

  1. Jag är döpt efter en låt som min pappa hörde på radion strax efter jag föddes. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk vad slumpen spelar in ibland! Jag har efter lite funderingar kommit på att jag redan frågat min mamma och svarat då var att 'jo, du heter Marie för att pappa inte ville att du skulle heta något gammalt släktnamn'. (de namnen är iaf mina mina anrda och tredje personnamn) Pappa förnekar å det bestämdaste att han skulle tyckte något sådant :)

      /Marie

      Radera