Guldskimmer över Kiev

Nog var det väl tvåmålsskytten Sjevtjenko som häromdagen glänste mest i fotbollsmatchen mellan Ukraina och Sverige på Olympiastadion i den ukrainska huvudstaden Kiev. Gammal är äldst kanske. Kiev självt är en av de äldsta städerna i Östeuropa.

För några år sedan besökte jag Kiev. Långt innan den Ukraina-resan ens var påtänkt läste jag boken Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer. Jag blev lite kär. Den utspelar sig i Ukraina. Den unge Alexander Perchov får i uppdrag att vara översättare åt den unge amerikanen Jonahan Safran Foer som ska resa genom Ukraina i jakt på byn Trachimbrod och den kvinna som räddade hans morfar från nazisterna. Boken har egentligen ganska liten betydelse för att jag sedan reser till Ukraina.

Jag minns den slående tröttheten och den påtagliga värmen när det långa tåget passerar gränskontrollerna mellan Ryssland och Ukraina. Den sena kvällen blir så småningom tidig morgon och jag slumrar säkerligen till. Det tar knappt 24 timmar från den ryska semesterorten Anapa till Simferopol belägen på den ukrainska halvön Krim. Här ligger också Jalta där det politiska toppmötet mellan de allierade under andra världskriget hölls 1945. Roosevelt. Churchill. Stalin. Ni vet, historiens vingslag blir ganska påtagligt.

Bussresan till huvudstaden Kiev tar sedan 17 timmar. Ukraina är (efter Ryssland) det till ytan näst största landet i Europa.

Kiev är min resas slutmål och stadens förutsättningar för att briljera är i motvind. Flera veckors ensidig kost har gjort kroppen tunnare och tålamodet är inte i sin bästa form. Samtidigt värker ryggen av den lite för tunga ryggsäcken och nästan alla kläder doftar halvsunkigt. Jag har hemlängtan, men jag vill absolut inte åka hem.

Trots allt, Kiev ler mot mig. Solen skiner och kupolerna i staden lyser. Jag gillar stadsbruset och den livliga atmosfären. Mitt genom Kiev flyter Dniprofloden. Det finns många kyrkor. Sofiakatedralen och Petjerskaklostret (Grottklostret i Kiev) finns båda på UNESCO:s världsarvslista. Det är vackert. Det är så jag kommer ihåg Kiev. Som vackert. Lite pastelligt. Och vänligt.

Några veckor efter hemkomsten får jag av en vän just boken Allt är upplyst. Han säger att det är en väldigt bra bok och framförallt att den med all säkerhet passar mig. Han har ju helt rätt.

Jonathan Safran Foer skildrar en märklig och fantastisk resa genom det ukrainska landskapet. Jag tror att cirkeln på något sätt ska slutas. Men jag har ju inte alls varit i staden Lvov. Det slår mig när jag för andra gången läser Allt är upplyst.

Förutom Allt är upplyst finns några få fler intressanta skönlitterära böcker på svenska där kulisserna är ukrainska. Som Oksana Zabuzkos Fältstudier i ukrainskt sex och Marina Lewyckas Två husvagnar. Dessutom tycker jag att journalisten och Östeuropaexperten Kjell Abrahamsons bok UKRAINA YKPAÏHA Öster om väster, väster om öst är given att läsa. I den sammanfattar han sina mångåriga intryck av landet Ukraina på ett personligt och engagerande sätt. Resandet handlar inte bara om att Kiev är vackert. Det handlar om perspektiv. 

/Victoria