Under tidigt 90-tal gick tv-serien House of Eliott på svensk tv. Jag satt som klistrad framför varje avsnitt och älskade de glamourösa systrarna Eliott och deras liv i Londons modevärld på 1920-talet.
Jag har nu sett de tre säsongerna av serien på DVD och jag måste säga att jag fortfarande tycker lika mycket om den.
Serien handlar om de båda systrarna Evangeline och Beatrice Eliott vars pappa dör och lämnar dem utfattiga och i stort sett utan möjlighet att ta hand om sig själva eftersom han har förbjudit dem att utbilda sig eller ens röra sig särskilt långt utanför hemmets väggar. Det enda systrarna är riktigt bra på är att sy eftersom de under sin uppväxt blivit tvungna att sy sina egna kläder, vilket ofta innebar att de helt enkelt sydde om faderns kläder till kvinnokläder.
Så småningom lyckas systrarna skaffa kapital och öppnar en liten systuga där de syr upp kopior på andra modehus kreationer. Genom seriens gång utvecklas den lilla systugan till ett eget modehus. Men problemen är inte över för Beatrice och Evangeline bara för det. I varje avsnitt är det nya bekymmer som uppstår för de båda, antingen i deras företag eller i privatlivet.
Något som är lite tråkigt med serien är att tredje säsongen slutar med en massa lösa trådar och frågor som vi inte får svar på. Tydligen skulle serien egentligen fått en säsong till och därför avslutades säsong tre med ett antal cliffhangers. När man ser den nu i efterhand känns detta såklart lite trist. Men det gör inte serien mindre sevärd. Det är 34 mycket underhållande avsnitt innan man kommer dit.
/Linda
tisdag 14 december 2010
måndag 13 december 2010
Boktips för julmys
Båten av Nam Le är en samling noveller om människor i olika delar av världen. I den första av dem möter vi en ung man med författarambitioner. Han är född i Vietnam och uppvuxen i Australien, och har lämnat sitt yrkesliv som advokat för en skrivarskola i USA. Detta liknar i mångt och mycket Nam Les egen historia och kanske är den här berättelsen självbiografisk, men å andra sidan - kanske inte. Berättelsens huvudperson lider hur som helst av ett svårt fall av skrivkramp. Hans lärare uppmanar honom därför att skriva något utifrån sin bakgrund som vietnames. Hans vänner däremot avskyr det som kallas etnisk litteratur som de menar är stereotyp och trist. Mitt i alltsammans kommer Nams far på besök från Australien och med honom väcks minnen av faderns berättelser om fruktansvärda krigsupplevelser i Vietnam. Är det vad han ska skriva om ändå?
Bokens övriga berättelser rör sig från Colombias slum till en liten fiskeby i Australien, från Teheran till Hiroshima och slutligen hamnar vi i faktiskt i Vietnam - i den avslutande berättelsen som gett boken dess namn, Båten. Denna är den i mitt tycke starkaste novellen och handlar om en ung flickas mardrömslika flykt med en skrotfärdig och överfull djonk från ett hårt krigsdrabbat land.
Ett gemensamt spår genom samlingen är ett stillsamt vemod, en längtan efter att hitta sig själv, men också ofta svåra yttre omständigheter - krig och död. Relationen mellan föräldrar och barn är ett annat genomgående tema. Les språk följer de olika miljöerna, så att språket förstärker framställningen av den kultur det beskriver.
Jag rekommenderar till sist att läsa novellerna var för sig och inte i ett svep, så att de verkligen får stå i sin egen rätt. Det förtjänar de!
Stämningen i Ladies skiljer sig ganska mycket från svårmodet i Båten. Johan Hakelius har här samlat ett antal excentriska, brittiska kvinnor. I Hakelius förra bok Döda vita män som kom för ungefär ett år sedan gjorde han samma sak med brittiska män. Nu fortsätter han med de engelska damerna - grundstommen i det brittiska samhället som han själv säger. Varje kapitel djupdyker i en dams liv, men förbi oss susar också en mängd andra kvinnor och män som rör sig i deras omgivning och bakgrund. Allt som allt ger boken därför också en bild av en del av Storbritanniens historia.
De ökända Mitfordsystrarna och Jennifer Paterson och Clarissa Dickson Wright, de två motorcykelåkande kockarna i TV-programmet Two fat ladies som även sändes här i Sverige, är ett par av de färgstarka personer som vi får möta.
Researchen är gedigen och språket kan beskrivas som trivsamt - det ligger väl i linje med den värld damerna lever i. Stilen är lättsam och ofta ironiskt humoristisk. Det är en speciell tjusning i att läsa om dessa egensinniga kvinnors liv, ofta under förhållanden som jag skulle tro är långt från våra egna. Samtidigt är de också inspirerande genom sitt mod att stå utanför och genom att de alltid går sin egen väg.
/Sara Britta
Bokens övriga berättelser rör sig från Colombias slum till en liten fiskeby i Australien, från Teheran till Hiroshima och slutligen hamnar vi i faktiskt i Vietnam - i den avslutande berättelsen som gett boken dess namn, Båten. Denna är den i mitt tycke starkaste novellen och handlar om en ung flickas mardrömslika flykt med en skrotfärdig och överfull djonk från ett hårt krigsdrabbat land.
Ett gemensamt spår genom samlingen är ett stillsamt vemod, en längtan efter att hitta sig själv, men också ofta svåra yttre omständigheter - krig och död. Relationen mellan föräldrar och barn är ett annat genomgående tema. Les språk följer de olika miljöerna, så att språket förstärker framställningen av den kultur det beskriver.
