I
oktober förra året skrev jag om två kommande boktitlar som jag tyckte lät väldigt udda och väldigt intressanta;
Diabetikern av
Aleksander Motturi och
Klappa händer små av
Dan Rhodes. Nu har jag läst
Klappa händer små och det är definitivt en bok som man antingen älskar eller inte förstår alls. Själv älskade jag den! Författaren har lämnat allt förnuft och logik därhän och skapat en berättelse som är fullkomligt absurd, makaber och omöjlig. Och helt underbar :)
Historien utspelas på fru Pavarottis anti-självmordsmuseum i en tysk stad. Sent i livet har hon funnit den äktenskapliga lyckan och oroar sig för alla de som inte gjort det. Kanske mår en del till och med så dåligt att de funderar på att ta sitt liv och det är dessa stackare fru Pavarotti vill hjälpa. Med sitt museum vill hon ge dem hopp att fortsätta sina liv.
Hon har dock ingen aning om vad som egentligen pågår på museet. Det sköts med perfekt monotoni av herr Schmidt som inte tillåter några avbrott eller störningar i sin väntan på pensionen. Därför fejkar han besökssiffrorna och berättar aldrig för fru Pavarotti om de olyckliga själar som gömmer sig kvar i rummen till efter stängning och tar sina liv med hjälp av utställningsföremålen. Herr Schmidt kontaktar heller aldrig polisen, istället ringer han doktor Fröhlicher som raskt kommer åkande och lämpar in offrens kroppar i sin bil. Vad doktor Fröhlicher sedan gör med dem bryr sig inte herr Schmidt om…
/Marie
