Trilogi av Vidgis Grimsdottir

För det mesta skriver jag här på bloggen om böcker som jag tycker om och/eller tycker är intressanta. Men nu har jag ett tag funderat på, om jag också ska skriva om böcker jag inte tycker om. Jag ska dock villigt erkänna att det är ganska sällan jag läser en bok som jag inte tycker om. Oftast håller jag mig inom det område jag känner mig hemma i, jag är helt enkelt inte någon särskilt äventyrlig läsare. Men ibland, ibland slinker det med en bok som jag aldrig riktigt kan övertyga mig själv om att jag gillar.

I januari i år läste jag tre böcker, en trilogi av författaren Vigdis Grimsdottir; Från ljus till ljus, Hjärta, måne och blå fåglar och När en stjärna faller.Det var den sista delen jag hittade först och jag tyckte den lät spännande, så jag bestämde att börja från början.

Från ljus till ljus handlar om Rosa. Hennes pappa Lenni hittade som 10-åring ett fotografi av Rosa Cordova från Santa Fe i USA, och han blev genast förälskad i denna ljuva varelse. Förälskelsen håller i sig, men 10 år senare blir Lenni blixtförälskad i Helena. De gifter sig och får en dotter som döps till Rosa. Men Magdalena dör snart efter födseln, och Lenni blir ensam kvar med sin dotter. Tack vare de goda vännerna Robert och Helena klarar sig ändå far och dotter riktigt bra. När så Rosa fyllt 10 år ger sig Lenni ut i världen för att hitta Rosa Cordova från fotografiet, medan hans dotter Rosa blir kvar hos Robert och Helena.

Grimsdottirs språk är väldigt poetiskt, svävande och fyllt av metaforer. Tyvärr funkade det inte alls för mig, jag kände mig helt vilsen. Men eftersom del tre verkade bra fortsatte jag att läsa ut del ett och del två. Jag tänkte att det kanske bara tar lite tid att komma in i berättelsen? Men nej. Jag tyckte inte ens om del tre, som hade verkat så lovande.

Det som ändå fascinerade mig är hur sammanvävda de tre delarna är, trots att de är helt olika historier, med till största delen olika personer. Vändningar i historien i del två och tre påverkade hur jag som läsare tolkar allt jag läst tidigare och för mig att fundera och undra.

Men Grimsdottirs trilogi var ändå inte my cup of tea, så att säga. Har du läst böckerna? Vad tyckte du om dem?

/Marie

Utlåningstoppen 2014 del 2

Även bland romanerna skiljer det sig åt, men kanske inte lika mycket som bland faktaböckerna:

Romaner alla bibliotek i Katrineholm (antal lån inom parantes):

1. Egenmäktigt förfarande, av Lena Andersson (74)
2. Jag heter inte Miriam, av Majgull Axelsson (63)
3. Än finns det hopp, av Karin Wahlberg (62)
4. Låna är silver, råna är guld, av Catharina Ingelman-Sundberg (61)
5. Min mormor hälsar och säger förlåt, av Fredrik Backman (54)
6. En man som heter Ove, av Fredrik Backman (52)
7. Analfabeten som kunde räkna, av Jonas Jonasson (49)
8. Pojkvännen, av Nora Roberts (45)
9. Boktjuven, av Markus Zusak (42)
10. Och bergen svarade, av Khaled Hosseini (41)

Romaner huvudbilioteket Kulturhuset Ängeln (antal lån inom parantes):

1. Egenmäktigt förfarande, av Lena Andersson (62)
2. Jag heter inte Miriam, av Majgull Axelsson (51)
3. Låna är silver, råna är guld, av Catharina Ingelman-Sundberg (47)
4. Än finns det hopp, av Karin Wahlberg (42)
5. Min mormor hälsar och säger förlåt, av Fredrik Backman (41)
6. Och bergen svarade, av Khaled Hosseini (39)
7. Sophies historia, av Jojo Moyes (37)
8. En man som heter Ove, av Fredrik Backman (36)
    Konsten att höra hjärtslag, av Jan-Philipp Sendker (36)
9. Pojkvännen, av Nora Roberts (35)
10. Vinter i drömhuset, av Maeve Binchy (33)

