Fågelresor

 

För mig går resor och fågelskådning ihop som hand i handske. det hanldlar om en vilja att upptäcka nya platser och få de skönhetsupplevelser som en spektakulär fågel kan ge. Samtidigt är det ett spänningsmoment när man inte vet exakt vad man kommer at få se eller om man ska få se det man tror. Det gäller i Sverige, men i ännu högre grad vid utlandsresor. Om denna hobby har skrivits ett flertal böcker.

Fågelskådare är ett resande släkte. Det kan handla om den lilla resan på någon mil eller den stora resan till andra sidan jorden. Det kan handla om att resa till Öland för att se mängder av individer sträcka förbi en höst eller om en liten dalgång i Peru där en sällsynt kolibri ses regelbundet. (jag har gjort båda). Vissa reser så mycket att det kan ses som en besatthet . Kenn Kaufman Kingbird Highway: en berättelse om fågelpassion (2004) tar upp besattheten och utspelar sig 1973 då författaren mestadels liftade över hela den nordamerikanska kontinenten i akt och mening att se så många arter som möjligt. Egentligen utan pengar besökte han hela världsdelen från Alaska i norr till Texas i söder och boken blir nästan till en liten reseguide. En del umbäranden, dagar nästan utan mat och annat stoppade honom inte utan han fortsatte, fast besluten att under året bli den som lyckats få in flest fågelarter på sin lista under ett år.

Även Det stora året: om tre män och en passion (2005) av Mark Obmascik beskriver denna drift att resa runt . De tre huvudpersonerna deltar i en tävling där det gäller att se så många fågelarter som möjligt i Nordamerika under ett år.  Det kostar på- även utan de problem som Kaufman beskriver i föregående bok - vad gäller pengar, kraft och relationer.

Ett mer stillsamt förhållningssätt finns i Ulla-Lena Lundbergs bok Sibirien (1993). Den beskriver en organiserad fågelresa till Ryssland. Genom fågelentusiastens ögon får vi inblick i rysk natur, kultur och folkliv ungefär vid tiden för Sovjetunionens fall. Den här boken är kanske även för den som inte är galen i de befjädrade, eftersom beskrivningen av resan och landet sätts före beskrivningen av skådningen.

Och känner du dig nu lite mera osäker på om fågelresor är något för dig kanske det är läge att börja med Mark Cockers Skådare: ett släkte för sig (2006) som tar upp allt möjligt från utrustning till anekdoter från olika resor- varav en del kommer att locka till denna typ av resande medan andra snarare avskräcker.

På det lilla planet bör nämnas två böcker om Sveriges kanske två största fågelmeckan. Ottenby: naturen och historien (1997) av Urban Ekstam- en fin bok om det som får sägas vara Sveriges fågelcentrum. Sydligaste Öland är väl värt ett besök och denna bok inspirerar. Vingar över Falsterbo(2004) av Lennart Karlsson är välskriven och ännu mer ur fågelperspektiv än Ottenby-boken. Två böcker som starkt rekommenderas.

Nåväl - tillbaks till de besatta; för vad ska man annars kalla Phoebe Snetsinger? Halvvägs i livet får hon ett stort arv och ett besked om malign bröstcancer ungefär samtidigt. Hon beslutar sig för att se så många fågelarter som bara är möjligt under resten av livet. Hon betvingar cancern och lyckas se en bit över 80% av världens arter (mycket hög siffra). Hon är i princip alltid på resande fot, råkar ut för båthaverier och våldtäktsförsök och slutar även sina dagar ute på en resa när minibussen hon färdas i kör omkull på Madagaskar. Hennes Birding on Borrowed time fick färdigställas av släktingar efter hennes död. Detta kanske är den i mitt tycke mest spännande av de böckersom tas upp i detta inlägg,  men dett ska dock sägas att om alla ovanstående böcker kan läsas med behållning av den som inte kuskar runt världen med fjädrar för ögonen, så är denna bok för hårdskådaren. Många arter och resmål presenteras.

/Krister