Tänder

Just a little more bite heter det i reklamen för ett känt läskedrycksmärke. Och tänder och bett har även sin givna plats i skönlitteraturen. Martin Amis blev känd för att i sina memoarer beskrivit hur han gjorde i ordning sina tänder för en ansenlig summa om många tusentals pund. Det kanske vanligaste användningsområdet i romaner är dock att tänderna blir till en statusmarkör.

I Anna Karenina av Leo Tolstoj återkommer ett flertal referenser till och beskrivningar av greve Vronskys tänder., som är i perfekt skick. Såhär heter det i engelsk översättning: "he again went off in roars of hearty laughter, showing his compact row of strong teeth".
    Vronskys tänder visas som en högstatusmarkör. Det vanligare är annars motsatsen, där dåliga tänder eller brist på tänder är ett tecken på fattigdom. Vi hittar exempel hos proletärförfattare som Ivar Lo-Johansson och Albert Engström; och ett exempel med tandlossning som tas från 1600-talet hittas i Rose Tremains Musik och tystnad (Music and silence, 2001).

En verkligt central roll har tänder i den mycket uppmärksammade Vita tänder (White teeth, 2001), av Zadie Smith. Den kvinnliga huvudpersonen saknar här helt framtänder efter en MC-olycka och författaren kopplar ihop tänder med identitet. Boken handlar om mycket annat men det är får moderna romaner där garnityret spelar en större roll.

Går vi istället in på kriminallitteraturen handlar det mer om identifikation, Tandavtryck eller avlidnas kroppsdelar blir viktiga. I Colin Cotterills Trettiotre tänder (thirty-three teeth, 2009) har vi en ganska blodig mordhistoria som utspelar sig i Laos. Kriminalteknik spelar en stor roll,och det verkar som att någon varelse faktiskt verkar ha hela 33 bitar i tandraden.

De mest uppenbara tandlitteraturen hittar vi annars på barnsidan: Torbjörn Egner Karius och baktus, Lauren Child Min tand ska alltid alltid vara lös eller Rod Clement Farfars tänder är bara några exempel. I vuxenlitteraturen blir det ibland endast en symbolisk del av titeln.Robert Blys dikt Modern med huggtänder, naken till slut (the teeth mother naked at last, 1970) är en politisk dikt där Vietnamkriget sågs "som en naturlig följd av maktkampen och motsättningarna inom det amerikanska näringslivet". "här framträder allt tydligare bilden av en tandförsedd dödsgudinna, motpol till myternas livsalstrande Stora Moder och ensidigt dyrkad i samhällen inriktade på mekanisering och förintelse".

Och med Robert Bly avlutar jag denna miniöversikt. det finns säkert drösvis med andra exempel.

/Krister

Gökens rop, av Robert Galbraith

Jag vågar knappt säga det högt, men jag har fortfarande inte läst Harry Potter-böckerna… Och jag har inga planer på att göra det… Men med alla skriverier runt Harry Potter-böckerna har jag hunnit bli ganska nyfiken på J.K Rowlings skrivstil, så i sommar bestämde jag mig för att läsa något av henne. Valet föll på första boken om Cormoran Strike, Gökens rop.

Cormoran Strike har nått botten; den nystartade detektivfirman har bara en betalande klient, det är slut med flickvännen sen 16 år och det amputerade benet värker. Så dyker det upp en man på Cormorans kontor med ett nytt uppdrag och som är beredd att betala för Cormorans tjänster. Mannen är övertygad om att hans syster blev mördad. Problemet är bara att hans syster var en mycket framgångsrik fotomodell, som dog för ett halvår sedan. Det var mycket skriverier i tidningarna och polisen har redan utrett fallet. Det enda vittnet bevisades vara opålitligt och alla eventuella misstänkta hade alibin. Polisen är övertygande om att det var självmord och har lagt ner utredningen. Men brodern är inte nöjd och trots det nästan omöjliga i situationen, åtar sig Cormoran fallet. Det gör honom inte precis populär hos polisen, men ju fler stenar Cormoran vänder på, desto fler saker kryper det fram som helt enkelt inte stämmer.

Jag måste säga att Cormoran Strike var en mycket angenäm bekantskap. Galbraith/Rowling har skapat en spännande historia och karaktärer som det är lätt att tycka om och bli intresserad av.

/Marie

Motstånd

Motståndsrörelser- små grupperingar som vid känsla av maktlöshet protesterat mot övermakten.  Ibland har dessa grupperingar växt sig stora, segrat och till och med tagit över makten-  ibland har de brutalt slagits ner. Ofta har de använt våld, men ibland har budskapet gått fram ändå.

Hur mycket vet vi egentligen om dessa grupperingar? Björn Kumm- journalist med ett stort intresse för utrikespolitik- har kommit med en bok i ämnet. I Motstånd: de maktlösas kamp går han igenom 1900-talets motståndsrörelser runt om i världen. Den är inte heltäckande & saknas gör bland annat rörelserna på mindre öar som t.ex. Komorerna & Bougainville. Ändå ger den en bra, samlad bild av olika motståndsrörelser, deras mål, metoder, segrar och nederlag.  FARC-gerillan i Colombia hör till de mer kända exemplen medan en liten gruppering i Danmark under 1980-talet får sägas vara ganska bortglömd och Occupy wallstreet är exempel på en modern rörelse som använder sig av sociala medier De skandinaviska motståndsrörelserna under andra världskriget får ett eget kapitel och genomgången kompletteras av en 30-sidig genom gång av motståndets historia.

