Tänder

Just a little more bite heter det i reklamen för ett känt läskedrycksmärke. Och tänder och bett har även sin givna plats i skönlitteraturen. Martin Amis blev känd för att i sina memoarer beskrivit hur han gjorde i ordning sina tänder för en ansenlig summa om många tusentals pund. Det kanske vanligaste användningsområdet i romaner är dock att tänderna blir till en statusmarkör.

I Anna Karenina av Leo Tolstoj återkommer ett flertal referenser till och beskrivningar av greve Vronskys tänder., som är i perfekt skick. Såhär heter det i engelsk översättning: "he again went off in roars of hearty laughter, showing his compact row of strong teeth".
    Vronskys tänder visas som en högstatusmarkör. Det vanligare är annars motsatsen, där dåliga tänder eller brist på tänder är ett tecken på fattigdom. Vi hittar exempel hos proletärförfattare som Ivar Lo-Johansson och Albert Engström; och ett exempel med tandlossning som tas från 1600-talet hittas i Rose Tremains Musik och tystnad (Music and silence, 2001).

En verkligt central roll har tänder i den mycket uppmärksammade Vita tänder (White teeth, 2001), av Zadie Smith. Den kvinnliga huvudpersonen saknar här helt framtänder efter en MC-olycka och författaren kopplar ihop tänder med identitet. Boken handlar om mycket annat men det är får moderna romaner där garnityret spelar en större roll.

Går vi istället in på kriminallitteraturen handlar det mer om identifikation, Tandavtryck eller avlidnas kroppsdelar blir viktiga. I Colin Cotterills Trettiotre tänder (thirty-three teeth, 2009) har vi en ganska blodig mordhistoria som utspelar sig i Laos. Kriminalteknik spelar en stor roll,och det verkar som att någon varelse faktiskt verkar ha hela 33 bitar i tandraden.

De mest uppenbara tandlitteraturen hittar vi annars på barnsidan: Torbjörn Egner Karius och baktus, Lauren Child Min tand ska alltid alltid vara lös eller Rod Clement Farfars tänder är bara några exempel. I vuxenlitteraturen blir det ibland endast en symbolisk del av titeln.Robert Blys dikt Modern med huggtänder, naken till slut (the teeth mother naked at last, 1970) är en politisk dikt där Vietnamkriget sågs "som en naturlig följd av maktkampen och motsättningarna inom det amerikanska näringslivet". "här framträder allt tydligare bilden av en tandförsedd dödsgudinna, motpol till myternas livsalstrande Stora Moder och ensidigt dyrkad i samhällen inriktade på mekanisering och förintelse".

Och med Robert Bly avlutar jag denna miniöversikt. det finns säkert drösvis med andra exempel.

/Krister