När jag fick syn på boken Monster i populärkulturen. Död, levande död eller bara jävligt arg! av Daniel Gustavsson, tänkte jag att den måste jag läsa!
Jag förväntade mig att få läsa en samling essäer, eller faktatexter, där man grundligt gick igenom olika monster som dyker upp i böcker, filmer och spel. Det visade sig när jag fick boken i min hand, att det inte var riktigt så boken var upplagd.
Författaren tittar närmare på zombies, vampyrer, varulvar, frankenstein monster, mumier, rymdmonster och några övriga monster, genom att först göra en presentation och sedan gå igenom monstrets ursprung, höjdpunkter och utveckling inom populärkulturen. Efter det följer en annoterad lista på de titlar som nämnts i texten och andra titlar som bedömts vara relevanta.
Först blev jag lite besviken, men sen insåg jag att det här är en guldgruva med tips och förslag på böcker och filmer! Just att man kan läsa om de olika titlarna är jättebra. Texten om varje monster är dessutom väldigt innehållsrik och intressant.
Vilket är ditt favoritmonster? Film? Bok? Spel? TV-serie?
/Marie
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
torsdag 21 maj 2015
måndag 4 november 2013
Downton Abbey
En av de TV serier som slagit stort de senaste åren, är det
engelska kostymdramat Downton Abbey. I lördags var det dessutom säsongspremiär och då tänkte jag att det passade bra att skriva lite om det här på bloggen.
Serien utspelar sig i början av 1900talet
och följer familjen Crawley och deras hushåll. Den har blivit oerhört populär
med många miljoner tittare världen över. På webben kan man läsa om serien på
officiella webbsidor som itvs egen sida eller om Highclere Castle där serien
filmas. Det finns också en rad sidor på olika sociala medier, bland annat enWiki om serien och en facebooksida. Kanske var du också en av dem som passade på att besöka Hallwylska museet i
Stockholm förra året, då man visade en del av kostymerna från Downton Abbey
där.
Hos oss på biblioteket kan man låna säsong 1-3 på DVD
Men du kan också låna boken The world of Downton Abbey avJessica Fellows. Det är en guide till säsong 1 och 2, som innehåller
bilder från serien och förklarar serien i den tidskontext den utspelar sig.
/Marie
fredag 7 september 2012
Den mångsidige Hugh Laurie
Frågar man någon i USA om Hugh Laurie så tänker de i första hand på en cynisk man i läkarrock. Med dramaserien House blev han ett känt namn även i Amerika. I Europa och inte minst i Storbritannien har dock Hugh varit välkänd sedan mitten av 80-talet. Vapendragaren hette under många år Stephen Fry (känd komiker, programledare, författare m.m.) och i sketchprogrammen A bit of Fry and Laurie skapades under slutet av 80-talet en egensinnig, intelligent humor som ofta håller än idag. I Sverige blev serien Svarte Orm (Black adder) en stor succé och Hugh gjorde där olika roller, bl.a. den enfaldige prinsen i tredje säsongen.
Med både en komisk och en dramatisk ådra skulle man tro att karriären som skådespelare alltid varit given. Men faktum är att han lika gärna kunde blivit musiker. I A bit of Fry and Laurie gavs prov på Lauries eminenta pianospel. Inte nog med pianot- han trakterar även gärna både gitarr och slagverk. Hans musikalitet ihop med intresse för amerikansk folkmusik, jazz och Blues ledde fram till skivan Let them talk (2010). Ihop med ett antal sydstatsmusiker gör han sina egna personliga och intressanta tolkningar av klassiker som Swanee river, They're red hot och Battle of Jericho m.fl. Men skivan görs ännu lite intressantare med mer okänd musik som t.ex. Tipitina: a hungarian shuffle. Ett kanske något otippat, men lyssningsvärt musikaliskt bidrag från en man som en gång mest sågs som komiker.
Både skivan och TV-serien Blackadder kan sökas här
/Krister
fredag 9 mars 2012
En Whedonsk värld?
Igår var det alltså internationella kvinnodagen. “Varför behöver kvinnor en egen dag” brukar skeptiker ofta kläcka ur sig i tid och otid. Det behöver vi ju inte heller om det vore så att resterande av årets dagar faktiskt var lika mycket kvinnornas som männens.
Personen som för mig bäst illustrerar varför den här dagen behövs är en av mina favoritpersoner (av de som jag inte alls känner), nämligen Joss Whedon. Talet han håller i filmen nedan har jag sett många gånger, men jag tycker ändå att det är bland de bästa tal som hållits på ämnet och jag blir lika påverkad av det varje gång.
