Demonologi för nybörjare

Ibland är det bokens framsida som gör att jag plockar upp den och tittar närmare. Ibland är det bokens titel. Och ibland är det en kombination, som med Demonologi för nybörjare av Caroline J. Jensen.

Jag sprang på den den här häromdagen och blev nyfiken och läste på baksidan:

..."Gud har gått in i väggen, och i helvetet planerar Beelzebub uppror mot Satan. Dessutom tänker han släppa loss helvetets alla demoner på jorden. Allt detta är Isak omedveten om när han som vanligt går till vaktmästarjobbet på sin gamla skola. Men när Beatrice, grannens allvetande råtta, förklarar för Isak att det enbart är han som kan förhindra apokalypsen, OCH rädda sin älskade, ondskefulla lillasyster, tvingas han ge sig ut på en resa genom helvetets nio kretsar för att möta Satan.

Demonologi för nybörjare är mörk filosofisk fantasy: en Hitchhikers guide to Hell, helt enkelt. Med humor, action och blodig lättsamhet låter Caroline L. Jensen oss följa med på en resa lik den Dante gjorde i Den gudomliga komedin. Fast värre."...

 Det låter som en ganska udda bok och sådana är jag alltid på jakt efter. Så nu ligger den hemma och väntar på att läsas.

Marie

Operation Starseed

Det finns en del kategorier av böcker som jag har ett extra gott öga till. Science Fiction av den gamla skolan och katastrofhistorier är två och båda finns representerade i Operation Starseed av J.M. Snyder.

Neal James arbetar på navigationsdäcket till en rymdstation. Stationens uppdrag är att kartlägga tidigare okända områden av rymden, för att göra dessa säkra för rymdtrafik. Men just nu upptas det mesta av Neals tankar av Dylan, piloten som som gjorde slut med Neal när han blev skickad på ett två år långt kartläggningsuppdrag.

Plötsligt anropar Dylan rymdstationen under Neals pass. Dylans och hans besättning har fångat upp en radiosignal från ett område som man hittills trott varit obebott. Signalen är skickad på morsekod och allas tankar går till rymdprojektet Starseed, som skedde för 20 år sedan. Det bestäms att signalen ska undersökas närmare och den visar sig komma från en mänsklig koloni, den sista spillran av Starseed.

Men kolonisterna verkar inte allt igenom glada över att få besök och de är maniskt noga med att alla som kommer till kolonin först genomgår medicinska reningar. Varför är de så få och unga? Vad har egentligen hänt på kolonin de senaste 20 åren?

Jag blev riktigt nostalgisk när jag läste boken, kanske är det dags att börja leta upp fler science fiction böcker att läsa!

/Marie

Dit jorden vill

Jag måste erkänna att jag är ganska förtjust i udda böcker. Böcker med en handling som får mig att tänka efter både en och två gånger Kanske slutar det med att jag gillar den, kanske inte. Precis en sådan läste jag för ett tag sedan och den heter Det jorden vill, av Daniel Martinez.

Orangutangen George på djurparken, den livströtte Roger som tappat språket och den stumma Flickan som aldrig haft något språk. Dessa tre har aldrig träffats. Förrän Flickan är på skolutflykt på djurparken och hör George, inne i sitt huvud. För första gången blir hon medveten om någon utanför sig själv. George i sin tur är överväldigad, äntligen har den kommit som den store Tecumseh siat om! Men varför hittar då musen Albert Robert, som också kan höra djur inne i sitt huvud?

Inte långt ifrån djurparken sitter den gamle forskaren Konrad Höglund och lyssnar med sin hemliga livsuppfinning. Han hör dem alla, men hjälper det?

Det kändes som en sagoinfluerad science fiction som utspelar sig i nutid. Konstig men fascinerande, läs den du också!

/Marie

Towel Day

Idag är det den 25 maj, och som Linda berättade tidigare i veckan, är det Stora Bokbytardagen. Kom gärna in på Ängeln och byt en bok!

Men,

den 25 maj är också Towel Day eller Handduksdagen. Den firas varje år som en hyllning till författaren Douglas Adams och i år tänkte vi uppmärksamma den på biblitoeket. Douglas Adams är nog mest känd för sin boksvit som börjar med Liftarens guide till glaxen och jag skrev om den här. Sviten består av fem böcker skrivna av Adams och en sjätte del skriven av Eoin Colfer.

Douglas Adams studerade vid Cambridge och var medlem i flera humorklubbar och komedigrupper vid universitetet, bland annat den kända Footligth Club. Liftarens guide till galaxen startade som radiopjäs och kom ut i bokform 1979. Sedan dess har den uppnått kultstatus och sålts i mer än 14 miljoner exemplar världen över. 2005 blev historien också filmad.

Kom in och låna ett exemplar på biblioteket och bli inte förvånad om du ser personalen bära runt på en handduk!

/Marie

Never let me go

När jag tittade i DN förra veckan, fick jag en överraskning. Där såg jag nämligen en recension på filmen Never let me go. Filmen bygger på boken Never let me go av Kazuo Ishiguro, en science fiction artad berättelse med etiska och existentiella förtecken.

Boken handlar om Kathy som berättar om sin uppväxt på internatskolan Hailsham, om sina kamrater, lektionerna och om de s.k. förmyndarna. Det är i första hand bästa vännen Ruth och pojken Tommy som Kathy minns. Hon berättar om bytardagar, konstprojekt, relationer eleverna emellan och om den mystiska Madame, som besöker skolan fyra ggr/år. Genom hela första halvan av berättelsen lyser vetskapen om vad eleverna på Hailsham egentligen var, men det sägs aldrig rakt ut. Redan som små vet de, underförstått, vad som är deras uppgift i livet; att bli donatorer och/eller vårdare.