Jag rekommenderar till sist att läsa novellerna var för sig och inte i ett svep, så att de verkligen får stå i sin egen rätt. Det förtjänar de!
Stämningen i Ladies skiljer sig ganska mycket från svårmodet i Båten. Johan Hakelius har här samlat ett antal excentriska, brittiska kvinnor. I Hakelius förra bok Döda vita män som kom för ungefär ett år sedan gjorde han samma sak med brittiska män. Nu fortsätter han med de engelska damerna - grundstommen i det brittiska samhället som han själv säger. Varje kapitel djupdyker i en dams liv, men förbi oss susar också en mängd andra kvinnor och män som rör sig i deras omgivning och bakgrund. Allt som allt ger boken därför också en bild av en del av Storbritanniens historia.
De ökända Mitfordsystrarna och Jennifer Paterson och Clarissa Dickson Wright, de två motorcykelåkande kockarna i TV-programmet Two fat ladies som även sändes här i Sverige, är ett par av de färgstarka personer som vi får möta.
Researchen är gedigen och språket kan beskrivas som trivsamt - det ligger väl i linje med den värld damerna lever i. Stilen är lättsam och ofta ironiskt humoristisk. Det är en speciell tjusning i att läsa om dessa egensinniga kvinnors liv, ofta under förhållanden som jag skulle tro är långt från våra egna. Samtidigt är de också inspirerande genom sitt mod att stå utanför och genom att de alltid går sin egen väg.
/Sara Britta
Etiketter:
biografier,
fiktion,
romaner
torsdag 2 december 2010
Det lackar mot jul...
Snart är julen här och på biblioteket finns massor av böcker som kan hjälpa en på traven om man vill snöa in sig och höja julstämningen.
Liten men naggande god är boken JUL med Jenny Nyström. I korta avsnitt och med många vackra, klassiska julbilder kan vi här läsa om julens historia och traditioner. Allt ifrån julens mat och dryck till julotta och julevangeliet finner man i denna trevliga lilla bok skriven av Jan-Öjvind Swahn.
Om man sedan blir sugen på att pyssla kan man till exempel kolla in boken JULEN pynt, presenter och godsaker av Malcolm Hillier. Här kan man finna inspiration till att göra julkransar, doftpotpurri eller julgirlander. Olika recept på festliga bålar och goda chokladpraliner finns också.
Vill man prova på avancerad pralintillverkning så är boken, Choklad Praliner Marsipan & Karameller skriven av Birger Lundgren, en god hjälp. Här får du en ingående beskrivning över vilka redskap man kan behöva samt råvarornas olika kvalitéer.
Lycka till i julstöket!
/Anna-Karin
Etiketter:
fakta,
handarbete,
högtider
onsdag 1 december 2010
Kärt återseende
Olrog föddes i Stigtomta 1919 och studerade vid Uppsala universitet. Där läste han folklivsforskning och deltog aktivt i studentlivet. Han slog igenom för den breda allmänheten med vissamlingen Rosenbloms visor 1945. Just Rosenblom var Olrogs alter ego och återkom i flera av hans visor. Olrog blev bara 53 år, men hann med att forska i svensk vistradition, starta Svenskt visarkiv, turnera i folkparkerna, arbeta vid Sveriges Radio och som lärare.
Bland Olrogs visor kan nämnas Samling vid pumpen, Bullfest, Konserverad gröt och Sodom och Gomorra (Saltaste bönan i stan). Av intresse för oss här i trakten är givetvis också hans melodier Sången om Katrineholm och Violen från Flen.
Nyköpings kommun har Olrogstipendier som de delar ut tillsammans med Rotaryklubbarna i Nyköping. Det stora stipendiet har delats ut 10 gånger och årets mottagare heter Maria Lindström.
/Marie
Fotograf okänd |
Förra veckan när jag stod och letade inspelade visor bland bibliotekets CD skivor, fick jag ett oväntat och glatt möte. Jag hittade nämligen en inspelning med Ulf Peder Olrog! Den fick mig att minnas alla de gånger min farmor och jag satt och löste korsord. Vi kunde olika saker, min farmor och jag, och det var en alldeles utmärkt kombination för att lösa korsord. Och i nästan varje korsord (kändes det som) dök det upp en strof eller referens till just Olrog. Vilket inte är konstigt, han har skrivit och översatt en mängd olika visor.
Olrog föddes i Stigtomta 1919 och studerade vid Uppsala universitet. Där läste han folklivsforskning och deltog aktivt i studentlivet. Han slog igenom för den breda allmänheten med vissamlingen Rosenbloms visor 1945. Just Rosenblom var Olrogs alter ego och återkom i flera av hans visor. Olrog blev bara 53 år, men hann med att forska i svensk vistradition, starta Svenskt visarkiv, turnera i folkparkerna, arbeta vid Sveriges Radio och som lärare.
Bland Olrogs visor kan nämnas Samling vid pumpen, Bullfest, Konserverad gröt och Sodom och Gomorra (Saltaste bönan i stan). Av intresse för oss här i trakten är givetvis också hans melodier Sången om Katrineholm och Violen från Flen.
Nyköpings kommun har Olrogstipendier som de delar ut tillsammans med Rotaryklubbarna i Nyköping. Det stora stipendiet har delats ut 10 gånger och årets mottagare heter Maria Lindström.
/Marie
Etiketter:
musik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)