Detta var Whedons tacktal när han tog emot utmärkelsen Equality Now Award 2006 vid tillställningen On the Road to Equality: Honoring Men on the Front Lines. Equality Now är en organisation som verkar för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor runt om i världen. Gruppen arbetar internationellt för medvetenhet om och för att ge stöd till lokala gräsrotsgrupper som arbetar för att ta upp frågor som våldtäkt, våld i hemmet, reproduktiva rättigheter, handel med kvinnor, kvinnlig könsstympning, och lika tillgång för kvinnor till ekonomiska möjligheter och politiskt deltagande.
Joss Whedon ligger bakom en rad filmer och tv-serier såsom Firefly, Dollhouse och är också skaparen av min absoluta favorittvserie Buffy the vampire slayer, eller Buffy och vampyrerna som serien heter på svenska.
Det Whedon syftar på i sitt tal är det som vi fans sedan länge kommit att förvänta oss av hans skapelser nämligen karaktärer som är människor först och kön i andra hand. Jag tycker att Beroende av böcker utrycker Whedons kvinnosyn så som den uttrycks i hans skapelser väldigt bra när hon beskriver kvinnokaraktärerna i tv-serien Firefly:
Här pratar Whedon mer om varför han jobbar med Equality Now:
Om vi levde i en värld som såg ut som de Whedon har skapat så skulle det inte behövas någon kvinnodag. Samtidigt skulle vi få leva med att dela världen med vampyrer, demoner och rymdcowboys. Bring it on, säger jag!
/Linda
ps. Bloggvärlden älskar Joss Whedon. I höstas hölls bland annat en Whedonhelg där många bloggare bidrog med sina Whedoninlägg ds.
ps2. Under hela dygnet igår genomfördes en bloggstafett om Internationella Kvinnodagen där 50 bloggare medverkade. Läs mer hos Enligt O. ds.
Personen som för mig bäst illustrerar varför den här dagen behövs är en av mina favoritpersoner (av de som jag inte alls känner), nämligen Joss Whedon. Talet han håller i filmen nedan har jag sett många gånger, men jag tycker ändå att det är bland de bästa tal som hållits på ämnet och jag blir lika påverkad av det varje gång.
Detta var Whedons tacktal när han tog emot utmärkelsen Equality Now Award 2006 vid tillställningen On the Road to Equality: Honoring Men on the Front Lines. Equality Now är en organisation som verkar för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor runt om i världen. Gruppen arbetar internationellt för medvetenhet om och för att ge stöd till lokala gräsrotsgrupper som arbetar för att ta upp frågor som våldtäkt, våld i hemmet, reproduktiva rättigheter, handel med kvinnor, kvinnlig könsstympning, och lika tillgång för kvinnor till ekonomiska möjligheter och politiskt deltagande.
Joss Whedon ligger bakom en rad filmer och tv-serier såsom Firefly, Dollhouse och är också skaparen av min absoluta favorittvserie Buffy the vampire slayer, eller Buffy och vampyrerna som serien heter på svenska.
Det Whedon syftar på i sitt tal är det som vi fans sedan länge kommit att förvänta oss av hans skapelser nämligen karaktärer som är människor först och kön i andra hand. Jag tycker att Beroende av böcker utrycker Whedons kvinnosyn så som den uttrycks i hans skapelser väldigt bra när hon beskriver kvinnokaraktärerna i tv-serien Firefly:
“Det är en ickefråga och förmodligen precis den attityd som behövs istället för denna nervösa försäkran som annars ofta förekommer i serier och filmer: hur man ständigt känner att man måste påpeka att alla är lika värda istället för att gestalta det. [...] Just den här implementeringen av feministiska tankar, utan att någon av karaktärerna ens uttalar f-ordet, är riktigt snygg. Men skulle man fråga dem, både de manliga och kvinnliga karaktärerna i serien, om feministiska uppfattningar så skulle de förmodligen skratta åt en, för det finns inte i deras begreppsvärld.“
Här pratar Whedon mer om varför han jobbar med Equality Now:
Om vi levde i en värld som såg ut som de Whedon har skapat så skulle det inte behövas någon kvinnodag. Samtidigt skulle vi få leva med att dela världen med vampyrer, demoner och rymdcowboys. Bring it on, säger jag!
