Poesitegelsten från Rumänien

Ganska snygg tegelsten.

Jag har lånat en tegelsten! Det är en tegelsten som består av närmare 500 sidor av poetisk lycka.

Om jag inte får tala med någon nu, som är titeln på boken, är en antologi med dikter av 27 samtida poeter från Rumänien. Här finns dikter av till exempel den framstående innerliga författaren Mircea Cărtărescu (som jag vurmat för i ett tidigare inlägg), passionerade poeten Nina Cassian och existenslyrikern Ioan Es. Pop.

Svulstigt. Vackert. Bredd. Det här är en riktigt bra bekantskap med dikter som skrivits i Rumänien sedan 1980-talet.

För det är en antologi svår att kategorisera med mer än att Rumänien någonstans är deras gemensamma nämnare. Rösterna är olika och de språkliga tilltagen likaså. Den geografiska inramningen är inte heller beständig i att utgångspunkten alltid är Rumänien. Spektrat är ibland större och i det finns en internationell blick. Samtidigt finns rumänska byar och städer, historia, mentalitet och verklighet i allra högsta grad närvarande i flera av dikterna.

Förutom att Cărtărescu alltid får mig att tappa andan lite grann blir jag förtjust i Gabriela Meliniscus. Hon skriver i svärta och överdådighet, citerar nobelpristagaren Nelly Sachs och lämnar märkvärdiga spår. Ioan Es. Pop skriver också en och annan rad som fastnar i mitt medvetande.

Jag gillar det här väldigt mycket!
Låna boken?

/Victoria