Nu har jag inte sett filmen, bara läst boken, men jag undrar om man har lyckats fånga stämningen i Ishiguros både sorgsna och skrämmande berättelse? Recensionen talar om 'triangeldrama' och 'dödsmärkt ung kärlek', men, det var inte alls det som jag upplevde som bokens huvudfokus. För mig var det istället frågorna kring genforskning, etik och moral och frågan 'finns det en gräns mellan innovativ vetenskap och att leka Gud?'. Tänk vad olika saker kan bli...

Ishiguro är född i Japan men uppväxt och bosatt i Storbritannien. Han är kanske mest känd för sin bok Återstoden av dagen, även den filmad, för vilken han fick Bookerpriset 1989.

/Marie

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Vi gillar bestämt postapokalypser här på biblioteket (se till exempel här om suveräna Vägen och här om Signal, även om den sistnämnda väl snarare beskriver en pågående apokalyps).

Metro 2033 utspelar sig i Moskvas tunnelbana. Året är 2033 och ett atomvapenkrig har gjort världen ovan jord obeboelig för alla utom de monster som strålningen har gett upphov till. Människorna lever nu in mikrovärld där varje tunnelbanestation är en egen stat med skilda ideologier och religioner. Då den nordligaste utposten attackeras av ”de svarta” - ohyggliga varelser från ovan jord - tvingas ynglingen Artiom ut på en resa genom hela tunnelsystemet för att försöka rädda sin hemstation. Överallt vilar faror i denna dystra framtidsvärld. Inte ens människorna går att lita på, när inre maktkamper och stridigheter om tillgångar skapar splittring mellan de få överlevande.

Den mörka stämningen, den nagelbitande spänningen och känslan för de mänskliga relationerna är den här bokens starkaste sidor. En sak som dock är väldigt märklig, är den närmast totala avsaknaden av kvinnor ens i bakgrunden. Även om det inte störde mig så mycket under själva läsningen så gör det verkligen det, så här i efterhand. Väldigt synd!

Boken har blivit en storsäljare i Ryssland och översatts till 16 språk. En uppföljare är på gång och ett TV-spel som bygger på boken är nyligen släppt. Älskar du, som jag, TV-programmet Kobra såg du kanske den intervju med författaren Dmitrij Gluchovskij som fanns med i Rysslandsspecialen i höstas. Tyvärr finns klippet inte kvar på nätet längre.

Finns boken inne på biblioteket?

/Sara Britta

PS! Kosmos

Eftersom Douglas Adams dog 2001, har det hittills sett ut som serien Liftarens guide till galaxen med sina fem delar, var avslutad. Så fick den irländske författaren Eoin Colfer förtroendet att skriva en sjätte del. Den heter And another thing och planeras komma i oktober i år.

/Marie

Kosmos

Igår satt jag och lyssnade på Arne Svensson, som engagerat och kunnigt berättade om astronomi, solsystem och rymdfärder. Det fick mig att börja fundera på rymdböcker. Eller, på böcker som utspelar sig i rymden. En av mina favoritgenrer inom litteraturen är nämligen science fiction, där rymden och det stora okända utforskas.

Många böcker har jag läst, men två som verkligen har fastnat i mitt minne, är Liftarens guide till galaxen-serien av Douglas Adams (Restaurangen vid slutet av universum, Livet, universum och allting, Ajöss och tack för fisken, I stort sett menlös) och Rymdväktaren (med fortsättningen Nyaga) av Peter Nilson.

Liftarens guide till galaxen handlar om Arthur Dent, en helt vanlig kille. En morgon upptäcker Arthur att hans hus ska rivas för att ge plats åt en motorväg. Som tur är kommer Arthurs gode vän Ford Prefect förbi och lyckas, i alla fall tillfälligt, stoppa rivningen. Men Ford är inte den vanliga man han ser ut att vara. Egentligen är han utskickad av redaktionen för det digitala uppslagsverket Liftarens guide till galaxen, för att kontrollera faktauppgifter om jorden. En stärkande öl på puben avbryts då en flotta av Vorgonskepp dyker upp på himlen, för att riva jorden och ge plats för en intergalaktisk motorväg. Sedan är Arthurs äventyr i full gång! Det är halsbrytande, snurrigt och vansinnigt roligt. Boken Liftarens guide till galaxen (som från början var en radiopjäs) gjorde dundersuccé och har sålts i över 14 miljoner exemplar världen över.

Rymdväktaren däremot är en mycket mer filosofisk bok. Den tar upp frågor om matematik, musik, tro och vetande. Boken tar sin början 2084, när en ung forskare kommer till klostret Klaradal på månen, för att arbeta med superdatorn Angelica. Där träffar han matematikern Peter Lorentzon, som är över 100 år gammal. Lorentzon berättar om sina äventyr i början av 2000-talet, när man gjorde stor astronomiska upptäckter som maskhål och superrymd. En frågan som tas upp i båda böckerna är ”Kan vi bevara kunskap för alltid?”. Med Peter Nilsons språkliga blandning av vetenskaplig faktatext, essätext och poesi, är hans böcker Rymdväktaren och Nyaga ett mycket njutningsfullt läsäventyr.



/Marie