Båten av Nam Le är en samling noveller om människor i olika delar av världen. I den första av dem möter vi en ung man med författarambitioner. Han är född i Vietnam och uppvuxen i Australien, och har lämnat sitt yrkesliv som advokat för en skrivarskola i USA. Detta liknar i mångt och mycket Nam Les egen historia och kanske är den här berättelsen självbiografisk, men å andra sidan - kanske inte. Berättelsens huvudperson lider hur som helst av ett svårt fall av skrivkramp. Hans lärare uppmanar honom därför att skriva något utifrån sin bakgrund som vietnames. Hans vänner däremot avskyr det som kallas etnisk litteratur som de menar är stereotyp och trist. Mitt i alltsammans kommer Nams far på besök från Australien och med honom väcks minnen av faderns berättelser om fruktansvärda krigsupplevelser i Vietnam. Är det vad han ska skriva om ändå?
Bokens övriga berättelser rör sig från Colombias slum till en liten fiskeby i Australien, från Teheran till Hiroshima och slutligen hamnar vi i faktiskt i Vietnam - i den avslutande berättelsen som gett boken dess namn,
Båten. Denna är den i mitt tycke starkaste novellen och handlar om en ung flickas mardrömslika flykt med en skrotfärdig och överfull djonk från ett hårt krigsdrabbat land.
Ett gemensamt spår genom samlingen är ett stillsamt vemod, en längtan efter att hitta sig själv, men också ofta svåra yttre omständigheter - krig och död. Relationen mellan föräldrar och barn är ett annat genomgående tema. Les språk följer de olika miljöerna, så att språket förstärker framställningen av den kultur det beskriver.
Jag rekommenderar till sist att läsa novellerna var för sig och inte i ett svep, så att de verkligen får stå i sin egen rätt. Det förtjänar de!
Stämningen i
Ladies skiljer sig ganska mycket från svårmodet i
Båten. Johan Hakelius har här samlat ett antal excentriska, brittiska kvinnor. I Hakelius förra bok
Döda vita män som kom för ungefär ett år sedan gjorde han samma sak med brittiska män. Nu fortsätter han med de engelska damerna - grundstommen i det brittiska samhället som han själv säger. Varje kapitel djupdyker i en dams liv, men förbi oss susar också en mängd andra kvinnor och män som rör sig i deras omgivning och bakgrund. Allt som allt ger boken därför också en bild av en del av Storbritanniens historia.
De ökända
Mitfordsystrarna och
Jennifer Paterson och
Clarissa Dickson Wright, de två motorcykelåkande kockarna i TV-programmet
Two fat ladies som även sändes här i Sverige, är ett par av de färgstarka personer som vi får möta.
Researchen är gedigen och språket kan beskrivas som trivsamt - det ligger väl i linje med den värld damerna lever i. Stilen är lättsam och ofta ironiskt humoristisk. Det är en speciell tjusning i att läsa om dessa egensinniga kvinnors liv, ofta under förhållanden som jag skulle tro är långt från våra egna. Samtidigt är de också inspirerande genom sitt mod att stå utanför och genom att de alltid går sin egen väg.
/Sara Britta
.jpg)
