Ett bra sätt att få en bild av hur det var förr, är att läsa ögonblicksskildringar. Upplevelser berättade med deras egna ord, av någon som var där. För ett tag sedan läste jag just en sådan bok, som heter Uppsnappade brev. Karl XII:s soldater i Norge 1716, av Peter Ullgren.
Författaren har gått igenom ett arkiv i Köpenhamn, som innehåller brev från soldater och officerare i Karl XII:s armé i Norge 1716. Detta är brev som aldrig nådde sina adressater, utan togs av fienden i spionsyfte. Breven har Ullgren delat upp i ofta förekommande teman, så som; religion, rädsla, dödsångest, oro för dem där hemma, umbäranden och hjältedyrkan. Som läsare får du en personlig inblick i vad dessa män tänkte och kände, långt hemifrån och ofta med en osäker framtid.
Indirekt får man också en bild av kungen, Karl XII. I ett brev från en officerare, kan man läsa att han tycker att hustrun är för orolig och hennes brev för känslosamma. Längst ner på pappret finns dock ett tillägg, skrivet i slarvig handstil som när man har bråttom, där brevskrivaren säger att hustrun inte ska ta så allvarligt på det han just skrivet. Kungen stod nämligen och läste över hans axel medan han skrev och då gick det ju inte an att visa någon känslosamhet eller svaghet…
/Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar