Rebecca av Daphne du Maurier

God fortsättning, kära läsare, hoppas att ni har haft ett par fina helger! Ännu har vi en helgdag kvar och dessutom isande kyla utomhus. Perfekt läge för läsning således!

Rebecca av Daphne du Maurier berättas av en ung kvinna utan påbrå, vars namn vi aldrig får veta. Hon arbetar till en början som sällskapsdam åt den pompösa Mrs Van Hopper, som sätter litet värde på sin unga följeslagare. På ett hotell i Monte Carlo möter de gentlemannen Maxim de Winter som har flytt hemmet - den grandiosa gården Manderley - efter sin frus tragiska död. Trevande känslor uppstår och den unga kvinnan följer Maxim tillbaka till gården, nu som Mrs de Winter.

Livet på Manderley är långt ifrån vad flickan är van vid och husfrun Mrs Danvers låter sig inte heller imponeras av den unga frun. Den tidigare Mrs de Winter - Rebecca - hade stil, charm och styrde hushållet med fast hand. Som om det inte vore nog att försöka leva upp till Rebeccas minne, framgår det snart att mystiska omständigheter är förknippade med Rebeccas död.

En modern läsare finner kanske könsrollerna en aning föråldrade. Den nya Mrs du Maurier är så väldigt försynt och tillbakadragen att de framstår tydligare än vanligt och Maxim de Winter är urtypen för den plågade hjälten, som vi bland annat känner igen från Jane Eyre (bara en av många likheter romanerna emellan). Bortser man från detta gör en gotisk stämning, spänning och fantastiska miljöbeskrivningar det här till en väl läsvärd roman.

Rebecca har filmatiserats av självaste Hitchcock och fick då en Oscar för bästa film. Hitchock har dessutom filmatiserat en annan av du Mauriers berättelser - närmare bestämt Fåglarna!

/Sara Britta