/Linda
ps. Bloggvärlden älskar Joss Whedon. I höstas hölls bland annat en Whedonhelg där många bloggare bidrog med sina Whedoninlägg ds.
ps2. Under hela dygnet igår genomfördes en bloggstafett om Internationella Kvinnodagen där 50 bloggare medverkade. Läs mer hos Enligt O. ds.
fredag 4 november 2011
Vad är frågesport?
November är en mycket bra månad för inomhusaktiviteter. En kul sådan kan vara frågesport. I veckan började en helt ny frågesport på TV- Svagaste länken. Den är en import från Storbritannien där The Weakest Link under många år varit ett stående inslag i tablåerna. Precis som t.ex. Vem vet mest så är det en variant i högt tempo med många frågor på relativt kort tid. I båda finns dessutom ett moment av utröstning eller eliminering.
Nåväl, om man nu inte vill utsätta sig för att bli utröstad, misslyckas i media eller helt enkelt bara vill testa sina egna kunskaper finns det en och annan frågesportsbok att tillgå:
På spåret finns i två varianter och har samma upplägg som det populära programmet. Versionen från 2008 har 27 olika resmål med tillhörande följdfrågor. Man får ledtrådar på 10, 8, 6, 4 & 2 poäng och ska med hjälp av dessa hitta till rätt stad i världen.
Ett annat verk tar frågor och svar från ett stort uppslagsverk- Kunskapsjakten: 500 frågor och svar från Nationalencyklopedin (2006) finns i tre varianter: Historia, Omvärlden & Profiler. Även detta verk är till för att i lugn och ro sitta hemma och testa eller förbättra sin allmänbildning.
Även spelet Trivial Pursuit finns i bokform. Trivial Pursuit: den officiella trivial Pursuitboken från Guinnes och Informationsförlaget (1987) innehåller andra frågor än de som finns i spelen, men tanken och stilen på frågorna känns igen från spelet.
När du sedan gått igenom dessa böcker och kan alla svar finns det frågesporter på Internet. Tidskrifter som t.ex. Illustrerad vetenskap & Populär historia samt flera av våra större dagstidningar har kunskapstest i olika områden. Dessutom finns Vetgirig.nu, en sida med seriesystem, cuper m.m. i frågesport. Innehållet skapas och rättas av medlemmarna själva. För den kunskapstörstande har nog utbudet aldrig varit större.
/Krister
tisdag 30 augusti 2011
Hemliga armén
Hemliga armén (Secret army) 1977-1979 var en spännande dramaserie som sändes i svensk TV mellan 1981 och 1983. Serien utspelar sig under andra världskriget, i en liten belgisk stad, där samlingspunkten är stans enda café. Caféägaren Albert Foiret (spelad av Bernard Hepton) parallellt med sin vanliga verksamhet även driver en motståndsrörelse mot Nazisterna. Han och hans anställda hjälper nedskjutna piloter att komma till Storbritannien. Genom illegal radioutsändning har man kontakt med England och får ständigt nya flygare som ska hjälpas över till brittiska öarna. Det är ett pusslande för att undvika både Gestapo, som försöker stänga alla flyktvägar, och den kommunisktiska motståndsrörelsen, som har en egen agenda. Hela tiden arbetar man med risk för sina egna, och flygarnas liv.
http://www.youtube.com/results?search_query=secret+army+series+2&aq=3&oq=secret+army
Bland de minnesvärda karaktärerna i serien märks, förutom Albert Foiret, även den grymme Gestapoagenten Ludwig Kessler (spelad av Clifford Rose). Kessler fick en egen serie (Kessler, 1981)som blev en uppföljare till Hemliga armén. Än mer känd blev kanske parodin Allå, allå, emliga armén (Allo, allo1982-1992), som var mycket trogen originalet och har blivit en av de mest uppskattade brittiska komediserierna någonsin.
/Krister
HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!
http://www.youtube.com/results?search_query=secret+army+series+2&aq=3&oq=secret+army
Bland de minnesvärda karaktärerna i serien märks, förutom Albert Foiret, även den grymme Gestapoagenten Ludwig Kessler (spelad av Clifford Rose). Kessler fick en egen serie (Kessler, 1981)som blev en uppföljare till Hemliga armén. Än mer känd blev kanske parodin Allå, allå, emliga armén (Allo, allo1982-1992), som var mycket trogen originalet och har blivit en av de mest uppskattade brittiska komediserierna någonsin.
/Krister
HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!
