H.P. Lovecraft

En klassiker inom skräcklitteraturen, är författaren Howard Phillips Lovecraft. Vem var då denne Lovecraft? Han föddes 1890 i Providence, Rhode Island, USA. Pappan dog tidigt och Lovecraft växte upp med sin mamma, som var psykiskt labil och väldigt överbeskyddande. Lovecraft var mycket sjuk under sin uppväxt och det mesta av skolgången bestod av morfaderns bibliotek. Ett psykiskt sammanbrott under gymnasieåren hindrade fortsatt utbildning, men skrev gjorde Lovecraft under hela sitt liv. Han arbetade som sprökskrivare och amatörjournalist och fick många skönlitterära bidrag publicerade i olika novelltidskrifter. Lovecrafts ekonomi var inte alltid den bästa och han dog i cancer, bara 46 år gammal.

Det som Lovecraft lämnade efter sig inom litteraturen är ett sällsamt arv. Han skrev mest noveller och de flesta har två återkommande tema. Det första är att människorna inte var först här på jorden. En urgammal ras från stjärnorna var före oss och de var betydligt intelligentare än människan. Av någon anledning försvann de sedan och kunskapen om dem har i mångt och mycket gått förlorad. Men de är inte borta för alltid, de bara väntar och bidar sin tid… Det andra temat är att personerna i berättelserna desperat söker efter kunskap för att förstå, men när (och om) de får svar, ökar det bara deras förtvivlan och desperation.

En stor svit av Lovecrafts noveller är Cthulhu-berättelserna. De handlar om ondskefulla varelser och deras gud Cthulhu, som för tillfälligt är kraftlös, men som bara väntar på rätt tillfälle att ta över. I de här berättelserna hänvisar Lovecraft till och citerar ur, en bok som han kallar Necronomicon. Boken finns dock inte, Lovecraft har hittat på den. Men han gjorde det så bra, att många sedan har letat efter titeln. Den blev också på sätt och vis ’bekräftad’ av att den nämns av andra författare, som var inspirerade av Lovecraft.

Lovecrafts texter är drömska, undflyende, nästan febriga i sitt språk. Stämningen trappas gradvis upp, huvudpersonen snärjs alltmer in i en klibbig mardröm och man har hela tiden känslan av att något [ondskefullt] rör sig i ögonvrån, men man är hjälplös att göra något åt det.

En bra introduktion till Lovecrafts texter, hans drömvärld och Necronomicon, får man i boken Stora Necronomicon : de döda namnens bok : noveller och texter, utvalt och skrivet av Sam Lundwall. Hos oss på biblioteket finns flera böcker med Lovecraft noveller. En av den heter Cthulus arv och i den har Sam Lundwall samlat inte bara Lovecrafts texter utan också noveller av andra författare, som var i kontakt med Lovecraft.

/Marie

Läsning om och av skräckgenren

Har du sett Skräckministeriet på TV, som jag tipsade om för ett par månader sedan? Det har jag gjort och även om de korta programmen håller sig på en översiktlig nivå så gillade jag det - aptitretare är ordet! Skräckministeriet handlar om skräckgenren och som gammal litteraturvetarstudent blir jag otroligt inspirerad till att återuppta mina studier. Hur har genren utvecklats, hur hänger verken ihop, vad kan vårt förhållande till vampyrerna, varulvarna och gastarna säga om samhället och oss själva? Nu krävs det ju faktiskt ingen formell utbildningsinstitution för att fördjupa sig i detta. En sökning på ordet "skräcklitteratur" i vår katalog ger en mängd träffar och mycket spännande läsning kan utlovas där!

Likaså kan förstås åtskilligt finnas på nätet:

• I databasen Alex kan du läsa författarpresentationer – logga in med ditt lånekortsnummer, klicka på "Genrer & epoker" och sedan "Skräck".
• Bästa och sämsta skräckfilmerna finns listade på filmdatabasen IMDB:s webbplats.
• Science Fiction-bokhandeln i Malmö har en rolig blogg om skräck och fantasy.
• Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap, beskriver svensk skräcklitteraturs historia i en artikel i Litteraturbanken (Litteraturbanken innehåller även en mängd fritt tillängliga, äldre texter, så botanisera gärna vidare där).
• Utmärkta biblioteksbloggen Eriks axplock skriver gärna om skräck [bloggen är nedlagd]

