tisdag 28 april 2015

Klara, färdiga, dö!, av Lars Forsberg

En av mina favoritböcker förra året var Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg. Nu har uppföljaren kommit och i Klara, färdiga, dö! är T-Rex i samma goda form som tidigare.






Torsten Rexelius, T-Rex kallad, har det lite kämpigt just nu. Inte nog med att han råkade avbryta ett rån två gånger utan att märka det, dessutom ska det omorganiseras inom polismyndigheten. Trots dryga 30 fantastiska år i tjänsten, sitter inte ens Torsten säker på sin tjänst. Han skulle behöva lite snabba resultat för att framstå i bästa dager. Men rånfallet är mest pinsamt och mordet som skedde dagen efter ser ut att bara vara ett simpelt inbrott som gått snett.

Hemma tjatar Ulla 2 om kost och motion, och Sune Dahl den geten har byggt en oförskämt stor altan till Ulla 1. Det känns som om att varenda gång Torsten försöker svänga åt höger, svänger livet åt vänster. Men det är väl klart att han fixar det här, han är ju T-Rex! Eller?

Världen sedd genom Torsten Forsbergs ögon är väldigt underhållande. Men det kan inte vara lätt att leva i samma värld som honom...

/Marie


torsdag 23 april 2015

Trilogi av Vidgis Grimsdottir

För det mesta skriver jag här på bloggen om böcker som jag tycker om och/eller tycker är intressanta. Men nu har jag ett tag funderat på, om jag också ska skriva om böcker jag inte tycker om. Jag ska dock villigt erkänna att det är ganska sällan jag läser en bok som jag inte tycker om. Oftast håller jag mig inom det område jag känner mig hemma i, jag är helt enkelt inte någon särskilt äventyrlig läsare. Men ibland, ibland slinker det med en bok som jag aldrig riktigt kan övertyga mig själv om att jag gillar.

I januari i år läste jag tre böcker, en trilogi av författaren Vigdis Grimsdottir; Från ljus till ljus, Hjärta, måne och blå fåglar och När en stjärna faller.Det var den sista delen jag hittade först och jag tyckte den lät spännande, så jag bestämde att börja från början.


Från ljus till ljus handlar om Rosa. Hennes pappa Lenni hittade som 10-åring ett fotografi av Rosa Cordova från Santa Fe i USA, och han blev genast förälskad i denna ljuva varelse. Förälskelsen håller i sig, men 10 år senare blir Lenni blixtförälskad i Helena. De gifter sig och får en dotter som döps till Rosa. Men Magdalena dör snart efter födseln, och Lenni blir ensam kvar med sin dotter. Tack vare de goda vännerna Robert och Helena klarar sig ändå far och dotter riktigt bra. När så Rosa fyllt 10 år ger sig Lenni ut i världen för att hitta Rosa Cordova från fotografiet, medan hans dotter Rosa blir kvar hos Robert och Helena.

Grimsdottirs språk är väldigt poetiskt, svävande och fyllt av metaforer. Tyvärr funkade det inte alls för mig, jag kände mig helt vilsen. Men eftersom del tre verkade bra fortsatte jag att läsa ut del ett och del två. Jag tänkte att det kanske bara tar lite tid att komma in i berättelsen? Men nej. Jag tyckte inte ens om del tre, som hade verkat så lovande.

Det som ändå fascinerade mig är hur sammanvävda de tre delarna är, trots att de är helt olika historier, med till största delen olika personer. Vändningar i historien i del två och tre påverkade hur jag som läsare tolkar allt jag läst tidigare och för mig att fundera och undra.

Men Grimsdottirs trilogi var ändå inte my cup of tea, så att säga. Har du läst böckerna? Vad tyckte du om dem?

/Marie