Den här veckan anlände en Triceratops dinosaurie till biblioteket:
Dinosaurien är gjord av klass 1-2 på Julita skola och så här skriver eleverna om Triceratopsen:
"Den kunde springa snabbt. Den kunde springa cirka 50 kilometer i timmen när den sprang ifrån sina fiender.
Triceratops betyder ansikte med tre horn. Triceratops hade
ett stort huvud med två horn i pannan. På nosen hade den ett litet horn. Den kunde försvara sig mot sina fiender med sina horn. Hornen kunde bli en meter långa. Hanen använde hornen när de slogs om honan.
Den liknar en stor noshörning.
Triceratops var en av dom sista dinosaurierna på jorden. Den levde för 70 miljoner år sen. Den levde under Kritaperioden.
Den levde i flockar, då var det lättare att försvara sig mot fiender.
Triceratops åt gräs och växter.
Den vägde 6 ton och den var 9 meter lång som vuxen.
Vi har gjort vår dinosaurie av hönsnät och använt tekniken paiper-maché (blandat tidningspapper och tapetklilster).
Dinosaurien är i skala 1:3."
Ta med era barn, barnbarn, syskonbarn, ja alla med barnasinnet kvar, och kom och titta!
/Marie
"Den som gör en resa, han har något att berätta", löd en övning i tysk
grammatik. Den här boken utspelas i Mississippi och Louisiana, två av
USA:s mer bortglömda stater. Den ena är fattig och smärtfylld, den andra
fattig och glädjefylld. Åtminstone om man håller sig till musiken.
"Egentligen började resan i Bromma när jag som pojke gjorde en miniatyr av Huckleberry Finns flotte. Då längtade jag till floden Mississippi, sedan glömde jag bort den amerikanska Södern tills jag oplanerat kom dit i Bruce Springsteens sällskap tjugo år senare.
Jag har återvänt för att hitta William Faulkners hemliga skrivarstuga, vandra i medborgarrättsrörelsens spår, söka bluesens ursprung i juke joints och sitta i ett skjul i träsket och titta på Mississippialligatorer.
Naturligtvis har jag också samtalat med människor jag stött på, däribland mig själv.
Nu när boken är klar kan jag konstatera att det blivit en bok om minnen, möten och musik kring Mississippi. Och så något mer som skymtar mellan raderna. Något om resandets, ja rentav livets glädje."
Mikael Timm
"Egentligen började resan i Bromma när jag som pojke gjorde en miniatyr av Huckleberry Finns flotte. Då längtade jag till floden Mississippi, sedan glömde jag bort den amerikanska Södern tills jag oplanerat kom dit i Bruce Springsteens sällskap tjugo år senare.
Jag har återvänt för att hitta William Faulkners hemliga skrivarstuga, vandra i medborgarrättsrörelsens spår, söka bluesens ursprung i juke joints och sitta i ett skjul i träsket och titta på Mississippialligatorer.
Naturligtvis har jag också samtalat med människor jag stött på, däribland mig själv.
Nu när boken är klar kan jag konstatera att det blivit en bok om minnen, möten och musik kring Mississippi. Och så något mer som skymtar mellan raderna. Något om resandets, ja rentav livets glädje."
Mikael Timm
/Marie