En översikt som gör att man vill fördjupa sig mer

/Krister

Nyinkommet

Lite fördröjt kommer här ett axplock av vad som köptes in till biblioteket under juli månad:

Sjukhuskatten Oscar, av David Dosa

Gräset är alltid grönare i Brasilien, av Henrik Brandao Jönsson

Sorry, av Zoran Drvenkar (översatt)

Flickan som vandrade i öknen, av Vénus Khoury-Ghata

Mig själv och mitt gods förvalta: 1800-tals kvinnor i kamp om myndighet, av Britt Liljewall

Hello green: ett äventyr i växtriket: enkla och näringsrika recept med mycket smak, av Josefine Jäger

Huset Longbourn, av Jo Baker

Aningar, av Clara Sánchez

Sanningen om fallet Harry Quebert, av Joël Dicker

Yoga är min terapi, av Janesh Vaidya

/Marie

Nyinkommet

Eller, ganska nyinkommet, det har ju varit semestertider... Det köptes heller inte särskilt mycket filmer eller ljudböcker under juli månad, därför har jag tagit med ett par CD skivor också.

DVD

Downton Abbey. The London season 2014

Ljudbok

Min pappa Ann-Christine, av Ester Roxberg

CD Musik

För livet till döden, Timbuktu

You could have it so much better, Franz Ferdinand

/Marie

Ljusnande framtid

Sista åren har vi matats med larmrapporter om den svenska skolan. Pisa-undersökningen visade på en hel del brister. Kunskapsnivån verkar sjunka och lärarna verkar ägna sig mer åt administration än undervisning m.m. Men kanske är att skylla svårigheter på utbrända lärare och bråkiga elever att förenkla. Jonas Frykman går på djupet i sin bok Ljusnande framtid: skola, social mobilitet och kulturell identitet, [ny upplaga, 2014]. han går in på skolans kulturella identitet och skolan som rituell arena. Han behandlar bus och skadegörelse och tar upp den viktiga sociala bakgrunden. Det är inte fråga om någon svartmålning utan ett försök att förstå problemen. Sista kapitlet belyser dessutom det hoppfulla och de möjligheter som finns för eleverna.

/Krister

Bortfall, av Inger Hedström

Jag är mycket förtjust i Inger Hedströms serie om undersökningsdomaren i Villette och jag måste erkänna att jag var lite orolig för hur den här nya boken, som inte är en del av den serien, skulle stå sig i jämförelse. Det hade jag inte behövt vara, inte ett endaste dugg. Bortfall är precis lika spännande!

30 år efter att Mikael Granberg (13 år gammal) försvinner spårlöst, hittar Astrid Sammeli hans mössa i sin avlidne morbrors hus. Visserligen var morbror Lars en aning udda, men att han skulle skada någon? Nej, det måste finnas en annan förklaring. Men vilken? I morbroderns hus hittar Astrid också ett konstigt brev och hon har hela tiden en känsla av att någon bevakar henne...

Astrid bestämmer sig i alla fall för att ta reda på hur Mikaels mössa hamnade i hennes morbrors ägo. Hon får oväntad hjälp av Mikaels syster och systerns väninna.


Samtidigt pågår en medicinsk studie i Budapest. Den unga läkaren Gabriela Damitru är den som först lägger märke till avvikelserna i studien. Men vem ska hon berätta om dem för?

/Marie

Börja skåda

1987 kom en bok om fågellokaler i Sverige. Då var det något av en bibel och man kunde ha den med för att leta upp fågelrika, avlägsna mossar eller åka ut till skärgårdsöar. Alla landskap var representerade och för en nybörjare var den ovärderlig. men...

   ...som de flesta faktaböcker blev den efter några år lite daterad. Vägbeskrivningar stämde inte riktigt längre, en del lokaler blev sämre, vattenstånd ändrades etc. Det tog nästan 30 år innan en ny lokalguide presenterades. I år kom så Här tittar vi på fåglar: sveriges bästa fågellokaler av Magnus Ullman, som går igenom lokalerna och deras utbud, vad man kan se säsong för säsong, vilka arter som setts osv.. Författaren är inte vem som helst. han är en av Sveriges mest kända och kunnigaste ornitologer, reseledare föredragshållare m.m. Han kan sin sak och har valt att rikta boken till nybörjaren.. Här tas bra, kända lokaler upp, var de än ligger i landet. Det innebär attt fokus blir på de södra delarna medan vissa landskap inte får med en enda lokal. det känns kanske lite tristför den som bor i vissa delar av Norrland, men det ger å andra sidan en inspiration till ett ökat resande. Jämfört med 80-talsboken är denna bok dessutom rikligt illustrerad med bra färgbilder- något som helt saknades i den gamla.

/Krister

Inventering, av Erlend Loe

Jag har inte läst särskilt mycket av den norske författaren Erlend Loe, och det jag har läst är barnböcker. (De är dock mycket roliga och läsvärda.) När det kom en ny Loe roman tidigare i år, Inventering, tänkte jag att nu var det nog dags att testa.

Poeten Nina Faber har efter många år av tystnad givit ut en ny diktsamling och den är bra. Tycker Nina själv i alla fall. Men kritikerkåren verkar vara av en annan åsikt och Nina blir djupt sårad av deras recensioner. Sårad och arg har Nina fått nog, det är dags att ställa någon till svars. För så här behandlar man inte Nina Faber, respekterad poet!

Jag tycker om grundidéen i Loes bok och jag baksidetexten lät intressant. Men om jag ska vara helt ärlig, var det inte den historien på baksidan av boken, som jag läste på insidan. Kändes det som i alla fall. Kanske är det det som är poängen? Vem vet, en helt OK bok är det i alla fall tycker jag.

/Marie