Ett hotat verk

Vi har även vid tidigare tillfällen uppmärksammat Nationalnyckeln och dess volymer här på bloggen. Nu har det kommit en ny del, som denna gånga tar upp myror, getingar och närstående familjer av ordningen steklar. Den volymen håller ,precis som tidigare volymer, hög klass med välgjorda teckningar, bra texter och bra genomgångar av systematik och annat som rör djuren som behandlas. Bokverket är ett världsunikt projekt att ge en helhetsbild av faunan.

Orsaken till att böckerna nu uppmärksammas igen är att verket är nedläggningshotat. Av planerade 60 volymer har ca 15 kommit ut och utgivningstakten har blivit lite långsammare än vad som var meningen. Det här beror bl.a på att man vid efterforskningar hittat flera nya arter som ska beskrivas och dokumenteras. Nu har en regeringen tillsatt en utvärderare som kommit fram till att bokverket kanske borde läggas ned. Det har fått stora delar av miljösverige att "gå i taket". Ett argument är  att lägga ner ett verk som på det här sättet synliggör biologisk mångfald och kan fås för en förehållandevis billig penning vore olyckligt. Med tanke på de  belopp som staten nu ska satsa på forskning och utveckling är  de miljoner som Nationalnyckeln kostar en droppe i havet och går stick i stäv med politiken i övrigt. Det har bildats en nätverk på Facebook för att rädda Nationalnyckeln och protester bl.a i form av namninsamlingar har förekommit. Sista ordet är inte sagt och förhoppningsvis kommer man att få fortsätta åtminstone ett tag till.

/Krister

Mannen som älskade Yngve

Sommarsemestern brukar vara chansen att läsa mycket böcker och böcker som jag tittat på ett tag och tänkt 'Kanske....' I år blev det bland annat boken Mannen som älskade Yngve, av norske författaren Tore Renberg.

Alldelse i början av 1990-talet är Jarle Klepp 17 år. Han diskuterar politik, har åsikter om allt, spelar gitarr i ett rockband och har en tjej sen fem månader. Så en dag börjar en ny elev i en av parallellklasserna, Yngve, och hela Jarles värld vänds upp och ner. Jarle blir stormande, himlande kär och förälskelsens otroliga styrka får honom att göra saker han aldrig funderat över innan.

Han börjar spela tennis, han överger glatt den musik och politik han varit trogen och han ljuger för sin bäste vän och sin flickvän. Jarle börjar förändras utan att kunna stoppa det, men som de flesta tonåringar är han självisk och ser inte alltid konsekvenserna av sitt eget agerande.

Renbergs text är en flod av tankar och tillbakablickar och när jag började läsa var det nästan övermäktigt. Men väldigt snabbt blev Jarles värld levande och jag sögs med i berättelsen. Slutintrycket blev en fascinernade bok med många 'tänk om'.

2008 filmades boken och du kan se en trailer för filmen här.

/Marie

Ett slag för höstens upplevelser

Ibland känns det som världen är alldeles hopplöst fel ute. Som det bara finns tråkigheter och mer tråkigheter. Som vi inte alls tar hand om varandra och andra. Den känslan.

Som tur är så är det inte så. I alla tråkigheter finns också oändligt mycket kärlek, lyckliga rus och massa människor som på miljarder sätt gör skillnad. Fortsätt göra skillnad!

Utan inspiration och knuffar är det så mycket lättare att misströsta. Därför är upplevelser för mig livsviktiga. De fångar, förför och förvandlar. En grym upplevelse blir också en påminnelse om att det går att förändra och att det går att påverka. En grym upplevelse skapar eufori, mod och hopp. Det spelar ingen roll om det är böcker, konserter, teater, dans, musik, möten, konst eller föredrag. Jag är övertygad om att grymma upplevelser förändrar mig och det i sig kan förändra det runtomkring mig.

Den 30 augusti släpper vi det fullständiga höstprogrammet för Kulturhuset Ängeln. Redan idag kan du få en förhandstitt i Katrineholmskuriren. Jag tror det blir en magisk höst. Bli en del av den.

Till dess, låna en läsupplevelse! Om du vill ha boktips kan du såklart kolla runt i bloggen, men du kan också besöka Katrineholms bibliotek. Där finns många som gärna delar sitt bästa boktips!    

/Victoria

PS: Just nu söker vi fler volontärer till våra populära Språkkafé. Kanske är det du eller någon du känner?

Jag heter Serudia!

Jag tycker ofta att äldre personnamn kan vara lite tråkiga. Som Hulda, Svea, Gertrud, Gösta, Arne och Ingvar. Men efter att ha läst Christina Falkengårds bok Jag heter Serudia, inser jag att jag helt enkelt bott i fel del av landet. För i norra Sverige, där har genom årtiondena namnfantasin flödat!