/Marie

Favoriter 2014

Såhär i slutet på året brukar vi här i bloggen fundera på vad vi tyckt bäst om under året som gått. Jag har tittat igenom vad jag läst och har sju favoriter + en klart lysande favorit. Här är mina favoriter (utan inbördes ordning):

Doktor Ozzy: råd från rockens överlevare nummer ett, av Ozzy Osbourne

Visst låter det helt vansinnigt att be Ozzy Osbourne om medicinska och psykologiska råd. Men Ozzy har ändå överlevt 40 år av alkohol- och drogmissbruk + ett antal olyckor. I den här boken har man samlat ett urval av de frågor som kommit in till Osbournes spalt  i tidningen Sunday Times.

Visst ska man ta hans råd med en nypa salt, men roligt är det.

Delhis vackraste händer, av Mikael Bergstrand

Det här är historien om hur den medelålders vanemänniskan Göran Berg hamnar i kaosartade Indien, får en ny bästa vän och faktiskt stormtrivs. Helcharmig historia som jag skrev om här.

Konsten att tala med en änkling, av Jonathan Tropper

För ett år sedan dog Dougs stora kärlek, han är 29 år gammal och änkling. Doug sörjer fortfarande, men omgivningen börjar tycka att det borde han väl ha gjort klart snart? Doug tillbringar dock fortfarande dagarna i en alkoholpåverkad dimma, i huset som är helt oförändrat. När styvsonen Russ får alltmer problem i skolan och med sin biologiska pappa, blir Doug tvingad att börja ta tag i saker igen. Men är han verkligen redo att börja dejta? Attraktiva grannfrun Laney tycket det i alla fall och lägger in minst en stöt i veckan. Även Dougs syskon och föräldrar har åsikter om Dougs liv, fast de borde ha fullt upp med problemen i sina egna.

Tropper kan konsten att skriva en historia som berör. Som läsare både skrattar och gråter du, och undrar hur ska det går? Jag skrev mer om Troppers böcker här.

When hoopoes go to heaven, av Gaile Parkin

Familjen Tungaraza har flyttat vidare till Swaziland där Baba Pius har fått ett konsultjobb. Äldsta pojken i familjen, Benedict, älskar trädgården runt deras nya hus. Han kan tillbringa timmar där och det lugnar ner honom. Annars har nämligen Benedict lätt för att oroa sig och det finns också mycket att oroa sig för. En del av de saker han oroar sig för är nya skolkamrater som har problem, kopojken Petros hosta, Mamas tårttillverkning som går dåligt och om familjen kommer att ha tillräckligt med pengar för att klara sig. En annan röst i boken är Mavis. Hon är en av tjänsteflickorna i familjen som Tungarazas hyr av. I många år har Mavis haft svårt att sova, hennes förflutna plågar henne.

Detta är är en fristående fortsättning på Mrs Angelas tårtbageri, och jag tycker båda två är helt underbara historier.

Livet & dödens villkor, av Belinda Bauer

Ruby Trick är 10 år gammal och bor med sin mamma och pappa i ett ganska nedslitet hus i en liten by vid engelska kusten. På skolbussen blir hon retad, aldrig har hon något roligt att berätta för klassen och sen pappa förlorade jobbet bråkar hennes föräldrar allt mer. Ruby tycker att mamma kunde vara både snällare och roligare, alltid tjatar hon på pappa och aldrig uppskattar hon det pappa gör. Ruby älskar sin pappa, han kan inte göra något fel. När pappa och hans cowboy klubb skapar ett medborgargarde för att leta efter en mördare som härjar i trakten, får Ruby följa med pappa i bilen när han kör runt på vakt. Ruby är så stolt, men hon kommer snart att få lära sig att även människor man älskar, har hemligheter.

