António Lobo Antunes (f. 1942-) räknas som en av de stora förnyarna inom portugisisk litteratur. Bland hans verk märks Förmaning till krokodilerna (Exortacão aos crocodilos) från 1999. Den handlar om tiden just efter ovan nämnda revolution- en tid med flera kuppförsök, bombattentat. mord och andra våldsdåd. Vi får följa fyra kvinnor genom monologer, tankar och flashbacks till ungdomen.
Ett annat av hans verk är Karavellernas åtkomst (As naus) (2006), som utspelar sig under upptäcksresornas storhetstid på 1400- och 1500talen.
Jämte Antunes räknas José Saramago (1922-2010) som den viktigaste modernisten inom den portugisiska litteraturen. Han belönades med nobelpriset 1998. Även han har skrivit en del historiska romaner. Den mest kända är nog Historien om Lissabons belägring (História do cerco de lisboa) (1991). Det är ingen ren historieskildring utan handlar om en korrekturläsare som, när han arbetar med en bok om belägringen, lägger till ett påstående som innebär en rejäl ändring av historieskrivningen. Han får sedan i uppdrag att skriva en egen version och läsaren får ta del av två olika versioner av historien. Till det fogas en modern kärlekshistoria.
Bland Saramagos andra verk märks bl.a Baltsar och Blimunda (Memorial do convento) (1988) och Blindheten (Ensaio sobre a cegueira) (1997)
Vad gäller poesi så är Fernando Pessoa (1888-1935) den portugis som fått mest internationell uppmärksamhet. I Dikter av Alberto Caeiro(Alberto Caeiro. poesia) (2002) använder sig Pessoa av en pseudonym. Boken har som tema poeternas tendens att besjäla naturen och deras vägran att acceptera yttervärlden som den är. Det är en lättillgänglig diktbok med enkelt och nästan naivt språk. Den anarkistiske bankiren (O banqueiro anarquista) (1995) är ingen diktbok utan en novell som handlar om individen mot kollektivet. Även den är väl värd att läsa.
Ytterligare två författare som finns i vårt utbud ska nämnas. Almeida Faria (f. 1943) har skrivit en mörk historia om en familj i sönderfall. Passionsdagen (A paixão) (2009), behandlar konflikten mellan det nya Portugal (efter 1974) och det gamla Portugal.
Lídia Jorge (f. 1946), slutligen, är påverkad av sin tid i Angola & Mocambique under kolonialkrigen. Vi har boken Walters dotter (O vale da paixão) (2001) som är en familjehistoria med berättelsen om kärleken mellan en far och en dotter i centrum.
/Krister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar