Spökhistorier

Nu när höstmörkret har sänkt sig över oss och regnet allt som oftas smattrar mot fönstret, är det snart tid för helgen Allhelgona / Halloween. Då passar det bra med spökhistorier som kvällsläsning! Själv gillar jag spökhistorier, alla slags spökhistorier, men jag är särskilt svag för de viktorianska spökhistorierna.

Den viktorianska eran var andra halvan av 1800-talet, när drottning Viktoria regerade, Storbritannien var i sitt imperiska esse och den industriella revolutionen på sin höjdpunkt. Det var i mångt och mycket en brytningstid, människor flyttade från landet till staden, jordbruket förändrades, industrin utvecklades och klyftorna i samhället ökade. Det skapade en osäkerhet och otrygghet, som människor försökte värja sig mot genom att värna extra mycket om hemmet, familjen och anständigheten. Det blev ofta en vacker fasad utåt, men bakom stängda dörrar något helt annat. I allt detta frodades spökhistorierna. De utspelade sig oftast i en vardagsmiljö, där allt verkade normalt, men som plötsligt blev olycksbedådande och nästan ondskefull.

Mycket av spänningen i viktorianska spökhistorier byggs upp i den beskrivning av stämningen som författaren gör. Det är till att början inte så mycket vad huvudpersonen gör, utan hur stämningen i historien långsamt förändras; en hel del ’läses mellan raderna’ och plötsligt är huvudpersonen mitt uppe i en verklig mardrömssituation.

Några författare som jag tycker skriver fantastiskt bra viktorianska spökhistorier, är Henry James, J.S. Le Fanu och M.R. James. Hos oss på biblioteket kan du läsa dessa tre och många fler. Om du vågar...

/Marie

ps På nätet kan du också läsa viktorianska spökhistorier, t.ex. på den här sidan.