/Sara Britta

Skräcktema på Kulturhuset

Som entusiastisk anhängare av skräckgenren, har jag defintivt ingenting emot att Allhelgonahelgen har blivit så nära förknippad med spöken och monster av olika slag. Skräcktema är det, som du kanske har märkt, även här på Kulturhuset Ängeln och i morgon, onsdag kl. 17, kan jag verkligen rekommendera ett besök, då vi visar filmatiseringen av Låt den rätte komma in. John Ajvide Lindkvists roman har jag redan rekommenderat i ett tidigare inlägg och filmen håller samma höga klass. En viktig del i sådana här filmer är ljudbilden. Kl. 19 berättar Patrik Strömdahl, ljuddesigner som tilldelats en Guldbagge för Låt den rätte komma in, om att skapa ljud för att framkalla rädsla och skräck. Allt sker i hörsalen.

/Sara Britta

Spökhistorier

Nu när höstmörkret har sänkt sig över oss och regnet allt som oftas smattrar mot fönstret, är det snart tid för helgen Allhelgona / Halloween. Då passar det bra med spökhistorier som kvällsläsning! Själv gillar jag spökhistorier, alla slags spökhistorier, men jag är särskilt svag för de viktorianska spökhistorierna.

Den viktorianska eran var andra halvan av 1800-talet, när drottning Viktoria regerade, Storbritannien var i sitt imperiska esse och den industriella revolutionen på sin höjdpunkt. Det var i mångt och mycket en brytningstid, människor flyttade från landet till staden, jordbruket förändrades, industrin utvecklades och klyftorna i samhället ökade. Det skapade en osäkerhet och otrygghet, som människor försökte värja sig mot genom att värna extra mycket om hemmet, familjen och anständigheten. Det blev ofta en vacker fasad utåt, men bakom stängda dörrar något helt annat. I allt detta frodades spökhistorierna. De utspelade sig oftast i en vardagsmiljö, där allt verkade normalt, men som plötsligt blev olycksbedådande och nästan ondskefull.

Mycket av spänningen i viktorianska spökhistorier byggs upp i den beskrivning av stämningen som författaren gör. Det är till att början inte så mycket vad huvudpersonen gör, utan hur stämningen i historien långsamt förändras; en hel del ’läses mellan raderna’ och plötsligt är huvudpersonen mitt uppe i en verklig mardrömssituation.

Några författare som jag tycker skriver fantastiskt bra viktorianska spökhistorier, är Henry James, J.S. Le Fanu och M.R. James. Hos oss på biblioteket kan du läsa dessa tre och många fler. Om du vågar...

/Marie

ps På nätet kan du också läsa viktorianska spökhistorier, t.ex. på den här sidan.

Augustnomineringar 2009

Vad är Augustpriset? Jo, det är ett litterärt pris som delas ut av Svenska Förläggareföreningen. Prissumman är 100 000 svenska kronor och det delades ut första gången 1989. Det finns tre kategorier; Svenska skönlitterära bok, svenska fackbok och svenska barn- och ungdomsbok. Årets nominerade titlar blev:

Skönlitteratur
# En liten historia, av Eva Adolfsson
# Städerna inuti Hall, av Johannes Anyuru
# Hotel Galicja, av Per Agne Erkelius
# Den siste greken, av Aris Fioretos
# Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar, av Ann Jäderlund
# De fattiga i Łódź, av Steve Sem-Sandberg

Facklitteratur
# Så byggdes villan - Svensk villaarkitektur från 1890 till 2010, av Cecilia Björk, Lars Nordling och Laila Reppen
# Melankoliska rum, av Karin Johannisson
# Världens lyckligaste folk, av Lena Sundström
# Frihetens rena sak, av Johan Svedjedal
# Smärtpunkten, av Elisabeth Åsbrink
# Att överleva dagen, av Brutus Östling och Susanne Åkesson

Barn- och ungdomslitteratur
# Svenhammeds journaler, av Zulmir Bečević
# Månskensvargen, av Elvira Birgitta Holm
# Skriv om och om igen, av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lillian Bäckman
# Siv sover vilse, av Pija Lindenbaum
# Kulor i hjärtat, av Cilla Naumann
# Natthimmel, av Sofia Nordin

Sedan 1994 finns också Lilla Augustpriset. Det vänder sig till ungdomar i åldern 16-20 år och består av 15 000 svenska kronor. Alla priser delas ut den 23 november, kl 17.30  i Stockholms Konserthus. På DNs kultursidor kan du läsa mer om de olika titlarna och på Augustprisets egen sida kan du läsa motivationen för varje bok.