Det var när författaren såg namnet Serudia i en dödsannons, som hon blev fascinerad av annorlunda personnamn. Under flera år sparade Falkengård utklipp och annonser och så småningom föddes tanken att göra något om dessa namn och de människor som burit dem. Resultatet är den här boken. Här hittar man namn som Kemmel, Humberta, Detolp, Vidolva, Sildre och Lovider. Falkengård har tittat i olika register och spårat så många som möjligt och bett dem berätta om sina namn och sina liv. Det är både intressanta och roliga berättelser som man delar med sig av.

Boken har också fått mig att fundera på mina egna namn. Varför heter jag som jag gör? Jag tror det får bli ett samtal hem till mamma och fråga.

/Marie

Gammal fisk

Van Diemens land, döpt efter guvernören Antony Van Diemen fick sedermera byta namn till Tasmanien efter dess "upptäckare" Abel Tasman. På den tiden det fortfarande hade namn efter guvernören fanns där en fruktad koloni för straffångar. En av dessa fångar har gjort sig odödlig genom sina målningar av fiskar och andra marina djur. William Buelow Gould blev dömd till livstid och satt alltså ganska många år i förvaring under 1800-talet; samtidigt som han målade och skrev dagbok om det bisarra livet i fängelset; ett liv som innehöll skräck, galenskap och mirakel.

I början av 2000-talet blev Gould föremål för en roman av den Tasmanske författaren Richard Flanagan.
Gould's bok om fiskar(Gould's book of fish, 2001) från 2004 både återberättar dagböckerna och ger en inblick i personen Buelow Gould såväl som det hårda livet i fängelse under 1800-talet. Det är en roman som tar upp ljus och mörker, det fina och det mer smutsiga. Naturalistiska beskrivningar gör att boken inte är för den äckelmagade. Allt återberättas i tolv fiskar- från den stormagade sjöhästen via stjärnkikaren och fjällslemfisken till flikfisken- alla med sin speciella karaktär. Det är en välskriven berättelse om det forna Tasmanien som blev både prisbelönt och en riktig bestseller.Och, man behöver inte ens vara intresserad av fisk för att uppskatta boken. Bilderna på omslaget är f.ö. originalteckningar av William Buelow Gould.

/Krister

Mördarsniglar och Åsa Ericsdotter

Har du tänkt låna en viss bok och så lämnar du biblioteket med en helt annan i handen? Det händer mig hela tiden. 

Idag började allting med mördarsniglar vilket i sig var oväntat. Vem hade anat att de där slibbiga och oerhört slemmiga ryggradslösa djuren skulle kunna ha en läsfrämjande effekt. Mördarsniglar är alltså spanska skogssniglar och har levt i Sverige i över 30 år. På nyheterna talas det i år om en massinvasion av mördarsniglar och i en väns trädgård häromdagen plockades det mördarsniglar för glatta livet. Eller ja, nästan så i alla fall. 

Allt det här fick mig att minnas en snigeldikt som jag läst för många år sedan. Det var en ganska slemmig dikt av Aase Berg. Därför styrde jag mina steg mot poesihyllan för att leta rätt på diktboken där den finns med i. Men jag fastnade istället i Åsa Ericsdotters bok Tillbaks. 

När den då 18-åriga Åsa Ericsdotter 1999 kom ut med debutboken Oskyld blev det just då en viktig bok för mig. Kaxigheten, det rättframma, de sexuella ramarna.

Tillbaks är en prosalyrisk berättelse som leker med språket. Skiljetecken saknas, men rytmen finns där. Vi slår följe med ett diktjag som åtrår, älskar, tränger sig in, tappar andan. Det är inte svårt att ryckas med in i föreställningen om att vi tar oss an de stora känslorna i en relation. Där det naiva och det komplexa famlar runt med varandra.

för du andas långsammare och långsammare och jag försöker också exakt samtidigt och spikhålen i taket klibbar igen tills det blir omöjligt att tränga in i oss tillochmed för luften och alltihop tills det blir omöjligt

Tillbaks har ganska lite med mördarsniglar att göra, men det är fantastisk läsning som hänger kvar. Kanske kommer jag minnas sekvenser ur just denna bok om några år när det pratas om tussilago, kalenderhörn och trollspön.

Låna boken?

/Victoria

Modemetropolen Ripsa

Jag hade ingen aning om att Ripsa i Nyköpings kommun har varit en modemetropol. Det hela började med att Ebba von Eckermann startade ett litet väveri i Ripsa som kom att sysselsätta många kvinnor i bygden. Först vävde de plädar och tyger i metervara. Sen började man sy upp kjolar och hela klädkollektioner som efter framgångsrika försäljningsturneer i börja av 1950-talet i USA började säljas i tusental. Företaget blev så populärt att amerikanska turister tog omvägen till Ripsa på organiserade bussresor. Jag undrar om det finns några kläder bevarade i garderoberna runt om i trakten, något plagg producerat av designföretaget som låg så avsides, mitt på den sörmländska landsbygden. Ännu så länge får man nöja sig med att läsa  Den glömda kjolen : Ebba von Eckermann textilier 1950-1980 av Lotta Lewenhaupt som kom 2011 på Bokförlaget  Signum. En jätteintressant läsning om ett designföretag mitt i Sörmland.

 /Laine