Etiketter:
mod och överlevnad,
TV
torsdag 28 juli 2011
Nostalgi
Boken Kom nu’rå! av Göran Everdahl är en riktig nostalgiskatt för oss som såg barntv på 70-, 80- och/eller 90-talet! Allt som visades finns inte med i Everdahls bok, för författaren har gjort ett personligt urval och tagit med det han själv minns. Eller helst vill glömma.
Everdahl har delat in boken i 14 kapitel, som börjar från början på 50-talet med Sigges cirkus och Måndagsposten. Därefter följer bland annat Hjältedjur (Flipper, Lassie), Astrids minne (tv-produktionerna och filmerna på Astrid Lindgrens böcker har fått ett helt eget kapitel), Över järnridån (importer från forna sovjet och öststaterna; t.ex. John Blund, Drutten och Gena), Raffel och rys (Kullamannen, Kråkguldet) och Liv i luckan (julkalendrarna har fått ett eget kapitel).
Det är väldigt roligt att återse bekanta ansikten som Lillstrumpa och syster Yster, professor Balthazar, Fragglarna, Fem myror är fler än fyra elefanter, Hajk, Boktipset, Ebba och Didrik och Julstrul med Staffan och Bengt. Det blir som en tidsmaskin att bläddra i boken och visst är det konstigt att de bästa barnprogrammen [nästan] alltid sändes när man själv var liten??....
/Marie
tisdag 14 december 2010
House of Eliott
Under tidigt 90-tal gick tv-serien House of Eliott på svensk tv. Jag satt som klistrad framför varje avsnitt och älskade de glamourösa systrarna Eliott och deras liv i Londons modevärld på 1920-talet.
Jag har nu sett de tre säsongerna av serien på DVD och jag måste säga att jag fortfarande tycker lika mycket om den.
Serien handlar om de båda systrarna Evangeline och Beatrice Eliott vars pappa dör och lämnar dem utfattiga och i stort sett utan möjlighet att ta hand om sig själva eftersom han har förbjudit dem att utbilda sig eller ens röra sig särskilt långt utanför hemmets väggar. Det enda systrarna är riktigt bra på är att sy eftersom de under sin uppväxt blivit tvungna att sy sina egna kläder, vilket ofta innebar att de helt enkelt sydde om faderns kläder till kvinnokläder.
Så småningom lyckas systrarna skaffa kapital och öppnar en liten systuga där de syr upp kopior på andra modehus kreationer. Genom seriens gång utvecklas den lilla systugan till ett eget modehus. Men problemen är inte över för Beatrice och Evangeline bara för det. I varje avsnitt är det nya bekymmer som uppstår för de båda, antingen i deras företag eller i privatlivet.
Något som är lite tråkigt med serien är att tredje säsongen slutar med en massa lösa trådar och frågor som vi inte får svar på. Tydligen skulle serien egentligen fått en säsong till och därför avslutades säsong tre med ett antal cliffhangers. När man ser den nu i efterhand känns detta såklart lite trist. Men det gör inte serien mindre sevärd. Det är 34 mycket underhållande avsnitt innan man kommer dit.
/Linda
Jag har nu sett de tre säsongerna av serien på DVD och jag måste säga att jag fortfarande tycker lika mycket om den.
Serien handlar om de båda systrarna Evangeline och Beatrice Eliott vars pappa dör och lämnar dem utfattiga och i stort sett utan möjlighet att ta hand om sig själva eftersom han har förbjudit dem att utbilda sig eller ens röra sig särskilt långt utanför hemmets väggar. Det enda systrarna är riktigt bra på är att sy eftersom de under sin uppväxt blivit tvungna att sy sina egna kläder, vilket ofta innebar att de helt enkelt sydde om faderns kläder till kvinnokläder.
Så småningom lyckas systrarna skaffa kapital och öppnar en liten systuga där de syr upp kopior på andra modehus kreationer. Genom seriens gång utvecklas den lilla systugan till ett eget modehus. Men problemen är inte över för Beatrice och Evangeline bara för det. I varje avsnitt är det nya bekymmer som uppstår för de båda, antingen i deras företag eller i privatlivet.
Något som är lite tråkigt med serien är att tredje säsongen slutar med en massa lösa trådar och frågor som vi inte får svar på. Tydligen skulle serien egentligen fått en säsong till och därför avslutades säsong tre med ett antal cliffhangers. När man ser den nu i efterhand känns detta såklart lite trist. Men det gör inte serien mindre sevärd. Det är 34 mycket underhållande avsnitt innan man kommer dit.