Bauer är en favorit bland deckarna och den här nya boken är riktigt spännande.

Glennkill: en kriminalroman, av Leonie Swann

En deckarroman där huvudpersonerna är en skock får? Udda, ja, men det fungerar. Fåren hittar en morgon herden George Glenn livlös i hagen. Om de ska få reda på vad som hänt honom, måste de själva ta reda på det. Utredningen leds av fåret Miss Maple.

Charmig och annorlunda deckarhistoria.  Jag skrev om boken här.

Rör inte mitt mord!, av Lars Forsberg

Roliga deckare hör inte till vanligheterna, men det här är en sådan. Torsten Rexelius, T-Rex kallad, är enligt egen utsago stans bäste mordutredare. Med sin långa erfarenhet kan han direkt avgöra vem den skyldige är. Petitesser som teknisk bevisföring klarar han sig utan...

Att man kan skämmas så på någon annans vägnar... Jag skrev om boken här.

Sen var det bara min absoluta favorit kvar och den läste jag redan i januari:

Black sheep, av Susan Hill

Detta är en berättelse om gruvfamiljen Howker. På endast 135 sidor får jag som läsare vara med om en tragedi som är så vackert berättad och gör så ont att läsa. Jag skrev om boken här.

Vilka är dina favoriter från 2014?

/Marie

Vinterböcker

På biblioteket skyltar vi just nu böcker med anknytning till snö, vinter och kyla. Det råder visserligen brist på dessa utomhus, men i böckerna finns de! Det fick mig att börja fundera på om jag själv hade läst några vinterböcker och jag kom på några stycken:

Huggarna, av Roy Jacobsen

Läs om boken här.

Där ingen har gått, av Melanie McGrath

Läs om boken här.

Evig natt, av Michelle Paver

Läs om boken här.

Nådastöt, av Louise Penny

Kommissarie Gamache blir återigen kallad till den idylliska byn Three Pines. Den här gången är det inflyttade CC de Portiers som mött en märklig död. de Portier verkar dock inte sörjd av någon, varken familj, vänner eller grannar har något vänligt att säga om henne. Dessutom blev de Portier mer eller mindre avrättad med elektricitet framför en fullsatt läktare, men ingen såg något. Kommissarie Gamache inser också att efterdyningarna från ett tidigare fall fortfarande påverkar hans karriär i högsta grad. Är verkligen alla i hans team på hans sida?

Snöstormen, av Vladimir Sorokin

Doktor Garin är på väg till en avlägsen del av landet för att behandla ett utbrott av zombiism. Tyvärr har han vid ett hästbyte, fastnat på en avsides skjutsstation. Garin är en mycket bestämd man och till slut får han brödutköraren Harkel att ta med honom till nästa skjutsstopp. Men Harkel har bara minihästar och vädret blir allt sämre. Det är en äkta rysk snöstorm som drar in över dem. För Garin finns bara en väg - framåt och de hamnar mitt i stormen. På sin väg möter de bland annat pilska mjölnarfruar, vita miditer och jättemänniskor. Men klarar de av snöstormen?

/Marie

Nyinkommet

Här är ett axplock av vad som köptes in till biblioteket under November månad:

Grön filosofi. Tankar kring en ny ideologi, av Michael Moon

Försonas med din barndom - och kanske med dina föräldrar, av Görel Fred

Bondungar. Från Nils Dacke till Anders Wall, av Anders Bockgård

Nödrop. När krisen kommer, av Lottie Knutson

Vägra följa John. Från lagom vanligt normal till omättligt unikt fenomenal, av Anneli Påmark

Konsten att skapa en tjej, av Caitlin Moran

Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten, av Anna Hedlin

Till flickorna i sjön, av Elin Olofsson

Tripoli, av Clive Cussler

Vargavinter, av Nevada Barr

/Marie

Tänder

Just a little more bite heter det i reklamen för ett känt läskedrycksmärke. Och tänder och bett har även sin givna plats i skönlitteraturen. Martin Amis blev känd för att i sina memoarer beskrivit hur han gjorde i ordning sina tänder för en ansenlig summa om många tusentals pund. Det kanske vanligaste användningsområdet i romaner är dock att tänderna blir till en statusmarkör.

