Kvinnan i svart

Tidigare berättade jag här i bloggen om det jag tror kommer att vara årets bok, Black sheep av Susan Hill. Hill har som sagt skrivit många böcker, och jag och min kollega Cissi läste för ett tag sedan en av dem, Kvinnan i svart.

Vi blev båda två väldigt förtjusta i denna spökhistoria i viktoriansk anda!

Oskyldigt berättade spökhistorier tillsammans med familjen vid julbrasan, väcker obehagliga minnen till liv för Arthur Kipps. Han minns hur han som ung advokat, blott 23 år gammal, fick i förtroende av sin chef att sköta bouppteckningen efter en gammal klient. Damen i fråga hade bott utanför ett litet samhälle vid kusten, på en ö med en väg som bara går att köra på vid ebb.

Full av självförtroende reser Arthur till samhället, men upptäcker snabbt att ingen vill tala om hans avlidna klient eller huset hon bott i. När han väl kommer fram till huset på ön, ger det ett väldigt ödsligt intryck. Men nog ska väl Arthur kunna tillbringa ett par timmar om dagen därute själv? Vad skulle kunna hända?

Precis som det ska vara i en viktoriansk spökhistoria, ligger mycket av berättelsen mellan de skrivna raderna. Det blir en krypande känsla av obehag som bara växer. Och det är så bra!

/Marie