Psykologiska hemskheter

Vad är egentligen det övernaturliga? Vad är det som skapar vår rädsla? Vad är spöken och hur tar de sig uttryck? I våra dagar, när det kryllar av vampyrer, zombies och spöken i populärkulturen kanske man glömmer att våra sinnen och psyket kan skapa hemskheter.
   På 1800-, och början av 1900-talet var det annorlunda. Då hade vi författare som behärskade människans mörka sidor, och lät kroppens egna signaler löpa amok. Skräcklitteraturen var ofta en blandning av naturvetenskap och de idéer om det övernaturliga som fanns under sekelskiftet 18-/1900. En av de främsta verken var När skruven dras åt (The turn of the screw, 1898) av Henry James.

Huvudpersonen- en ung guvernant- kommer till det ensligt belägna godset Bly utanför London. Hon får hand om två barn, och möts även av en husföreståndarinna. Allt verkar mycket idylliskt, barnen är rara och tillmötesgående och huvudpersonen kommer bra överens med övrig personal. Men efter ett tag uppträder en man som visar sig vara en död, tidigare anställd vid namn Quint, samt en kvinna. Kvinnan i fråga är den tidigare guvernanten som ska ha lämnat platsen och försvunnit. Fast finns de? De visar sig endast för vår huvudperson. Samtidigt ger sig barnen av på (ibland nattliga) strövtåg på egen hand. Undan för undan ändras förhållandet mellan barn och guvernant. Panik och osäkerhet präglar alltmer tillvaron. Hur är barnens förhållande till de mystiska figurerna? Det skrämmande i boken ligger ofta i huvudkaraktärens psyke och som läsare undrar man alltmer var det fasansfulla uppstår. Är spökena verkliga eller håller guvernanten på att bli galen... Skruven dras verkligen åt och vi går från en trygghet till en ondskefull stämning. Ett klassiskt, psykologiskt mästerverk.

/Krister

Se även tidigare inlägg på bloggen om viktorianska spökhistorier här:

PS En annan författare där väldigt mycket sker 'mellan raderna' i berättelserna är H.P Lovecraft. Här kan du kan läsa mer om honom.