/Marie

Med doft av sågspån och sockervadd

I Sara Gruens Bröderna Benzinis spektaktulära cirkusshow får läsaren möta 90-åriga Jacob, som i nutid sitter på sitt ålderdomshem och tänker tillbaka på det som har varit. När Jacob var ung, tog han arbete som elefantskötare på en cirkus. Nu återupplever han i minnet sitt livs två stora kärlekar – till elefanten Rosie och hästartisten Marlena. Cirkusvärlden är många gånger grym och man lever under ett ständigt hot om att bli avkastad från cirkusvagnen, den dag man opponerar sig eller bara blir för gammal och trött för att orka med arbetet. Det här livet har annars ett romantiskt skimmer kring sig, vilket berättelsen effektiv grumlar. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det exotiska, det dramatiska och artisternas stjärnstatus har en viss lockelse även när man ser de mörka sidorna. När Jacob tänker tillbaka är det inte heller enbart med sorg. Vid sidan av dåtiden är det här en fin skildring av åldrande, med tid för eftertanke och en växande vishet, men också fysiska begränsningar som kringsskär livsutrymmet.

Finns boken inne på biblioteket?

En annan, betydligt mörkare, skildring av artistliv - den här gången på nöjesparker - ger Skynda kom och se av Lotta Lundberg. I en park i New York lever ”freaksen” under vedervärdiga förhållanden; hunsade och förnedrade. Två av dvärgarna, Glauer och Ka, hoppas ändå på en framtid, där de kan uppträda och spela seriös teater på sina egna villkor. De ger sig av, med båten mot Europa. Men där - i Tyskland - har Hitler påbörjat sin bana mot makten och omgivningens syn på de annorlunda blir snabbt hårdare. Tillsammans med en samling andra kortväxta får de arbete i Sverige – på Gröna lund. Svenskarna är ett förnuftigt folk, har de hört, men vad gör det när man ändå inte ser dem som människor. Jag blir chockad, trots att det inte borde vara en nyhet, över det förakt som dvärgarna visas. Vad som är ännu värre är att det resulterar i att de hyser samma känslor såväl för sig själva, som varandra. Förhoppningar och drömmar är en röd tråd genom berättelsen, men egentligen finns ingen ljusning i den här gripande romanen.

Finns boken inne på biblioteket?

Här hittar du ytterligare ett par romaner på cirkustemat.

/Sara Britta

Alexander Skantze

Ett par år efter att jag slutat gymnasiet, mötte jag oväntat en gammal klasskompis vid mjölkdisken. Efter lite småprat om vad som hänt sen sist och vem som gjorde vad, frågade han mig

- Har du läst Skantze än??

Jag var tvungen att erkänna att, nej, det hade jag inte. Men så när jag var på biblioteket en tid senare, tänkte jag att ’jag får nog ta och prova den där Skantze i alla fall’. Och det har jag aldrig ångrat!

Alexander Skantze debuterade 1993 med boken Grattis Gud, bara 21 år gammal. Grattis Gud är skriven i brevform och handlar om en ung kille som heter Lenny. Lenny skriver brev till olika personer men postar dem aldrig breven. Brevskivandet ger honom dock utlopp för en del av hans känslor. Lenny skriver om sitt liv, om hur mycket han avskyr världen och alla fejkade människor. Det är en hård verklighet med slagsmål, sprit, mobbning och polarna som betyder allt.


Andra boken kom året efter och heter Plus minus noll. Boken berättas av Lasse och han förklarar för läsaren hur världen egentligen ser ut, vad allt handlar om. Nämligen att allt och alla ger plus eller minus och du alltid måste jaga plus, aldrig ligga på minus. Det var examensprovet och klassresan till Berlin, som öppnade Lasses ögon för det här med plus och minus. Under de tre dygnen i Berlin dras det här med plus och minus till sin spets.


Det dröjde tre år innan nästa bok kom och den heter Rikets tjänst. Rikets tjänst har tre huvudpersoner, som växelvis berättar om sina upplevelser. Boken börjar strax innan Björn, Samuel och Jesús ska rycka in i lumpen. De tre är sinsemellan väldigt olika och upplever lumpen väldigt olika. Det handlar sedan om lumpens helvete, sammansvetsning och människors psyke.