/Linda
måndag 23 november 2009
Last night of the Proms
Något jag försöker att komma ihåg att hålla utkik efter i TV-tablån varje höst, är SVTs program från Last night of the proms. I år missade jag programmet när det sändes och insåg inte förrän idag, att sista reprisen är på lördag. Vilken tur jag hade!
Last night of the proms, är den sista konserten i en serie klassiska konserter som hålls varje år under juli till september i London (mestadels i Royal Albert Hall). Traditionen startade 1895 av Robert Newman. Newmans idé var att attrahera den del av allmänheten som vanlightvis inte lyssnade på klassisk musik eller gick på konserter. Detta skulle göras genom att hålla konserter i en informell miljö (mat, dryck, rökning och promenering under konserten var tillåtet), med billiga biljettpriser och lättlyssnad musik. Prom är helt enkelt kort för promenade concert, dvs promenad konsert.
Det mest kända namnet förknippat med promenadkonserterna är kanske Henry Joseph Wood. Han var den förste dirigenten och kom att arbeta med projektet fram till sin död 1944.
Det allra mest kända fenomnet idag, är nog den allra sista konserten för säsongen, The last night of the Proms. Den direktsänds i brittisk TV och sänds sedan också i flera andra länder (t.ex. Sverige). Den här sista konserten är delad i två delar. I första hälften spelas olika klassiska stycken varje år och en gästartist deltar. Men det är den andra hälften av programmet som gör detta till en väldigt speciell upplevelse! Då står samma stycken på programmet år efter år, patriotiskt Brittiska stycken som Rule Brittania och nationalsången. Publiken deltar i programmet och dirigenten och orkestern är riktigt lekfulla. Bara genom TV-rutan är det en mäktig upplevelse och en dag skulle jag vilka delta på plats...
Glöm inte, lördag 28/11 kl 15.40 i SVT2!
/Marie
Last night of the proms, är den sista konserten i en serie klassiska konserter som hålls varje år under juli till september i London (mestadels i Royal Albert Hall). Traditionen startade 1895 av Robert Newman. Newmans idé var att attrahera den del av allmänheten som vanlightvis inte lyssnade på klassisk musik eller gick på konserter. Detta skulle göras genom att hålla konserter i en informell miljö (mat, dryck, rökning och promenering under konserten var tillåtet), med billiga biljettpriser och lättlyssnad musik. Prom är helt enkelt kort för promenade concert, dvs promenad konsert.
Det mest kända namnet förknippat med promenadkonserterna är kanske Henry Joseph Wood. Han var den förste dirigenten och kom att arbeta med projektet fram till sin död 1944.
Det allra mest kända fenomnet idag, är nog den allra sista konserten för säsongen, The last night of the Proms. Den direktsänds i brittisk TV och sänds sedan också i flera andra länder (t.ex. Sverige). Den här sista konserten är delad i två delar. I första hälften spelas olika klassiska stycken varje år och en gästartist deltar. Men det är den andra hälften av programmet som gör detta till en väldigt speciell upplevelse! Då står samma stycken på programmet år efter år, patriotiskt Brittiska stycken som Rule Brittania och nationalsången. Publiken deltar i programmet och dirigenten och orkestern är riktigt lekfulla. Bara genom TV-rutan är det en mäktig upplevelse och en dag skulle jag vilka delta på plats...
Glöm inte, lördag 28/11 kl 15.40 i SVT2!
/Marie
tisdag 18 augusti 2009
TV på DVD
Ibland hittar man någon riktigt bra serie att följa på TVn. Man bänkar sig troget varje vecka för att följa händelseutvecklingarna och se hur det ska gå. Om man vet att man inte kommer att vara hemma, programeras genast inspelningsapparaten med de rätta klockslagen. När avsnitten är över och serien slut, tänker man med längtan tillbaka på allt som man har sett och upplevt i TV-soffan.
Känner du igen dig? Förr så stannade det ofta där, såvida TV inte valde att sända serien i repris. Idag är det annorlunda och du kan se dina favoriter via internet eller på DVD när du vill. Ett billigt (och lagligt!) alternativ är att se vad biblioteket har på sina hyllor. Kanske finns något du känner igen där? Hos oss i Katrineholm har vi bland annat:
Klass 9A
Hedebyborna
Någonstans i Sverige
Tre kärlekar
I en annan del av Köping
Förintelsen
/Marie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







