Victorias lista: 2012 års bästa läshändelser

Jag gick in i 2012 med en obarmhärtigt tappad läslust. Nu är det 2013 och jag har redan läst två böcker. Hur gick det till?

Jag använde hundra knep och några till. Nu när jag ska summera blir min årsbästalista en oundviklig tillbakablick på hur jag fann tillbaka till lusten att läsa. Det är fyra böcker och en blogg som fanns där när jag behövde dem som mest. Därför, med lite sentimental ton och i kronologisk ordning presenteras 2012 års bästa läshändelser:

1. Diktantologin Om jag inte får tala med någon nu

En tegelsten med dikter av rumänska samtida poeter är kanske inte vad man rekommenderar någon som påstår sig tappat läslusten. Men tro mig, för vissa av oss fungerar det exceptionellt bra. För mig var det som en lycklig dröm. Jag bloggade om boken på vårkanten, och där kan man också se bokens snygga framsida. 

Grejen med en diktantologi är att pärm-till-pärmläsning är helt onödigt. Grejen med dessa rumänska dikter är att de får mig lite att tappa andan. Och i antologin svävar också Mircea Cărtărescu förbi. Jag blir lika förbehållslöst förälskad i hans ord som alla gånger förut. Det är bra att slänga sig över sin favvoförfattare när läsandet inte riktigt flyter. Det har en tendens att fungera.

2. Floder av Jevgenij Grisjkovets 

Det är mitten av sommaren och jag läser Floder. Det är en bok som handlar om Sibirien. Mitt blogginlägg om boken döpte jag till I Grisjkovets Floder känns Sibirien både nära och långt bort. Precis så var det och precis så ska det vara. Det är en lek med det självbiografiska och existentiella funderingar samtidigt som det är ett närgånget porträtt av Sibirien. Det är briljant.

Skärmdump från fina bloggen Underground New York Public Library

3. Underground New York Public Library

Jag börjar någonstans på sensommaren följa varenda blogginlägg av Undergroud New York Public Library.  Underground New York Public Library bloggar bilder på läsande människor och böckerna som läses i New Yorks tunnelbana. Och jag vill vara en av dem. På ett alldeles underbart sätt illustreras här tjusningen i att läsa; den samtida samhörigheten med andra (att tillhöra någonting större) och ensamtiden med sig själv (att kliva innanför sig själv och bara vara i en berättelse).

Snart förstår jag vad det är bloggen gör med mig. Den gör mig intresserad av att läsa böcker. Inga krav. Bara läsa. Det är en fin och behövlig känsla.

 

4. Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
Konsten att vara kvinna kan avfärdas att vara ytlig. Jag kan tycka att det är en välbehövlig ytlighet. VIktig liksom. Det är någonting med feministikonen Caitlin Moran som är otroligt medryckande. Jag hör henne under hösten berätta om sin bok, sitt författarskap och sitt liv. Hon twittrar massa roligheter. Därför läser jag också hennes bok långt in på vintern. 

13-åriga Caitlin Moran är tjock, har inga vänner och ska förhålla sig till alla kvinnoideal. Det här är en bok att skratta högt till. Rolig. Stridslysten. Med brutal uppriktighet, utan krusiduller och med oändligt mycket humor ger hon handfasta råd och lämnar samtidigt ut sin egen livshistoria. I ett sätt att förändra världen. För nog behöver den förändras.

Circus CC BY-NC-ND 2.0 by Dhammza on Flickr

5. Nattens Cirkus av Erin Morgenstern

På julafton börjar jag läsa Nattens Cirkus. Det är en sådan där bok som glider mellan verkligheten och mera magiska dimensioner. Lite old fashion. Jag blir i alla fall helt trollbunden. För det är lättsam underhållning uppbyggd av välformulerade, drömska passager. Läsningen skickar mig också in i en storslagen amerikansk cirkusbeskrivning med full fart. Och det cirkustemat är jag svag för. 

Det börjar i New York på slutet av 1800-talet när magikern Prosperos fem år gamla dotter dyker upp i hans loge. Prospero antar en utmaning där dottern är spelpjäsen. Därpå följer en historia full av magiska konster, spektakulära människor och ganska banala frågor om slumpen och livet. Jag blir övertygad och det känns som jag för ett tag flyttar in i den cirkusvärld där karaktärerna rör sig. För magi finns.

/Victoria