Alla tre böckerna (Grattis Gud, Plus minus noll, Rikets tjänst) har unga människor i fokus och Skantze har lyckats beskriva deras verkligheter, som vibrerar av frustration, ilska och rädsla att inte räcka till, med en otrolig fingertoppskänsla. De tre böckerna bildar nästan en egen Skantze-värld, särskilt som karaktärer från en bok dyker upp som bipersoner eller omtalas i en annan.

/Marie

Läxhjälp

Du har väl inte missat, att det sedan ett par veckor finns läxhjälp på biblioteket? Kanske inte just du behöver hjälp med läxan, men du kanske känner någon? Kompisar, kusiner, egna barn...

Det är Röda Korset som arrangerar och de finns på plats tisdagar mellan 15 och 17. I första hand vänder de sig till högstadieelever men alla är välkomna.

/Marie

Hemligheter i bibliotekskatalogen

Längst upp på vår katalogsida, bredvid sökfältet, finner du ett par väldigt bra funktioner för att lättare hitta det du letar efter på biblioteket.

Den enklaste av dem är Indexsökning. Välj mellan upphovsman, titel eller ämnesord i menyn (de andra två kan du hoppa över tills vidare) och din sökning sker enbart bland författare, titlar, respektive ämnen. Då slipper du en massa onödiga träffar, som böcker som handlar om rosor, när du bara ville ha just den där boken som heter Rosor, rosor, rosor.

Utökad sökning är lite mera avancerat. Även där kan du välja att söka på författare, titel eller ämnesord. Med knappen och kan du kombinera flera olika sökordsuppsättningar. Knappen inte innebär att orden i det första fältet ska finnas med, men inte de i den andra. Kanske vill du söka information om hur man gör en "ask", men inte om trädslaget ask - då lägger du till inte: "träd". Exakt fras betyder att orden kommer i just den ordning som du skriver in dem i, till exempel i en titel.

Automatisk trunkering låter krångligt, men är helt fantastiskt användbart. Jag använder det hela tiden när jag söker! Om du skriver in "bibliotek" i fältet och klickar i den här rutan, så söker du efter både bibliotek, biblioteken, bibliotekarie, biblioteksbyggnad och biblioteksbok. Tecknet för trunkering är * och det är väldigt praktiskt att använda om du inte riktigt vet hur ett ord stavas. Skriver du "Ander*on" i sökfältet och väljer författare, hittar du både de som heter Andersson och de som heter Anderson.

Det finns en mängd andra saker som du kan göra i Utökad sökning, men dem tar vi en annan gång.

/Sara Britta
(Som sitter och skriver det här på ett tåg som far fram i 180 km/h - ett litet teknikens under.)

Uppdatering: Andra delen i sökskolan handlar bland annat om val av medietyp, språk och utgivningsår.

Haren och sköldpaddan

Tidigare i år läste jag en väldigt charmig bok som heter A guide to the birds of east Africa, av författaren Nicholas Drayson.

Av namnet skulle man kunna tro att det är ett fågellexikon, och visst får man en del fågelkunskaper på köpet, men boken handlar om Mr Malik som bor i Kenya. Han är fågelskådare och varje torsdag deltar han i den lokala fågelskådarvandringen, som leds av Rose Mbikwa. Mr Malik tycker väldigt mycket om Rose. Faktisk så mycket att han tänker bjuda henne på den årliga balen.

Men då dyker ett ansikte från förr upp på scenen; Harry Kahn. Han blir också förtjust i Rose och vill bjuda henne på balen. Hur ska detta lösas? Jo, genom ett vad. Den som ser flest fågelarter på en vecka, ska få äran att först fråga Rose om balen. Men Harry Kahn har både pengar och folk som hjälper honom. Kommer Mr Malik att ha en chans? Som sagt, en mycket charmig historia, där det efterhand visar sig att den mycket korrekte Mr Mailk har oanade djup.

Nicholas Drayson föddes i England, men lever sedan 1982 i Australien. Han har arbetat som journalist i Storbrittanien, Kenya och Australien. Draysons första roman gavs ut 2002. Finns A Guide to the Birds of East Africa inne på biblioteket? Titta här!

Haren och sköldpaddan då? Jo, på någon sätt påminde bokens Mr Malik och Harry Kahn mig om fablen med haren och sköldpaddan.

