Vår Augusttävling har haft riktigt många deltagare (roligt!) och flera har gissat på rätt bok (ännu roligare!). Grattis till alla vinnare! Vi kommer att kontakta er inom de närmaste veckorna.
I måndags förra veckan tillkännagavs årets Augustnominerade. Augustpriset skapades av Svenska Förläggareföreningen 1989 och är Sveriges största litterära pris. Det är döpt efter författaren August Strindberg och ska belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna varje år. Priset delas ut i tre kategorier och de nominerade i år är:
Som vanligt finns det en skylt på biblioteket där man kan se framsidorna på alla de nominerade böckerna. Har man tur finns det även en bok inne att låna!
Nytt för i år är att vi även har en Augustpris-tävling. På en lapp skriver du ner vem du tror vinner sin kategori och om du har rätt, vinner du en August Strindberg inspirerad bok. Information om nomineringarna och tävlingen hittar du på ena sidan av skylten:
Du måste lämna din gissningen senast den 25 november och du gör det i den röda brevlådan på andra sidan skylten:
Augustprisvinnarna avslöjas måndagen den 26 november och vinnarna i vår tävling under samma vecka.
Det finns många sätt att ta del av Strindberg och hans verk när man vill fira Strindbergsåret.Det går faktiskt till och med att avnjuta Strindberg i serieform. Som Marie skrev i kort serierutform eller som en hel serieroman. Fabian Göranson heter serietecknaren som gjort om Strindbergs Inferno (som Victoria skrivit om tidigare) till serieform.
Göranson gör Strindbergs roman mer lättillgänglig. Det är komiskt, irriterande, engagerande och lättsamt, allt på en gång och väldigt snyggt gjort. På många sätt passar just Inferno ypperligt att göras om i serieformat. Att se Strindbergs neuroser komma till liv via Göransons illustrationer både fördjupar och breddar min läsupplevelse.
Föredrar du att läsa romanen på klassiskt vis så finns den tillgänglig både i pappersform och som e-bok via Project Gutenberg.
Jag har ett något ansträngt förhållande till Strindberg, eller, jag tål honom inte alls... Och det ska till skams erkännas att denna inställning är helt oförtjänad, jag har nämligen aldrig läst någon av Strindbergs texter. I alla fall inte frivilligt. Nej, spåret leder spikrakt bakåt i tiden till en övernitisk svensklärare på gymnasiet. Därför får jag alltid dåligt samvete när Strindberg kommer på tal, han är ju en av de största svenska författarna och som bibliotekarie förutsätts det nästan att man ska ha läst hans verk.
Om En dåres försvarstal till exempel, som Linda och Victoria skrev om tidigare i veckan, står det så här:
Ruta 1: Maria som skiljt sig och gift om sig anklagar sin nya man för att vara helt rubbad och tycker att han bör omyndig förklaras.
Ruta 2: Mannen anklagar henne för otrohet med både män och kvinnor och det är det som i så fall gjort honom galen.
Ruta 3: En skilsmässa är oundviklig och han skriver en bok om henne. [tankebubbla] 'Min älskade, jag har hämnats. Vi är kvitt.'
Men boken innehåller inte bara komprimerade verk av Strindberg. Författarna har också tagit med fakta om Strindberg och några historiska händelser som skedde samtidigt ute i världen och hemma i Sverige. I boken finns också ett par 'tänk om'-experiment; Tänk om Strindberg hade skrivit Röda rummet idag... Den rätte i Röda rummet:
Ruta 1: Den unge Arvid Falk blir mobbad av ett gäng varulvar.
Ruta 2: Han träffar en vampyr, blir förälskad. Hon lovar att skydda Falk så länge han tar hand om henne. Varulvarna håller sig undan.
Ruta 3: Men Falk misstänket att det bara är för att hans älskade vampyr har en kärleksaffär med en av varulvarna. Falk tycker att livet var lättare innan han träffat vampyren.
Det är roligt, lättsmält och lärorikt. Kanske finns det något jag vill läsa av Strindberg ändå...
Vi läser August StrindbergsEn dåres försvarstal. Förfäras. Förtjusas. Häng med!
"Då fattar hon mina händer, hennes blickar bringar mig ur fattningen och – isen smälter. Trollkvinnan har besegrat mig, förlamat min vilja och jag faller. – Men bara till Katrineholm! Jag ber er! – Som ni vill!"
I förordet till den för Strindbergsåret och Stockholm läser utgivna pocketutgåvan av boken skriver Märta Tikkanen:
“Han är oslagbar denna Strindberg.
