Sju minuter över midnatt

Oftast när jag väljer en bok så är det framsidan och/eller baksidestexten som får mig intresserad av historien som finns i boken. Baksidestexten får mig också att förvänta mig vissa saker av det jag ska läsa. Det händer inte ofta, men ibland är historien som rullas upp i boken inte alls den jag förväntade mig att få läsa.

Förutom mina timmar på huvudbiblioteket, arbetar jag också på Julita bibliotek. Det är ett kombinerat filial- och skolbibliotek, och innebär att jag läser en hel del barnböcker som jag sedan bokpratar om för eleverna. ’Mina’ elever är upp till 13 år och de flesta böcker jag läser är börja läsa, lågstadie- och mellanstadieböcker. Inte så mycket ungdomsböcker, men ibland passar sådana mina åldersgrupper också.

Imorse läste jag en bok som var båda dessa kategorier; en ungdomsbok som jag trodde skulle fungera hos mina elever på grund av vad jag läst på baksidan: Sju minuter över midnatt av Patrick Ness.

Och det var det inte alls. Jag trodde att jag skulle få läsa en spännande fantasy/spökberättelse, istället var det en gripande berättelse om en pojke vars mamma höll på att dö i cancer och hans kamp att acceptera vad som höll på att hända.

Boken var otroligt bra, men kommer inte att fungera på mitt skolbibliotek. Däremot tycker jag att den inte bara passar ungdomar, utan även vuxna läsare. Det är en historia som verkligen griper tag i dig som läser och skakar om. Jag ska villigt erkänna att jag grät innan den var slut…

/Marie