Alexander Skantze

Ett par år efter att jag slutat gymnasiet, mötte jag oväntat en gammal klasskompis vid mjölkdisken. Efter lite småprat om vad som hänt sen sist och vem som gjorde vad, frågade han mig

- Har du läst Skantze än??

Jag var tvungen att erkänna att, nej, det hade jag inte. Men så när jag var på biblioteket en tid senare, tänkte jag att ’jag får nog ta och prova den där Skantze i alla fall’. Och det har jag aldrig ångrat!

Alexander Skantze debuterade 1993 med boken Grattis Gud, bara 21 år gammal. Grattis Gud är skriven i brevform och handlar om en ung kille som heter Lenny. Lenny skriver brev till olika personer men postar dem aldrig breven. Brevskivandet ger honom dock utlopp för en del av hans känslor. Lenny skriver om sitt liv, om hur mycket han avskyr världen och alla fejkade människor. Det är en hård verklighet med slagsmål, sprit, mobbning och polarna som betyder allt.


Andra boken kom året efter och heter Plus minus noll. Boken berättas av Lasse och han förklarar för läsaren hur världen egentligen ser ut, vad allt handlar om. Nämligen att allt och alla ger plus eller minus och du alltid måste jaga plus, aldrig ligga på minus. Det var examensprovet och klassresan till Berlin, som öppnade Lasses ögon för det här med plus och minus. Under de tre dygnen i Berlin dras det här med plus och minus till sin spets.


Det dröjde tre år innan nästa bok kom och den heter Rikets tjänst. Rikets tjänst har tre huvudpersoner, som växelvis berättar om sina upplevelser. Boken börjar strax innan Björn, Samuel och Jesús ska rycka in i lumpen. De tre är sinsemellan väldigt olika och upplever lumpen väldigt olika. Det handlar sedan om lumpens helvete, sammansvetsning och människors psyke.

Alla tre böckerna (Grattis Gud, Plus minus noll, Rikets tjänst) har unga människor i fokus och Skantze har lyckats beskriva deras verkligheter, som vibrerar av frustration, ilska och rädsla att inte räcka till, med en otrolig fingertoppskänsla. De tre böckerna bildar nästan en egen Skantze-värld, särskilt som karaktärer från en bok dyker upp som bipersoner eller omtalas i en annan.

/Marie