I Anna Karenina av Leo Tolstoj återkommer ett flertal referenser till och beskrivningar av greve Vronskys tänder., som är i perfekt skick. Såhär heter det i engelsk översättning: "he again went off in roars of hearty laughter, showing his compact row of strong teeth".
    Vronskys tänder visas som en högstatusmarkör. Det vanligare är annars motsatsen, där dåliga tänder eller brist på tänder är ett tecken på fattigdom. Vi hittar exempel hos proletärförfattare som Ivar Lo-Johansson och Albert Engström; och ett exempel med tandlossning som tas från 1600-talet hittas i Rose Tremains Musik och tystnad (Music and silence, 2001).

En verkligt central roll har tänder i den mycket uppmärksammade Vita tänder (White teeth, 2001), av Zadie Smith. Den kvinnliga huvudpersonen saknar här helt framtänder efter en MC-olycka och författaren kopplar ihop tänder med identitet. Boken handlar om mycket annat men det är får moderna romaner där garnityret spelar en större roll.

Går vi istället in på kriminallitteraturen handlar det mer om identifikation, Tandavtryck eller avlidnas kroppsdelar blir viktiga. I Colin Cotterills Trettiotre tänder (thirty-three teeth, 2009) har vi en ganska blodig mordhistoria som utspelar sig i Laos. Kriminalteknik spelar en stor roll,och det verkar som att någon varelse faktiskt verkar ha hela 33 bitar i tandraden.

De mest uppenbara tandlitteraturen hittar vi annars på barnsidan: Torbjörn Egner Karius och baktus, Lauren Child Min tand ska alltid alltid vara lös eller Rod Clement Farfars tänder är bara några exempel. I vuxenlitteraturen blir det ibland endast en symbolisk del av titeln.Robert Blys dikt Modern med huggtänder, naken till slut (the teeth mother naked at last, 1970) är en politisk dikt där Vietnamkriget sågs "som en naturlig följd av maktkampen och motsättningarna inom det amerikanska näringslivet". "här framträder allt tydligare bilden av en tandförsedd dödsgudinna, motpol till myternas livsalstrande Stora Moder och ensidigt dyrkad i samhällen inriktade på mekanisering och förintelse".

Och med Robert Bly avlutar jag denna miniöversikt. det finns säkert drösvis med andra exempel.

/Krister

Inventering, av Erlend Loe

Jag har inte läst särskilt mycket av den norske författaren Erlend Loe, och det jag har läst är barnböcker. (De är dock mycket roliga och läsvärda.) När det kom en ny Loe roman tidigare i år, Inventering, tänkte jag att nu var det nog dags att testa.

Poeten Nina Faber har efter många år av tystnad givit ut en ny diktsamling och den är bra. Tycker Nina själv i alla fall. Men kritikerkåren verkar vara av en annan åsikt och Nina blir djupt sårad av deras recensioner. Sårad och arg har Nina fått nog, det är dags att ställa någon till svars. För så här behandlar man inte Nina Faber, respekterad poet!

Jag tycker om grundidéen i Loes bok och jag baksidetexten lät intressant. Men om jag ska vara helt ärlig, var det inte den historien på baksidan av boken, som jag läste på insidan. Kändes det som i alla fall. Kanske är det det som är poängen? Vem vet, en helt OK bok är det i alla fall tycker jag.

/Marie

Jonathan Tropper

I januari 2012 berättade jag om boken Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Sedan dess har jag tittat på Troppers andra böcker i hyllan och tänkt att 'hmmmm, jag kanske skulle läsa dem med?' Jag hade också med en i boktipsen förra månaden och då bestämde jag mig för att göra slag i saken. Så de senaste veckorna har jag läst Konsten att tala med en änkling, Boken om Joe och Fördelarna med en kollaps.

När man läser flera böcker av samma författare på kort tid, är det lätt att se om det finns teman/röda trådar som går igen i författarens verk. Hos Tropper verkar det vara döden, familjen och judendomen. Jag kommer ihåg att jag upplevde Sju jävligt långa dagar som en övervägande humoristisk bok, och Troppers andra böcker fick mig också att småfnissa. Men de innehöll också större drag av allvar och sorgsenhet, som fick mig att stanna upp i läsandet för att mina ögon tårades.

Boken om Joe handlar om Joe Goffman, som lever livets glada dagar i New York. Det är 17 år sedan han lämnade hemstaden Bush Falls och han har ingen tanke på att någonsin åka tillbaka. Kanske är det därför han skriver en roman om de dramatiska händelser han var med om sista året på high school. Många av stadens invånare figurerar i den där boken och det är inga smickrande porträtt precis. Men så får Joes pappa en stroke och hamnar på sjukhus. Trots att Joe bara har haft väldigt sporadisk kontakt med sin pappa och bror som fortfarande bor i Bush Falls, åker han tillbaka till hemstaden. Även om barndomskamraten Wayne är glad att se Joe igen, är de flesta invånarna inte det.

I Fördelarna med en kollaps är Silver huvudperson. Som ung hade Silvers band en jättehit, men sångaren gjorde sen solokarriär och Silver har hankat sig fram som trummis på bröllop och bar mitzvahs. Han är i 40 års åldern, bor på lägenhetshotell med andra skilda män, har nästan helt tappat kontakten med sin nu 18-åriga dotter och exfrun ska gifta om sig. Så får Silver en stroke, och utan operation kommer han att dö. Alla i hans omgivning tar för givet att Silver kommer att opereras, men Silver säger nej. Han tycker inte att det liv han har levt är värt att återvända till och vad är det då för poäng med att opereras? Omgivningen förfasas men Silver finner sitt nya ofiltrerade tillstånd ganska upplyftande.



När jag läste på om Jonathan Tropper upptäckte jag att troppers debutroman (Plan B) har översatts till svenska och kommer ut i september i år, att det finns en sjätte bok på engelska som jag inte har läst (Everything changes) och att Sju jävligt långa dagar (This is where I leave you) har filmats och har premiär i Sverige i november.



Har du läst någon av Troppers böcker? Vad tyckte du?

/Marie

Nyinkommet

Här är ett axplock av vad biblioteket köpte under juni månad:

Klimatförändringar: naturliga och antropogena orsaker, av Jörgen Bogren

Storebror ser dig: Edward Snowden och den blobala övervakningsstaten, av Glenn Greenwald

Gimokrönikan, av Patrik Godin

Lyan, av Norman Manea

Skräcken i Dunwich och andra berättelser

Usla , elända och arma: sämhällets utsatta under 700 år

Utväg fotboll, av Erik Niva

Förlist: mitt liv och Nordman, av Håkan Hemlin

En jägares historier, av Aurora Ljungstedt

Stället: noveller, av David Means

/Marie

Maj i magasinet 12

James Baldwin var en amerikansk författare och dramatiker , vars verk kretsade kring rasism, diskriminering och klasskillnader. Gå och förkunna det på bergen (Go tell it on the mountain, 1953)
var hans debutroman och största komersiella framgång. Det är en delvis självbiografisk bok som undersöker den kristna kyrkans roll bland afro-amerikaner. Lite mer subtilt tar den även upp ämnet rasism i USA.