/Marie

Pensionär, när då?

Rodney Rothman jobbar i princip dygnet runt och har gjort så i sju eller åtta år. Nu är han drygt 30 och börjar undra, om det här är det som livet ska gå ut på? Och vad sliter man så för? Pensionen? Är det värt det? Rothman bestämmer sig för att undersöka detta och testar att bli pensionär.

Han säger upp sig från jobbet, 'går i pension' och flyttar till en kommun för äldre i Florida. Men Rothman upptäcker snabbt att det inte är helt lätt att bli pensionär bland människor han aldrig träffat tidigare. Han skiljer ut sig mot de andra som bor där och de ser på honom med misstänksamhet. Rothman känner sig ensam och saknar vänner och familj. Men han driver ändå projektet 'pensionering' vidare och prövar på olika 'penionsärssysslor' som canasta och shuffelboard.

Låter det lite knäppt? Kanske det, men visste du att det är sant? Författaren bodde och arbetade i New York, när han en dag upptäckte att ekorrhjulet snurrade alldeles för snabbt. Du kan läsa om hans öden och äventyr som pensionär i boken Early bird : [A memoir]. På biblioteket hittar du hans bok på avdelningen M (etnografi och etnologi).

/Marie

Jonny Lang

En av mina favoritmusiker är Jonny Lang. Jag upptäckte Langs musik någonstans efter han släppt sin andra platta 1998 (Wander this world), och föll direkt för hans gitarrspel och röst.

Jonny Lang föddes 1981 i Fargo USA och började spela gitarr när han var 12. Första skivan (Lie to me) kom 1997 när Lang var bara 16 år, men då hade han redan spelat och turnerat med bluesbandet Bad Medicine Blues Band i två år. Tredje albumet (Long time coming) gavs ut 2003 och 2006 kom den senaste skivan, Turn around, som han vann en Grammy med.

Hans musik är rockig, med influenser från blues, soul och gospel. Gitarrspelet har en central plats och Langs röst har alltid varit och är omisskännlig. På Jonny Langs hemsida kan du lyssna på flera av hans låtar. Finns han på biblioteket? Titta efter här.

/Marie

Nobelpriset i litteratur!

Årets nobelpris i litteratur gick, som du förmodligen redan har hört, till Herta Müller. Svenska Akademiens motivering löd "som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap".

Herta Müller växte upp i Rumänien, som en del av den tyskspråkiga minoriteten. Språket och utanförskap har varit ett viktiga teman i hennes skrivande, liksom förtryck och motstånd under Ceauşescus regim. Hennes språk är poetiskt och kryddat med symbolik.

Själv har jag läst Hjärtdjur - en klaustrofobisk, mardrömslik skildring av en grupp tyskrumänska ungdomar. Som tillhörande en förtryckt minoriet är de utsatta för ständig misstänksamhet från säkerhetstjänsten. Straffet för att de trots allt försöker behålla sin integritet, är ett ständigt hot om bestraffning; våldsamheter som inte sällan leder till döden.

Mer om Herta Müller:
Recension i DN av senaste boken Atemschaukel i dag: Herta Müller: "Atemschaukel"

Intervju i DN från 2005: "Jag skrev för att jag var rädd"

Biografi och bibliografi på Wikipedia.

Allt om priset och pristagaren i SvD: Herta Müller får Nobels litteraturpris

Våra exemplar av Herta Müllers böcker är säkerligen redan utlånade, men det går bra att reservera dem!

/Sara Britta

Vad sa de??

Det flesta av oss har nog suttit på bussen/tåget/tunnelbanan, väntat i en kö, suttit på ett café eller befunnit sig på något annat ställe där det finns många andra männsikor. Då kan det vara svårt att undgå att höra andras samtal. Ibland tror man inte sina öron, andra gånger kan det vara svårt att låta bli att skratta. Även om man inte vill tjuvlyssna, är det svårt att låta bli...

I böckerna Tjuvlyssnat, Tjuvlyssnat 2 och Tjuvlyssnat 3 kan du läsa mängder av sådana här avlyssnade samtal. De kommer från webbsidan Tjuvlyssnat, som kontinuerligt uppdateras med nya avlyssningar.

Ett litet smakprov från bok nummer 2:

Och sånt vill man ju inte föra vidare...
Nolhagaparken, Alingsås
(Två killar ~20 sitter och solar sig på en parkbänk och dricker varsin läsk.)
Kille 1: Jag har allvarligt börjat fundera på omjag är steril.
Kille 2: Vadå, försöker du få barn eller?
Kille 1: Nää, men jag läste någonstans att sterilitet är ärftligt, och min pappa har ju alltid varit steril. Så då kanske jag också är det!

Kanske har Du suttit och pratat i din mobiltelefon medan du väntat på tåget, pratat högt och glatt med vännerna i affären eller diskuterat med äkta hälften i biokön. Har du tänkt på att med största säkerhet är det någon som hör dig??

/Marie

Serier från verkligheten

Att serier är mycket mer än action och komik (vilket inte behöver vara fel i sig) kanske du redan vet. Många är provokativa och motsträviga, andra realistiska och berättande. De estetiska uttrycken rör sig från groteskt och skruvat till minutiös realism. På senare år har åtskilliga skrivits inom den biografiska genren.

Mats Jonsson har säkert påverkat många av dagens självbiografiskt inriktade seriemakare. Medan Hey princess beskriver hur tonåren övergår till vuxenliv, skildrar Pojken i skogen genom kortare brottstycken barndomen på landet. Familjeliv, framtidsdrömmar, pinsamheter, vänskap och mobbning – allt i en karaktäristiskt naiv tecknarstil.

Se om Hey princess finns inne på biblioteket.
Se om Pojken i skogen finns inne på biblioteket.

Loka Kanarp har en, i mitt tycke, otroligt fin tecknarstil. Nyligen utkom Pärlor och patroner – en samling historiska porträtt över starka kvinnor. Jag har inte haft möjlighet att läsa den än, men ser fram emot det med stor förväntan. Loka Kanarps tecknar välkomponerat, med rena linjer. Debuten Till mina vänner och ovänner (som jag har läst) är en pricksäker skildring av några unga personer, på gränsen till vuxenlivet. Den ger en lätt igenkännbar bild av ensamhet och utanförskap, men också vänskap och kärlek.

Se om Till mina vänner och ovänner finns inne på biblioteket.
Loka Kanarps blogg.

De biografiska serierna kan också skildra de stora skeendena -- katastrofer utöver det personliga planet. Pulitzerprisvinnande Maus av Art Spiegelman, som kom ut redan 1973, måste absolut nämnas i sammanhanget. Här återberättar Art Spiegelman sin fars livsberättelse, varvat med den egna nutiden. Juden Vladek Spiegelman överlevde Hitlers Europa och representerar därmed en fruktansvärd historia som måste berättas igen och igen.

Se om Maus finns inne på biblioteket.

Marjane Satrapi växte upp i Iran och hennes självbiografiska Persepolis tar sin början 1979 -- det år då shahen störtades. Det spirande hoppet om ett bättre liv byts snart mot desperation när islamisterna tar makten. Berättelsen, som sträcker sig över fyra album, följer Marjanes väg mot vuxenlivet. De mörka omständigheterna lyses upp av att Marjane lyckas fortsätta vara den egensinniga filosof som hon är, trots det förtryckande samhället. Persepolis har dessutom blivit en film, även den tecknad av Satrapi.
Se om Persepolis finns inne på biblioteket.

/Sara Britta

Alex

Sitter du och ska skriva en bokrecension? Eller ett författarpoträtt? Eller ska du presentera en genre? Eller vill du kanske se vilka litterära priser som finns? Eller få förslag på författare från ett land? Då tycker jag du ska titta på Alex. Nej, Alex är inte en av medarbetarna på biblioteket utan en av bibliotekets databaser!

En alldeles utomordentlig litterär databas, som är gratis för dig som har lånekort i Katrineholms kommun. Skriv helt enkelt  http://www.alex.se/  i adressfältet och ha ditt lånekortsnummer i beredskap för att logga in.

I Alex kan du söka på författarens efternamn, på språk, land, priser mm. I artikeln som du får fram, får du en presentation av författaren och hans/hennes verk, utgivna titlar, eventuella priser och tips på var du kan hitta mer information.

Med ett snabbt klick kan du få fram olika författare från en genre eller epok eller ett land. Du kan också lätt se vilka litterära priser som finns och vilka som har mottagit dessa eller enkelt få fram vilka böcker som har blivit filmade. I Alex finns också en ordlista över begrepp och termer som används inom litteraturhistorien.

Bekanta dig med Alex du också!

/Marie