Är man den sorten som har svårt att värja sig mot män med orden i sin makt så är man förlorad. Det är det första och det främsta och det sista med honom: stringensen, spänsten, rytmen, friskheten. Alla nyanserna, hur han behärskar språket och får det att låta nytt och oanvänt, aldrig just så, aldrig nånsin tidigare eller senare.
Och intensiteten. I förälskelsens förväntan och förhinder, i svartsjukans sluga fällor och rasande hugg, hatets totala blindhet. I sin stora svaghet och sin formidabla självmedvetenhet fångar han in en, man kommer inte ur hans garn, sliter sig i håret men läser andlöst vidare.”
Det är just det som händer med mig när jag läser boken. Många känslor väcks till liv precis som det ska med god litteratur. Däremot är det inte ofta goda känslor när jag läser den. Under läsandet växer en större och större ilska fram hos mig, en frustration över personernas handlingar, huvudpersonens tankar och tidens regler och konventioner. Bitvis blir detta nästan till komik när det läses med dagens ögon eftersom det för mig ter sig så fullständigt absurt.
Samtidigt kan jag bitvis känna igen mig i de bittra utläggningar som en svartsjuk, förbisedd och förälskad person känner så som det beskrivs i romanen. Jag har själv i stundens känslosvallande hetta skrivit ologiska haranger i dagböcker som jag i efterhand, när jag kunnat tänka rationellt igen, inte alls velat stå för. Jag förstår att Strindberg velat skapa distans till sin text genom att skriva den på franska och att han sedan absolut inte velat få den översatt till svenska eller utgiven över huvud taget. Själv kallade han den för “en förfärlig bok”.
***
Såhär tycker Victoria
Det jag gillar med Strindberg är den där rasande anstormningen. Den är knappast frånvarande i En dåres försvarstal; denna på många sätt febriga berättelse där jag som läsare emellanåt tappar andan. Av begären. Anklagelserna. Svartsjukan. Dårskapet. En dåres försvarstal handlar om Axel (August Strindberg) och Marias (Siri von Essen) stormiga kärlekshistoria och äktenskap där hat och kärlek är växelvisa verkligheter. Den är skriven ur Axels, eller om man så vill Strindbergs, perspektiv. Det är skandalöst och snårigt. Denna närgångna skildring av ett uppslitande äktenskap är såklart full av förebråelser och påhopp.
Jag gillar inte alltid innehållet, men jag gillar intensiteten och den språkliga framfarten. Allra mest gillar jag de där ögonblicken som dryper av innerliga känslor. Som när Axel berättar för Maria att han ska fara till Paris med en urspårad arkitekt. Och alla de gånger när Axel faktiskt beskriver Maria på ett sätt som också innebär att han tar hennes parti. Men också de sekvenser när Axel är sårbar och ter sig uppriktigt övergiven av kvinnan han någonstans i sitt hjärta avgudar eller åtminstone avgudade.
Visst reagerar jag upprört och instinktivt när Strindberg sänker sig och skoningslöst avfärdar Maria, Siri von Essen och kvinnor i största allmänhet. När han trampar på äktenskapet och kärleken med förakt. Ja, visst är det "en förfärlig bok".
Strindberg är samtidigt också briljant på att skapa stämning och bygga kulisser. Han trollar med detaljerna och vips jag är som förtrollad.
Dessutom älskar jag slutraderna. Det är så förbannat vackert och rått.
I dag är det August Strindbergs födelsedag. Strindbergåret är i full gång och jag maxar min söndag med gedigen Strindbergläsning på den sociala mikrobloggtjänsten Twitter. Där twittrar nämligen Strindberg roliga, intressanta och mystiska rader för fullt. Och jag gillar det!
Det är dock inte den enda sociala medier-kanalen som Strindbergs röst har väckts till liv på. Utan han både facebookar och bloggar också. Så det är bara att välja den kanal du gillar bäst. Utgångspunkten för exempelvis Strindbergs moderna dagbok är Ockulta dagboken som Strindberg förde mellan åren 1896 och 1908.
Ockulta dagboken täcker många spännande händelser i Strindbergs liv. Däribland Infernokrisen och skapandet av verket Inferno. Har du ännu inte läst Inferno så tycker jag att det är hög tid nu.
Inferno är en rasande, märklig och vansinnig berättelse som jag frenetiskt läste från början till slut. Jag tycker kanske inte att Inferno är ett litterärt mästerverk och det är långt ifrån det bästa Strindberg skrivit. Men den har något, en nerv, en kittlande metatanke, kanske en galen Strindberg.
Därför är Inferno för mig en bestående läsupplevelse som jag aldrig kommer släppa från mig.
Ockulta dagboken täcker många spännande händelser i Strindbergs liv. Däribland Infernokrisen och skapandet av verket Inferno. Har du ännu inte läst Inferno så tycker jag att det är hög tid nu. 