Igår när jag satt och funderade på vad mitt nästa blogginlägg skulle handla om, började jag fundera på filmer. Eftersom jag är en dålig filmtittare, som sällan kommer iväg till biografen och inte heller kommer mig för att se filmer hemma, kom jag snabbt in på hur jag upplevt olika filmer. En del har fått mig att skratta, andra att hoppa av rädsla och ett fåtal har gjort så ont i hjärtat att jag inte vetat vart jag ska ta vägen.
Schindler’s list är av den sista kategorin.
Schindler's list kom till Sverige 1994 och jag gick sista året på gymnasiet. Min skola tyckte att filmen var så viktig, att de ordnade visningar för alla skolans elever. Filmen berättar den sanna historien om den tyska affärsmannen Oskar Schindler, som ville utnyttja den billiga judiska arbetskraften i Krakow, Poland under andra världskriget. Men det slutar med att Schindler räddar 1000 judiska män, kvinnor och barn undan döden i koncentrationslägren.
Jag minns att biografen var ganska liten och att jag satt i den bakre raden. Filmen var lång, drygt tre timmar, men det märkte inte jag. Den var mestadels i en svart, vit och grå färgskala och det förstärkte det hemska som filmen handlade om. Desto större intryck gjorde också scenerna, med den lilla flickan i lysande röd kappa.
När filmen var över och vi lämnade biografen, kände jag mig helt slut. Jag ska villigt erkänna att på eget bevåg hade jag nog aldrig sett Schindler’s list, men jag är glad att jag har sett den. Filmen finns att låna på biblioteket och vi har den också som bok.
/Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar